Industriarbetarnas tidning

Tommy kör som en borstbindare

6 februari, 2020

Skrivet av Eric Bengtsson

Borstarna tillverkas enligt ­gammal tradition och med gamla tiders maskiner. Foto: Eric Bengtsson.

Han jobbar i skogen och kör skotare för Stora Enso i Värmland. Men på fritiden är han en av landets få borstbindare, tillsammans med hustrun. Tommy Halvardsson berättar om …

Tommy Halvardsson

Ålder: 61 år.
Bor: Ganterud i Torsby kommun.
Familj: Fru Gunilla Montán Halvardsson och tre vuxna söner.
Bakgrund: Född och uppväxt i värmländska Gräsmark, där Tommy bland annat spelade back i fotbollslaget GOIF. Utbildad på Södra Vikens skogsbruksgymnasium.
Jobb: Arbetat i 43 år för samma företag, nuvarande Stora Enso. Medlem i GS-facket sedan 1976, på den tiden Skogs avdelning 6. Hobbyjobbar som borstbindare, upplärd av hustrun Gunilla.
Intressen: Borstbinderi, jakt, fiske, natur i största allmänhet och att laga saker – från bilar till möbler.

Familjens verkstad

”Vi har en liten verkstad här på gården, jag och min fru Gunilla. Hon har lärt mig hur man tillverkar borstar efter att själv ha gått en kurs via Arbetsförmedlingen för 15 år sedan. Gunilla har nedsatt syn sedan födseln och traditionellt har de synskadade stått för borstbinderiet i Sverige.

Det som intresserar mig är tekniken bakom det hela och de material vi använder, trä till skaft och djurhår och växtfibrer till själva borsten. Det är en väldigt trevlig
hobby som glädjer många.”

Arbetet med borstarna

”Jag gör de tyngre jobben på de större borstarna. Gunilla brukar ta de mindre. Vi har totalt ett 50-tal modeller i olika storlekar med varianter på de flesta modeller. Bland annat gör vi den så kallade Värmlandsborsten.

Det krävs både kraft och precision för att göra en ­borste. Det gäller att ha ­tålamod och vara noggrann. Tillverkningen kan ta från en halvtimme till någon timme beroende på modell. Förutom att tillverka nytt så kan vi också laga och renovera ­borstar.”

Ett antal mindre hål ska fyllas med hantverksmässig precision, innan ännu en potatisborste är färdig. Foto: Eric Bengtsson.

Livet i skogen

”Jag har jobbat i skogen hela mitt yrkesliv och har aldrig funderat på något annat. Redan som treåring fick jag följa med min far. Han högg ved till kolmilor, som fortfarande fanns då. Jag ville inte börja skolan när jag var sju, jag ville jobba i skogen, haha.

1976 gick jag ut från ­skogsbruksutbildningen på gymnasiet Södra Viken och fick jobb direkt som huggare. Jag har kört både skördare och skotare, men sedan 2005 bara skotare. Jag tycker fri­heten under ansvar är det bästa med mitt arbete.”

Berättat för Eric Bengtsson

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Du kanske också vill läsa…