En redan krånglig avtalsrörelse blir nu ännu krångligare, tror Medlingsinstitutets Irene Wennemo. Samtidigt har de kraschade förhandlingarna ingett hopp för LO:s sammanhållning.
Hur en förhandling bryts säger något om samtiden, menar Irene Wennemo, generaldirektör för statliga Medlingsinstitutet. När förhandlingarna bröts i natt var det inte så krisartat och konfliktfyllt som det varit vid tidigare tillfällen.
– Man skildes på ett civiliserat sätt och det har inte uppstått någon splittring inom LO.
Irene Wennemo säger att det tidigare fanns tvivel på att LO verkligen företrädde alla förbund, vilket inte minst avhoppen från förhandlingarna i vintras visade. Men hon tror att processen den senaste tiden, med Susanna Gideonsson som LO-ordförande, kan ha gjort det lite enklare för LO framöver. Förbunden har inte spelat ut varandra.
Även de tre parterna LO, PTK och Svenskt näringsliv har visat god vilja.
– Alla tre har kommunicerat ut samma budskap. Det gör det mycket enklare att återuppta förhandlingar igen om det är läge.
Läge är det inte just nu, för det står en avtalsrörelse för dörren. Avtalen löper ut den sista oktober. Från politiskt håll hörs uppmaningar att parterna ska fortsätta. Men, säger Irene Wennemo, det måste också finnas något att förhandla om.
– Parterna måste känna att det finns förutsättningar att bli överens. Även om det inte var så mycket kvar att enas om så var det tillräckligt för att de inte skulle komma överens.
Från flera förbund, bland annat Pappers, hörs nu uppmaningar om att man ska lyfta in frågorna om otrygga anställningar i avtalsrörelsen. Irene Wennemo är skeptisk.
– Den här avtalsrörelsen är komplicerad i sig, utan att man tar in arbetsrätten i den. Men parterna gör självklart som de vill.
Det som gör avtalsrörelsen extra krånglig i år är att coronan har slagit extremt olika mot olika branscher. En del har bottenlöst stora problem, medan andra går otroligt bra, säger Irene Wennemo.
– Det har vart nåt av ett lotteri vilka som är vinnare och förlorare på den här situationen.
De stora obalanserna i ekonomin gör det svårt att hitta en löneökningstakt som passar alla.
– Det märke som läggs fast kommer många inte att känna igen sig i.
Samtidigt, säger Irene Wennemo, har ingen kommit på någon bättre idé än industrins märke för att bestämma löneökningarna. Att de som har turen att jobba i branscher som går bra skulle få höga påslag medan andra inte får något alls är inte rimligt.
Nu tror hon att Medlingsinstitutet, som delvis ska försvara industrins normerande roll, kommer att få lägga mer krut på att förklara varför de tycker att märket trots allt är en bra idé.
Hade parterna lyckats i las-frågan hade det varit ett styrketecken, nu kan det bli svårare för parterna att enas, tror Irene Wennemo.
Finns det över huvud taget någon möjlighet att träffa ett längre avtal under de här omständigheterna, eller måste det bli kort?
– Det är en svår fråga. Jag passar på den.
Parallellt med förhandlingarna kommer politikerna gå vidare med arbetet att lagstifta om en ny arbetsrätt utifrån den statliga utredning som finns
– Samtidigt är det ju inte så enkelt att man bara tar utredningen och gör en lag av den. Man måste till exempel ta hänsyn till remissinstanser, det finns många detaljer i utredningen att titta på.