Ärvd kunskap ger slitstark gemenskap

Ett sekel av mattor Hos textilföretaget Märta Måås-
Fjetterströms verkstad i Båstad går kunskapen aldrig
ut genom dörren. Receptet? Väverskorna har suttit sida
vid sida i hundra år.

Monica Nilsson och Matilda Fransson sitter tillsammans vid den breda vävstolen. Mellan dem är det en meter och 40 år.

I verkstaden i Båstad tolkas uppåt hundra år gamla skisser av textilkonstnären Märta Måås-Fjetterström och fram vävs exklusiva mattor som säljs för hundratusentals kronor. Men det är inte en Märta Måås-matta om den inte tolkats och vävts på samma sätt som hon själv gjorde.

Därför har man hittat ett sätt att bevara kunskapen.

– Jag kan ju inte fråga Märta Måås hur hon vill att mattan ska vävas, men Monica vet det. Hon har lärt av dem som blivit upplärda av Måås, säger Matilda Fransson, som arbetat i väveriet i drygt ett år.

Efter 50 år har huden blivit hård på Monica Nilssons händer när de vant rör sig mellan lintrådar och garn i verkstaden. Hon har tappat räkningen över hur många mattor hon gjort och hur många väverskor hon har handlett.

– Jag försöker lära ut hur Märta Måås ville bli tolkad i färgskalor och mönster. Väva är mer tekniskt än man tror, det finns knep som gått i arv i generationer. Det viktigaste är att de nya väverskorna kan grunden och tankesättet. Jag lär mig också av de yngre, man får jämka och diskutera sig fram, säger hon.

Nere i källaren växer en matta av konstnären Jockum Nordström fram. Den kommer att ta 14 månader att väva. Margareta Westdahl och Elsa Mörk har arbetat med den sedan start.

– Man jobbar nära varandra dag ut och dag in. Då blir man sammansvetsade vilket också leder till bra stämning på arbetsplatsen, säger Margareta Westdahl.

I verkstaden tillverkas cirka 20 mattor per år av 14 väverskor. De säljs från 25 000 kronor till cirka 200 000 kronor per kvadratmeter. Beställarna kommer från hela världen – privatpersoner, samlare och företag.

När finanskrisen 2008 satte företagets ekonomi i gungning, beslutade ledningen att behålla alla anställda väverskor, trots att det inte fanns jobb. Det ledde till att företaget drog på sig skulder.

– Vi ville inte släppa kompetensen, gör man det kan man inte uppnå samma kvalitet. Nu har vi lyckats komma i kapp ekonomiskt, utan att förlora kunskapen, lagom till vårt 100-årsjubileum, säger vd Angelica Persson.

Inne i vävsalen letar sig solen in mellan lintrådar och 1 000 nyanser av garn. Monica Nilsson stryker med händerna över den gröna väven. Det kan vara den sista matta som hon knyter efter 50 år i verkstaden.

– Färgerna och gemenskapen kommer jag att sakna mest. Men jag känner mig trygg med att jag fört vidare kunskapen till nästa generation.

Så bevarar vi kunskapen

Vd:n Angelica Perssons tre tips för att bevara gammal kunskap inom företaget.

Dokumentera

Vi har en kunskapspärm som vi kallar för kunskapsbanken.
I den kan alla föra in knep och tekniska lösningar som man har lärt sig eller som man kommer på under arbetets gång.

Nya influenser

Grunden är viktig, men man ska inte vara rädd för nya influen-
ser. 2002 fick vi in mer energi i huset när vi började med projektet Årets textila konstverk. Vårt konstnärliga råd valde ut en konstnär som vi bjöd in att göra en skiss som vi tolkade i vävstolen. Sammanlagt har det blivit 12 verk under 14 år. Det har varit konstnärer som Marie-Louise Ekman och Olafur Eliasson.

Gemensam fikarast

Eftersom vi sitter 17 anställda i en vävverkstad med fem våningar är de gemensamma rasterna viktiga. Förutom dagshändelser byter vi erfarenheter om material, tekniker och historier om vad som hänt i företaget sedan starten för 100 år sedan och förstås senaste nytt om kommande beställningar.