Molnen tröstar och skrämmer
Sommarens skogsbrand togs över av regntunga moln – och barnens sträckkollande på Transformers, skriver författaren Sven Olov Karlsson.
Industriarbetarnas tidning
Debattartiklar är texter som tar ställning. Åsikterna är skribenternas egna.
10 februari, 2021
Skrivet av Marie Nilsson
Debatt Sammantaget stärks faktiskt anställningstryggheten jämfört med i dag, skriver IF Metalls ordförande Marie Nilsson.
Marie Nilsson är förbundsordförande för IF Metall.
Det är bra att vi har en debatt om las-uppgörelsen i vårt förbund. Att IF Metall har anslutit sig till partsöverenskommelsen innebär att vi är med i de fortsatta förhandlingarna mellan parterna och politiken om trygghet, omställning och anställningsskydd. När det finns konkreta lagförslag från politiken att ta ställning till, ska förbundsstyrelsen och avtalsrådet besluta om vi ska ansluta oss till ett nytt huvudavtal.
I Dagens Arbete frågar Rickard Joelsson-Wallsby på vilket sätt inhyrda och visstidsanställda får ett bättre skydd i partsöverenskommelsen.
I dag finns ingen tidsreglering alls av inhyrning. Man kan vara inhyrd på samma arbetsplats i många år utan att någonsin få ett erbjudande om tillsvidareanställning på kundföretaget. Partsöverenskommelsen säger att en arbetstagare som har varit inhyrd på samma arbetsplats i sammanlagt 24 av 36 månader har rätt till erbjudande om tillsvidareanställning på kundföretaget. Sker inte detta har arbetstagaren rätt till en ersättning på tre månadslöner enligt avtalet.
När det gäller visstidsanställda har vi lyckats halvera kvalificeringstiden för en tillsvidareanställning. Partsöverenskommelsen säger att den som varit visstidsanställd i minst tolv månader under fem år få en tillsvidareanställning. Vi har satt spärrar mot ett eventuellt missbruk av reglerna, genom att arbetsgivare som blandar visstider med vikariat för att slippa tillsvidareanställa ska betala skadestånd.
Läs också
Det kan stå tillsvidareanställning på pappret men i praktiken blir vi alla inte mer än visstidsanställda, skriver Rickard Joelsson-Wallsby.
Rickard Joelsson-Wallsby frågar även om kompetensutveckling. I partsöverenskommelsen finns ett system för stärkt kompetensutveckling, med statlig finansiering. Det består av följande:
Detta gäller alla i anställning oavsett anställningsform, samt uppsagda. Man kan alltså ta studieledigt från jobbet och få ersättning. Och även den som har blivit uppsagd kan använda detta i sin omställning.
Förhandlingar är alltid ett givande och tagande. Arbetsgivarsidan har fått igenom förändrade turordningsregler. I las blir det möjligt för arbetsgivaren att välja ut max tre personer att behålla bland de som ska sägas upp, och i huvudavtalet max 15 procent. Då undantas de från turordningen. Det blir alltså inte möjligt för arbetsgivaren att välja vilka som ska sägas upp bland de som jobbat länge.
Saklig grund byter namn till sakliga skäl, men partsöverenskommelsen säger att den rättspraxis som gäller i dag ska gälla även fortsättningsvis. Man kommer alltså att bedöma om det föreligger ett tillräckligt allvarligt brott mot anställningsavtalet för uppsägning, på samma sätt som idag.
Samtidigt höjs skadeståndet för en felaktig uppsägning med 50 procent. Men under tiden tvisten pågår slipper arbetsgivaren att betala lön. Istället får arbetstagaren ersättning motsvarande a-kassa samt eventuell tilläggsförsäkring.
I praktiken innebär det att uppsägning blir billigare för arbetsgivaren, men bara om det visar sig i domstol att det fanns giltiga skäl till uppsägningen. Avgör däremot domstolen att uppsägningen var felaktig, blir det dyrare för arbetsgivaren, som både får betala lönen och 50 procents högre skadestånd.
Sammantaget ger detta en partsöverenskommelse som faktiskt stärker anställningstryggheten jämfört med i dag.
Vi får igenom tydliga förbättringar när det gäller inhyrning och visstid. Hyvling av arbetstid, som i dag kan ske hur som helst, regleras genom turordningsregler och omställningstid. Att heltid är norm förtydligas. Och vi får ett bra system för kompetensutveckling.
Det behövs i en tid när allt fler har otrygga anställningsformer, samtidigt som den tekniska utvecklingen går oerhört fort i industrin.
Ingen ska behöva arbeta år efter år på samma arbetsplats utan att någonsin få en trygg anställning. Och ingen ska behöva förlora sitt industrijobb för att kompetensutveckling saknas. Att ta viktiga steg för att komma till rätta med det, är i allra högsta grad en fråga om facklig solidaritet med de värst utsatta.