Industriarbetarnas tidning

Tommy kör som en borstbindare

6 februari, 2020

Skrivet av Eric Bengtsson

Borstarna tillverkas enligt ­gammal tradition och med gamla tiders maskiner. Foto: Eric Bengtsson.

Han jobbar i skogen och kör skotare för Stora Enso i Värmland. Men på fritiden är han en av landets få borstbindare, tillsammans med hustrun. Tommy Halvardsson berättar om …

Tommy Halvardsson

Ålder: 61 år.
Bor: Ganterud i Torsby kommun.
Familj: Fru Gunilla Montán Halvardsson och tre vuxna söner.
Bakgrund: Född och uppväxt i värmländska Gräsmark, där Tommy bland annat spelade back i fotbollslaget GOIF. Utbildad på Södra Vikens skogsbruksgymnasium.
Jobb: Arbetat i 43 år för samma företag, nuvarande Stora Enso. Medlem i GS-facket sedan 1976, på den tiden Skogs avdelning 6. Hobbyjobbar som borstbindare, upplärd av hustrun Gunilla.
Intressen: Borstbinderi, jakt, fiske, natur i största allmänhet och att laga saker – från bilar till möbler.

Familjens verkstad

”Vi har en liten verkstad här på gården, jag och min fru Gunilla. Hon har lärt mig hur man tillverkar borstar efter att själv ha gått en kurs via Arbetsförmedlingen för 15 år sedan. Gunilla har nedsatt syn sedan födseln och traditionellt har de synskadade stått för borstbinderiet i Sverige.

Det som intresserar mig är tekniken bakom det hela och de material vi använder, trä till skaft och djurhår och växtfibrer till själva borsten. Det är en väldigt trevlig
hobby som glädjer många.”

Arbetet med borstarna

”Jag gör de tyngre jobben på de större borstarna. Gunilla brukar ta de mindre. Vi har totalt ett 50-tal modeller i olika storlekar med varianter på de flesta modeller. Bland annat gör vi den så kallade Värmlandsborsten.

Det krävs både kraft och precision för att göra en ­borste. Det gäller att ha ­tålamod och vara noggrann. Tillverkningen kan ta från en halvtimme till någon timme beroende på modell. Förutom att tillverka nytt så kan vi också laga och renovera ­borstar.”

Ett antal mindre hål ska fyllas med hantverksmässig precision, innan ännu en potatisborste är färdig. Foto: Eric Bengtsson.

Livet i skogen

”Jag har jobbat i skogen hela mitt yrkesliv och har aldrig funderat på något annat. Redan som treåring fick jag följa med min far. Han högg ved till kolmilor, som fortfarande fanns då. Jag ville inte börja skolan när jag var sju, jag ville jobba i skogen, haha.

1976 gick jag ut från ­skogsbruksutbildningen på gymnasiet Södra Viken och fick jobb direkt som huggare. Jag har kört både skördare och skotare, men sedan 2005 bara skotare. Jag tycker fri­heten under ansvar är det bästa med mitt arbete.”

Berättat för Eric Bengtsson

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

Du kanske också vill läsa…

Far och son tog svart bälte ihop

Far och son tog svart bälte ihop

Pappersarbetaren Stefan Ekdahl och hans pappa Rolf har tagit svart bälte i karate tillsammans.

”Lediga veckor kan jag vara  med bandet”

”Lediga veckor kan jag vara med bandet”

Är det roligt att spela gitarr? Det ville Eki Kumpulainen ta reda på i sina tonår i Skutskär. Svaret ledde honom upp på scen och ut i världen med bandet Demonical.

Risade stråk skonar både kropp och mark

Bättre för marken och maskinerna. Troligtvis bättre även för människan i maskinen. Alla verkar vara vinnare när arbetslagen i skogen risar basstråken ordentligt. Johan Boström ställde upp som testpilot när Stora Enso mätte kroppens påfrestningar i skotaren.

