”Det går alltid att hitta lösningar”

Mitt i coronakrisen fortsätter arbetet mot ett nytt anställningsskydd. Krisen krånglar till förhandlingarna – men kan också göra det lättare att komma överens, tror Erland Olauson som fått parternas uppdrag att titta på nya regler.

Erland Olauson leder en arbetsgrupp som är tillsatt av fack och arbetsgivare för att titta på anställningsskyddet. Uppgiften är inte att komma med konkreta förslag, utan att titta på olika möjliga tekniska lösningar. Gruppen ska vara klar i maj, och sedan är det upp till parterna att förhandla om frågorna.

– Om ni till exempel vill förändra visstid, då kan ni göra så eller så, nämner Erland Olauson som ett exempel på vad de kan säga.

Just allmän visstid är en fråga som han är öppen med att gruppen diskuterar. Det står också i den avsiktsförklaring som parterna enades om före jul att ”allmän visstid ska ersättas”. Andra frågor är han mer förtegen om. Det handlar om begränsning av inhyrning – som var en av de frågor som gjorde att facket ville förhandla om anställningsskyddet från början – och uppsägning av personliga skäl – där arbetsgivarna har tyckt att företagen ofta fått bära för stora kostnader.

– Det får du fråga parterna om vad de tycker, säger Erland Olauson.

I vintras hoppade flera förbund av parternas förhandlingar om anställningstryggheten. En orsak sades vara att förbunden befarade att facket skulle gå med på att ta bort ”saklig grund” som krav för att någon skulle sägas upp (se faktaruta). Men det är inget som någon av parterna har krävt, säger Erland Olauson.

– Avskaffande av saklig grund har aldrig varit föremål för diskussion.

Många olika intressen står mot varandra i förhandlingarna. Det handlar inte bara om fack mot arbetsgivare, utan olika problem är olika stora i olika branscher, så även inom arbetsgivarna och facken finns det olika intressen. Osäkra anställningar och uppsägningskostnader kan se helt olika ut. Och olika individer på samma arbetsplats kan ha helt olika behov.

– Ta det här med visstidsanställningar. Det är viktigt för ungdomar, men knappast för dem som jobbat i 20 år.

Parallellt med parternas arbetsgrupp jobbar en statlig utredning med att ta fram förslag på förändringar i Las, i enlighet med januariavtalet, där det bland annat står att undantagen från turordningsreglerna ska bli fler. Men några lagändringar blir det inte om arbetsmarknadens parter kan enas i en överenskommelse – i så fall är det den som ska gälla i stället.

Både den statliga utredningen och parternas arbetsgrupper tuffar på, men läget för båda är minst sagt osäkert. Vänsterpartiet har till exempel sagt att de är beredda att fälla regeringen om anställningsskyddet förändras i lagen, och oppositionen till höger kan haka på. Kanske blir det ingen ny lag alls.

– Det pågår en spekulation hos parterna om vad som ska hända, säger Erland Olauson.

Samtidigt representerar de förbund som är emot fortsatta förhandlingar en majoritet av LO:s medlemmar. De pratade om att stoppa förhandlingarna på LO:s kongress, som var planerad i juni. Alldeles nyss stod det klart att kongressen inte blir av, mer än i digital form för val av ny ledning med mera. Lasförhandlingarna ska i stället behandlas på LO:s representantskap senare i vår, och frågan är vad som händer där.

Coronakaoset har också gjort att den vanliga avtalsrörelsen skjutits upp till i höst. Den skulle egentligen ha varit avklarad i början av april innan lasförhandlingarna tas upp igen.  Nu blir det tvärtom. Erland Olauson är också Opo, ett slags medlare som hjälper till i industrins löneförhandlingar. Han ser gärna att de två förhandlingarna hålls isär. Men kanske finns det fackliga som hoppas att det sätter mer press på arbetsgivarna i lasförhandlingarna om facken har möjlighet att ta till konflikt när kollektivavtalen går ut sista oktober.

Och så förstås det största osäkerhetsmolnet av dem alla: Ingen vet vad som händer med någonting i coronans fotspår. Går det verkligen att träffa avtal om stora förändringar av anställningsskyddet i en akut kris?

– Kanske är det just då de går att göra. Parterna ser att de har gemensamma intressen, säger Erland Olauson.

Han jämför med Saltsjöbadsavtalet 1938, som slöts i en tid av oro.

Vad är det för gemensamma intressen det kan vara, tänker du?

– Ja, att ingen av parterna är särskilt nöjda med det som kan komma fram ur den statliga utredningen.

Han tror det kan finnas missnöje med innehållet i de statliga förslagen, och missnöje med att det över huvud taget ska vara en lagstiftning. Med det osäkra parlamentariska läget som råder kan en sådan lag ändras så fort det blir maktskifte, och arbetsmarknaden vill ha mer förutsägbarhet än så.

Skulle förhandlingarna om anställningsskydd och omställning fortsätta, och skulle parterna kunna enas om en nyordning, så kan det mynna ut i att LO rekommenderar sina medlemsförbund att anta det i sina kollektivavtal. Den möjligheten kommer att finnas även för de förbund som nu hoppat av förhandlingarna.

– De blir inte tvingade mot sin vilja, men de kan utsättas för stor press, säger Erland Olauson.

Vad tror du blir det svåraste att komma överens om om det blir förhandlingar?

– Den svåraste frågan från bägge sidor är alltid: Är det här balanserat? Har vi uppnått tillräckligt mycket?

Går det att komma överens över huvud taget, eller är det för svårt?

– Det är går alltid att hitta lösningar som alla är lika nöjda med, eller som alla är lika missnöjda med. Vill man kan man komma överens om det mesta.