Spökstäderna fylls med paket
I centrumen byts affärerna ut mot mäklarkontor och boxar där vi hämtar våra varor, skriver författaren Anneli Jordahl.
En ekonomisk smäll i helt fel tid
Publicerad 2021-02-05, 08:02 Uppdaterad 2024-01-18, 17:12
Krönika Avslaget kunde inte komma olägligare för en ensamstående mamma, skriver författaren Anneli Jordahl.
Mamma, jag lovar på heder och samhälle!
Det är lite gulligt när barn blandar ihop begreppen. Men det var nog ingen slump att jag som liten bytte ut samvete mot samhälle. Mina föräldrar var av typen som visste mycket om skyldigheter, mindre om rättigheter. Det präglade min uppfostran. Man ligger inte samhället till last utan att det är fara för liv.
Jag minns hur uppriven jag blev när jag var ung student och hörde några kurskamrater som kom från – som min mamma skulle säga – ”bättre familjer” (som om vår familj var sämre!). De satte i system att lura soc på pengar. Finta den fjantiga staten och sen dra till Malaga. Yeah!
Det kändes som om tarmarna vred sig flera varv när jag hörde det.
Fyrtio år har passerat och nu gäller hårda bandage. Regeringen har bestämt vilken pott Försäkringskassan har, oavsett antalet sjuka. Utförsäkrade hamnar i ett gungfly. Sjukdom ger människor dålig ekonomi och dålig ekonomi gör dem ännu sjukare.
Ekonomisk förödmjukelse belastar skattebetalarna. Varför tänker inte politiker på det?
Strax före jul fick en person jag känner avslag på sin sjukersättning. Den kunde inte komma olägligare för en ensamstående mamma. Hon som var på god väg att återfå arbetsglädje efter fem års sjukdom. Hon hade lovats ersättning ännu ett år om hon samtidigt arbetstränade på en handelsträdgård. Det gick bra.
Självförtroendet stärktes. Hon trivdes bland planteringar och blomsterarrangemang. Ett halvår återstod och kaxigt siktade hon på att vara tillbaka på arbetsmarknaden efter det.
Det blev en sömnlös jul. Hon hade nu inte råd att arbetsträna. På Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan beklagade de hennes hopplösa situation och skyllde på varandra. Myndigheter får naturligtvis direktiv uppifrån.
Lägre antal sjukskrivna är skrytstatistik för regeringen. Kortsiktig sparpeng går före den enskildes överlevnad.
Tänk om politikerna hade lovat på heder och samhälle att arbetslösa och sjuka skulle slippa gnissla sönder tänder av ekonomisk oro. Vad händer när folk förlorar förtroendet för myndigheter? När Försäkringskassan ses som de nödställdas fiende. Samtidigt som media ständigt larmar om bidragsfusk, i stället för att lyfta fram dem som fått sin rättmätiga försäkring indragen.
Misstänksamhet. Vanmakt. Förakt.
I den förgiftade luften vill inte jag andas.
Din krönika väckte många tankar, men kanske främst en ilska över hur vi kan tillåta såna dumheter från en myndighets sida.
Det är så man skulle vilja att vi som kan, samlar ihop oss och kör en omväg runt, och ger bidrag direkt från person till person.
Kanske skulle jag under några månader kunna avstå från att sätta av pengar till mitt sparkonto för att istället hjälpa någon i liknande situation som din vän?
För nu vid 60 så tjänar jag äntligen så pass bra att jag kan ”lägga undan” en hyfsad slant varje månad.
Håller fulständigt med om de sista raderna, jag blir så förtvivlad när utsatta människor måste slåss och be om hjälp, av oss andra, för att komma till tals med Försäkringskassan, Socialförvaltningen, Arbetsfärmedlingen m fl.
Instanser som är till, för att hjälpa till eller har jag helt fel?