Industriarbetarnas tidning

Ledarsidan i Dagens Arbete bildar opinion utifrån arbetarrörelsens värderingar.

Århundradets förhandling

28 september, 2020

Skrivet av

Ledare Ge för guds skull inte politikerna möjlighet att skapa oreda på arbetsmarknaden för lång tid framöver, skriver Dagens Arbetes chefredaktör Helle Klein.

Helle Klein är chefredaktör för Dagens Arbete.

Förhandlingarna om las-frågan går in i sitt slutskede. Arbetsmarknadens parter sitter just nu i intensiva samtal om hur arbetsrätten kan reformeras så att både arbetstagarnas trygghet och arbetsgivarnas behov av flexibilitet kan värnas.

Här finns inte bara anställningstryggheten utan också möjligheterna till kompetensutveckling och omställning med i förhandlingspotten. Det är avgörande frågor för framtida jobb och företagande.

För första gången sedan 1938 finns nu en möjlighet för fack och arbetsgivare att komma överens om ett nytt huvudavtal. Precis som den gången sker förhandlingarna under hotet om att politiken annars kommer att lägga sig i. Det vill varken arbetsgivare eller fack för det skulle allvarligt hota maktbalansen och stabiliteten på arbetsmarknaden.

Denna gång finns ett utredningsförslag som har blivit en bricka i det politiska spelet om regeringsmakten. Regeringens samarbetspartier Centern och Liberalerna hävdar att utredningens förslag till punkt och pricka ska genomföras om inte parterna kommer överens om ett nytt las. Regeringen Löfven har å sin sida pekat på att ett utredningsförslag aldrig tas rakt av och görs till regeringspolitik utan att man i så fall får förhandla fram ett nytt regeringsförslag. Statsministern har dock varit tydlig med januariavtalets påbud att politiken tar över om parterna misslyckas gäller.

Mycket tyder på att om politikerna tillåts lägga sig i kommer det att rubba maktbalansen på arbetsmarknaden och vara till arbetsgivarnas favör. Borde inte Svenskt Näringsliv då strunta i en kompromiss med LO och PTK och i stället låta politiken bestämma?

Nej det vore ett korkat kortsiktigt agerande. För Svenskt Näringsliv är det lika viktigt i dag som för 80 år sedan att bibehålla en samförståndsanda med sin motpart. Det går att lära av historien för då 1938, när allt stod på spel, ville politikerna försämra för arbetstagarna och förbjuda strejker. Arbetsgivarna valde ändå att kompromissa med facken och behöll strejkrätten. Det gjorde de helt rätt i för så säkrade man arbetsfreden under decennier framåt.

Från att ha varit en av de stökigaste arbetsmarknaderna i världen blev Sverige därmed en av de mest fredliga där parterna istället för att bekriga varandra försöker uppnå konstruktiva kompromisser. Förhandling i stället för strejk eller lockout har varit mantrat från båda parters sida även om strejkvapnet finns att tillgå. Det har gagnat alla Sveriges löntagare liksom företagen. Det har spelat stor roll för Sveriges förmåga att klara allvarliga kriser som finanskris och Corona-pandemi.

Den svenska modellen och dess samförståndsanda står nu på spel på grund av politisk klåfingrighet från Centern och Liberalerna. Samtidigt har det öppnats ett tillfälle för parterna att komma till rätta med skevheter i arbetsrätten som blivit tydliga i det förändrade arbetslivet med digitalisering, globalisering och migration. Det finns också en möjlighet att äntligen få till bättre förutsättningar för långsiktig trygghet och omställning.

Slarva inte bort detta tillfälle. Ge för guds skull inte politikerna möjlighet att skapa oreda på arbetsmarknaden för lång tid framöver. Värna samförståndsandan.

3 kommentarer till “Århundradets förhandling

  • Håller helt med, med både Preemraff och LAS från bordet kan MP och S lägga sin energi på att komma överens i invandringspolitiken och rädda kvar regeringen.

  • Tja, vad säger man?

    Om våra företrädare gjorde mer verkstad än att bara snacka runt och hålla tunt , då skulle läget varit annat. Förr, som det framgår av Ledaren, då stod alla fackliga företrädare på arbetstagarens sida!

    Vem står nu, idag, moderna tid på den svages planhalva?
    Ja jag ser ingen som står upp för den moral och etik som nämns i Helle Kleins Ledare.

