Dödsolyckorna måste få ett slut
Självklart ska inte arbetare behöva oroa sig för att dö på jobbet. Både arbetsgivare och politiker måste visa att de menar allvar med nollvisionen, skriver IF Metalls ordförande Marie Nilsson.
Industriarbetarnas tidning
Krönikor är personligt hållna texter. Åsikterna är skribenternas egna.
12 november, 2020
Skrivet av Marie Nilsson
Krönika Färre medlemmar har haft kontakt med sitt skyddsombud eller samtalat med sin närmaste chef om arbetsmiljön under pandemin. Det är en trend som måste brytas.
ndustriarbetarna har gjort fantastiska insatser under pandemin. Trots varsel, permitteringar och smittrisker har industrins anställda fortsatt att gå till jobbet för att hålla produktionen, ekonomin och välfärden i gång.
Många industriarbetare ställde om blixtsnabbt, för att förse vård- och omsorgspersonalen med skyddsutrustning som handsprit och skyddsvisir. Och tvätteriarbetarna har sett till att sjukvården haft tillgång till rena textilier.
Svenska industriarbetare har helt enkelt gett järnet för att rädda liv i pandemin.
Men hur har arbetsmiljön sett ut? Det har IF Metall frågat medlemmarna i vår årliga arbetsmiljöenkät, utförd av Novus.
Var fjärde medlem är orolig för att smittas av coronaviruset, och nära var femte är missnöjd med hur arbetsgivaren har agerat under pandemin. Det har exempelvis varit svårt att hålla avstånd till kollegor och kunder, samtidigt som det har varit brist på handsprit och annan skyddsutrustning.
Trots att vissa medlemmar har varit helt eller delvis permitterade under pandemin, upplever fler att stressen har ökat än att den har minskat.
När arbetssituationen är pressad är det ju extra viktigt att arbeta aktivt med arbetsmiljön, för att inte utsätta de anställda för hälso- och säkerhetsrisker.
Det förvånar inte. Många industriarbetare har inte varit permitterade alls eller bara i liten utsträckning. Vissa företag, exempelvis inom den kemiska industrin som tillverkar handsprit, har haft högre tryck än vanligt.
Samtidigt verkar det dagliga arbetsmiljöarbetet ha tappat fart under pandemin. Färre medlemmar har haft kontakt med sitt skyddsombud eller samtalat med sin närmaste chef om arbetsmiljön. Det är kanske lätt hänt i en kris som kräver extraordinära insatser – men det är en trend som måste brytas.
När arbetssituationen är pressad är det ju extra viktigt att arbeta aktivt med arbetsmiljön, för att inte utsätta de anställda för hälso- och säkerhetsrisker.
På ett område har det skett en stor positiv förändring. Betydligt färre medlemmar har gått till jobbet trots att de har varit så sjuka att de borde ha stannat hemma.
Det gör mig stolt. Industriarbetarna har lyssnat på myndigheternas råd och tagit ansvar för sina medmänniskor, genom att inte riskera att sprida smittan vidare.
Ur kriser kommer lärdomar. En av de viktigaste lärdomarna av pandemin är att arbetsmiljöarbetet alltid måste pågå med full kraft. I den här frågan behöver vi ligga på arbetsgivarna.
Industriarbetare som gör fantastiska insatser när samhället är i kris ska kunna lita på att hälsan och säkerheten kommer först.