Klart att Stora Enso stänger Kvarnsveden

Klart att Stora Enso stänger Kvarnsveden

Nu är det klart att Kvarnsveden läggs ner senast sista september. Men facket ger inte upp.
”Vi tror fortfarande att det finns andra som kan vara intresserade.”

Sommar, sol – och usla villkor

Sommar, sol – och usla villkor

Vill vi ha ett skogsbruk som inte bygger på att migrantarbetare utnyttjas, så måste prispressen upphöra och avtalen följas, skriver GS ordförande Per-Olof Sjöö.

De anställda ger inte upp om Kvarnsveden

De anställda ger inte upp om Kvarnsveden

Än lever hoppet om Kvarnsveden, åtminstone bland de anställda på golvet. ”Det är som att alla spottat sig i nävarna,” säger huvudskyddsombudet Janne Grundelius.

”Materialet kom från en pansarvagn”

”Materialet kom från en pansarvagn”

Till vardags tillverkar smeden Robert Björk yxor, men efter jobbet går han vidare till nästa smedja.

”Ett systemfel i branschen”

”Ett systemfel i branschen”

GS-fackets ordförande Per-Olof Sjöö tycker att skogsbolagen måste börja ta sitt ansvar.

Trähusen skjuter åter i höjden

Trähusen skjuter åter i höjden

Behovet av fler bostäder gör att branschen klarat pandemin. Den gröna omställningen fortsätter att ge fler byggen av trä.

En lång pappershistoria går i graven

En lång pappershistoria går i graven

På golvet i Ortviken händer inte mycket längre. Pappersmaskinerna har tystnat och nu står hundratals arbetare i Sundsvall utan arbete, då få läser pappers­tidningar numera.

Sjuka Samhall

Samhall får i år 6,6 miljarder kronor från staten för att utveckla människor med funktionsnedsättningar. De väljer medarbetare som klarar det hårda arbetet ute hos kunderna. Andra sorteras bort. Unga funktionshindrade hamnar utanför arbetslivet.

Samhall­anställda känner sig svikna av facket

År efter år betalar medlemmarna in pengar till facket. Men när jobbet gör dem sjuka finns ingen där. Samhalls vittnen berättar hur fackförbunden slutat agera i arbetsmiljöfrågor.

”Jag är så arg på att facket inte agerar”

Magnus hade det så stressigt på jobbet att han inte orkade längre. Då blev sambon Catharina svårt sjuk i Covid. Nu kämpar de för att komma vidare.

De utsatta på Samhall behöver fackets stöd

Anställda på Samhall vittnar om att fackförbunden gör för lite för att hjälpa dem. Som en röd tråd i berättelserna från Samhallgolvet kommer facket in, fackets svek, skriver DA:s Elinor Torp.

Marie Nilsson, IF Metall: Vi slänger inte ut någon

Vi måste ta till oss av kritiken, säger IF Metalls ordförande Marie Nilsson om den besvikelse på facket som anställda på Samhall gett uttryck för.

Skapa ett Samhallfack

Alltför många Samhallarbetare far illa. Det är en politisk skandal men också en facklig, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein.

”Jag dög inte åt Samhall”

Hos Anna Ytell i Hudiksvall jobbar människor som sorterats bort. Ingen av dem har ens fått frågan om att få komma till Samhall.

Unga slås ut – platsar inte på Samhall

Statskontoret slog larm för flera år sedan – fel personer slussas till Samhall. Men ingenting har hänt. Unga med funktionsnedsättning hamnar utanför arbetslivet.
De sociala företagen som tar emot människor med svåra funktionshinder har svårt att klara konkurrensen med statliga Samhall.

Arbetsförmedlare: Samhall ska i princip ha friska människor

Arbetsförmedlare vittnar om att Samhall styr, mer än vad det statliga bolaget självt hävdar.
”Många inskrivna är överhuvudtaget inte aktuella för Samhall, för Samhall tar inte emot dem”, säger en arbetsförmedlare.