    Då och nu aldrig mötas dessa två vitt skilda världar igen.
    Det finns ingen, jävlar och anamma längre då inge företrädare vågar, törs eller kan agera eller agitera mot denna typen av ”förhandlingar” som förs i skuggan av hot och försämringar. Att däremot gå in i avgörande förhandlingar under hot om statlig lagstiftning och utan egna maktmedel är en facklig självmordsstrategi.

    Ibland tänker man att den fackliga rörelsen har för länge sedan tappat fotfästet och vet ej längre vem dom jobbar för. Eller? Varför går man då med på att denna tågordning skall gälla? Att under hot förhandla fram något som är dåligt. Inte bara för en, utan för många.

    Men att LO inlåtit sig att sitta vid ett förhandlingsbord och förhandla om en av våra viktigaste arbetsmarknadslagar. Tidigare knakade det inom LO-leden då flera förbund inom organisationen ansåg sig överkörda i förhandlingarna, med resultatet att de hoppade av.

    Om vi inte åtminstone försöker använda fackets enda motmakt när grundläggande intressen hotas så kommer allt fler att ställa sig frågan varför de alls ska vara organiserade. Krypskyttet mot anställningsskyddet har pågått i decennier, inte utan framgångar och det var inget att förvånas över att kraven på ytterligare urholkning av las fanns med i Januariöverenskommelsen.

    Precis som när inskränkningar av strejkrätten avtalades fram i fjol ska nu fack och arbetsgivare ”frivilligt” sluta avtal som uppfyller kraven från politikerna. Och precis som i fjol sägs det att det är ett sätt att värna ”den svenska modellen”, som om denna vore något evigt, skapat på 30-talet och opåverkat av tiden. Så är det naturligtvis inte.

    Är det politiska trycket så starkt på våra fackliga ledningar att de helt glömt bort vad som är det mest grundläggande i den svenska modellen och varje annan facklig modell för den delen: att den fackliga styrkan ligger i vår förmåga att strejka?

    Ska nu anställningsskyddet åter regleras i avtal så som det till stora delar var innan las, måste sådana förhandlingar självklart ske utan fredsplikt. Det skulle lyfta frågan från de slutna förhandlingsrummens och de ängsliga politiska kompromissernas områden och lägga den där den hör hemma, i öppen dragkamp mellan ägarna och oss anställda, organiserade i våra fackföreningar.

    En sådan fajt skulle stärka den nästan bortglömda tanken på att vi kan slåss tillsammans för gemensamma intressen, bortom allt det som skiljer oss åt och som får absurt stort utrymme i dagens politiska debatt.

    Att däremot gå in i avgörande förhandlingar under hot om statlig lagstiftning och utan egna maktmedel är en facklig självmordsstrategi.

  • Frågan är har facken något att komma med ?
    Att ena parten får starta förhandlingen i underläge, gör att det inte kan komma något gott ur uppgörelsen. Allt tyder på att arbetsgivarsidan förhalar förhandlingarna.
    Jag menar att LO inte ska låna ut sig till att låta våra villkor försämras.
    Våra medlemmar är inte dumma, låt politikerna smutsa ner sig själva.
    Så får vi ta kampen sen !

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

Du kanske också vill läsa…

Kommer regeringen att lyssna på LO:s nej?

Kommer regeringen att lyssna på LO:s nej?

Fredagens besked från Svenskt näringsliv och PTK ställer frågan: Kan regeringen driva igenom en ny arbetsrätt trots att LO har sagt nej till förslaget? skriver DA:s reporter Rasmus Lygner.

Centerns dogmatism är skadlig

Centerns dogmatism är skadlig

”Hur Annie Lööf nu tänker sig fortsättningen är en gåta. Hon har målat in sig i alla hörn som går att måla in sig”, skriver Helle Klein i bloggen.

Så här blir nya las

Så här blir nya las

Fler undantag från turordningslistan och mer stöd för utbildning och omställning. Det är några av punkterna när regeringen la fram ”den största reformen på svensk arbetsmarknad i modern tid”.

”RSO-frågan visar januariavtalets högerkantring”

”RSO-frågan visar januariavtalets högerkantring”

Det är positivt på att regeringen till slut föreslår att de regionala skyddsombuden måste få utökad tillträdesrätt. Samtidigt är reaktionerna från borgerligt håll ett kvitto på den undermåliga förhandlingen vid januariavtalets tillkomst, skriver Ali Esbati och Ciczie Weidby (V).

