Min mamma är en superkraft

Krönika Min och mammas kärlek sträcker sig hela vägen till jävlarna på Handelsbanken, skriver trollkarlen Carl-Einar Häckner.

Det är trettio år sedan jag skrev min första krönika för Metallarbetaren. Som sen blev tidningen Dagens Arbete. Du som läser är en del av sammanhanget. Orden ur tomma intet blir något mer än det som står.
Ur inget kommer allt. Vad har hänt med mig under den här tiden? Vem är jag nu?

Jag är mer bitter, sur, tråkig, rädd och orolig, men samtidigt lyssnar jag bättre, njuter mer och tycker om och förstår mig själv bättre och är inte lika stressad och kan vänta på min tur.
Sen går jag all in.

Som jag gör när jag och mamma rusar in på Handelsbanken för att vi ska aktivera hennes
bankomatkort.

Ungefär lika livsviktigt som det är för henne, var det när jag och mamma gick till dagis när jag var sex år och visade upp äkta tårar, för jag ville stanna ett år till innan jag skulle byta till fritids. Jag minns det än.

Jag fick gå kvar. Mogna i min egen takt.

Together through life. Me and my mother. Hon är en superkraft.

Jag vägrar alltid att berätta hur gamla mina föräldrar är. Det är inte viktigt. För mig är de tidlösa i min kärlek till vad vi har kemiskt, andligt, kroppsligt i minnen med respekt för allt som är, i det vi har tillsammans.

Vi har en osynligt spunnen tråd mellan oss, som håller ihop vår berättelse mellan då och nu, där självförtroende, längtan och kärlek balanserar över Hajtandsdalen och jävlarna på Handelsbanken. Vilket innebär att jag hjälper mamma med vissa existensiella överlevnadsfrågor som då till exempel det här med hennes nya bankomatkort.

Maskinen åt upp det gamla, när hon missade lite på koden. Kan vem som helst göra. Inget konstigt. Hon fick ett nytt kort.

Det måste aktiveras. Där börjar problemen om man är utanför och lite av en outsider i samhället. Mamma är utanför. Hon har ingen mobiltelefon, epost-adress eller bank-id.

”Hur kan Handelsbanken ta semester i 15 dar,” undrar hon.

Det kan inte stämma tänker jag.

Nu måste vi aktivera hennes nya bankomatkort. Hur gör man? Frågar jag. Som har allt.

”Man måste ladda ner en app …”, säger mamma. Hon har precis lärt sig det ordet. ”App!”

Mamma gillar inte att behöva be mig om hjälp. Ska inte behövas.

En gång barn alltid barn.