Vi är lika i mycket, jag och jag på nätet

Krönika Min nya vän på internet är precis som jag. Precis som jag, skriver Carl-Einar Häckner.

De har kapat min identitet på internet och startat olika såna där Instagram-konton. Det är inte jag som är mig, som de utger sig för att vara.

Nu är det så att en av de kapade identiteterna, som inte är jag som de utger sig för att vara, ville bli vän med mig.
Jag tyckte det var jobbigt. Jag har varit lite trevande sista halvåret. Hela världen har haft dåligt självförtroende.

Tyckte det var svårt. Visste inte om jag ville bli vän med mig själv. Vill jag bli vän med Carl-Einar Häckner? Det är ju ändå jag som frågar, så jag borde ju veta vad jag tycker om mig själv.

Jag har känt mig utanför ett tag. Frågade hur han fick tag på mig?
”Internet”, svarade han.

Vi började skriva till varandra. Jag och mig själv. Det var ganska intressant det han skrev. Han undrade lite om livet, det här med kärleken och relationer, livet i stort, hur det ska gå och hur det ska bli i framtiden.

Jag tyckte synd om killen. Jag måste hjälpa honom. Jag försökte komma med positiva råd om att ta dan som den kommer. Fånga nuet. Carpe Diem och inte tänka mer än i dag och planera möjligtvis vad som ska hända i morgon.
Det räcker, för vad som helst kan hända.

Då sa han att en sten kan falla ner från skyn på en när man är ute och går. Fattade inte vad jag menade när han skrev så.

Eller ett hus som du går in i kan plötsligt implodera. Det är oerhört långsökt. I Sverige åtminstone. Sen skrev han: Himlen kan trilla ner. Eller att en stor tjock kedja hamnar runt halsen på dig när du är ute och går.

Då tyckte jag ännu mer synd om honom. Så jag tryckte ja på den där ”bekräfta-knappen”. Nu följer vi varann. Vi har börjat skriva till varann ännu mer och lärt känna varann bättre.

Vi har jättemycket gemensamt.

Han berättade att han brukar åka till Berlin. Det gör jag med. Han berättade att han brukar ta en espresso på Oderbergerstrasse. Det gör jag med. Han berättade att han brukar gå till Dussmann, ett musikvaruhus på Friedrichstrasse, som har allt du behöver i notväg, böcker och musik.

Dit går jag jämt.

Det mest underliga sammanträffandet var att han brukar gå på Sauna i Berlin. Blandat manligt, kvinnligt. Jättestort med tretton saunor och restaurang. Det gör jag med. Jag brukar också gå dit!

Har aldrig sett honom där.