Saltsjöbadsandan behövs i svensk politik

Det blåser visserligen isvindar i Almedalen men frågan är om det ändå inte är samarbetets tid snarare än den hårda polariseringen vi kan skönja. Ett nytt politiskt landskap har öppnat upp för ett mer idépolitiskt intressant Almedalen. Den fördummande blockpolitiken har äntligen lösts upp och nya politiska samtal kan ske. Jag började Almedalsveckan med ett […]

Bra för Sverige

Den dramatiska regeringsbildningen är över. På fredag blir Stefan Löfven statsminister. En mittenregering där budgetunderlaget vilar på S+Mp+C och L kan nu tillträda. Vänsterpartiet kommer att släppa fram Löfven. Det är bra för Sverige. Alternativet hade varit att Ulf Kristersson blivit statsminister för en SD-stödd M+KD-regering och det hade varit mycket värre, resonerade Sjöstedt vid […]

Tänk efter nu, Vänsterpartiet

Just som Liberalerna beslutade att släppa fram en Löfven-regering ryktades det att Vänsterpartiet kan tänka sig att rösta nej. Det vore verkligen sensationellt och mycket olyckligt. Ilskan inom Vänsterpartiet är fullt förståelig. Mittenöverenskommelsens formulering om att V inte ska få något inflytande över den politiska inriktningen under den kommande mandatperioden är idiotisk och onödig. Den […]

Fira demokratin och lär av historien

”Demokratin kan aldrig tas för given utan måste alltid värnas om och om igen. Måtte liberaler och socialdemokrater än en gång visa prov på den modiga samarbetsviljan”, skriver Helle Klein.

Bekämpa segregationen inte flyktingarna

Bekämpa segregationen inte flyktingarna

Chefredaktör Helle Klein vill att (S) slutar med den auktoritära retoriken.

Fullt ös i Almedalen

Fullt ös i Almedalen

Det finns absolut många problem med Almedalen – i år heter det största problemet Nazister – men till dess fördelar är just möten mellan olika världar, skriver Helle Klein i bloggen.

Sjuka Samhall

Samhall får i år 6,6 miljarder kronor från staten för att utveckla människor med funktionsnedsättningar. De väljer medarbetare som klarar det hårda arbetet ute hos kunderna. Andra sorteras bort. Unga funktionshindrade hamnar utanför arbetslivet.

Samhall­anställda känner sig svikna av facket

År efter år betalar medlemmarna in pengar till facket. Men när jobbet gör dem sjuka finns ingen där. Samhalls vittnen berättar hur fackförbunden slutat agera i arbetsmiljöfrågor.

”Jag är så arg på att facket inte agerar”

Magnus hade det så stressigt på jobbet att han inte orkade längre. Då blev sambon Catharina svårt sjuk i Covid. Nu kämpar de för att komma vidare.

De utsatta på Samhall behöver fackets stöd

Anställda på Samhall vittnar om att fackförbunden gör för lite för att hjälpa dem. Som en röd tråd i berättelserna från Samhallgolvet kommer facket in, fackets svek, skriver DA:s Elinor Torp.

Marie Nilsson, IF Metall: Vi slänger inte ut någon

Vi måste ta till oss av kritiken, säger IF Metalls ordförande Marie Nilsson om den besvikelse på facket som anställda på Samhall gett uttryck för.

Skapa ett Samhallfack

Alltför många Samhallarbetare far illa. Det är en politisk skandal men också en facklig, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein.

”Jag dög inte åt Samhall”

Hos Anna Ytell i Hudiksvall jobbar människor som sorterats bort. Ingen av dem har ens fått frågan om att få komma till Samhall.

Unga slås ut – platsar inte på Samhall

Statskontoret slog larm för flera år sedan – fel personer slussas till Samhall. Men ingenting har hänt. Unga med funktionsnedsättning hamnar utanför arbetslivet.
De sociala företagen som tar emot människor med svåra funktionshinder har svårt att klara konkurrensen med statliga Samhall.

Arbetsförmedlare: Samhall ska i princip ha friska människor

Arbetsförmedlare vittnar om att Samhall styr, mer än vad det statliga bolaget självt hävdar.
”Många inskrivna är överhuvudtaget inte aktuella för Samhall, för Samhall tar inte emot dem”, säger en arbetsförmedlare.