Industriarbetarnas tidning

Perspektiv är kommenterande texter. Analys och ställningstagande är skribentens.

Bonusmiljonerna berör inte bara några chefer

9 mars, 2021

Skrivet av

PERSPEKTIV 117 miljoner kronor extra till cheferna. En liten del av helheten, men en stor fråga för ett företag som vill gå i takt med tiden. Och som snart ska ge sina anställda ett nytt bonussystem.

117 miljoner kronor är mycket pengar. Precis så mycket som AB Volvos chefer kan få som en extra belöning, utöver sin vanliga lön, om nu bolagsstämman säger ja den sista mars.

117 miljoner kronor kan å andra sidan vara nästan en skitsumma. Även ur ett Volvoperspektiv. Koncernen betalade i fjol ut löner och ersättningar på sammanlagt 40 887 miljoner kronor.

En skitsak? Knappast. Bonusmiljonerna handlar om andra, större värden. Som att gå i takt med sin tid. En tid då företagen strävar att ligga högt på ESG-skalan; E som environment (miljö), S som i socialt ansvarstagande och G som i governance (att företaget styrs på ett schysst sätt).

Den som läser AB Volvos senaste årsredovisning förstår att det här är en tillverkare av lastbilar, anläggningsmaskiner och bussar som vill vara ett med sin tid. Elektrifiering, fossilfria transportsystem, bränsleceller ihop med tyska Daimler. En ny spännande, hållbar logistikframtid kan skönjas och där ska det svenska företaget ligga i framkanten. Annars dukar det under.

I fjol stängde pandemin Volvofabrikerna i över en månad. Med coronakrisen förvann en fjärdedel av försäljningen, tusentals anställda gick ner i arbetstid och inkomst. Staten sköt till miljarder i stöd så att företaget inte behövde säga upp sina anställda. Istället kunde man invänta uppgången som faktiskt kom snabbare än väntat, efter semestrarna.

Bra för de anställda – som slapp arbetslöshet och en urholkad a-kassa. Bra för företaget – inga uppslitande uppsägningsförhandlingar, inget kostsamt rekryteringsarbete när efterfrågan väl tog fart.

Alltså raka motsatsen till hur det var efter finanskrisen 2009. Då hamnade företaget på efterkälken i konkurrensen när man skulle börja återanställa medan konkurrenterna runtom i Europa hade kunnat behålla sin personal med hjälp av stödinsatser från sina respektive regeringar.

Nu, med statens korttidsstöd, fanns kompetensen på plats även i de svenska fabrikerna när det var dags för återstart.

För att klara överbryggningen och kunna behålla sina anställda fick AB Volvo i fjol sammanlagt 2 672 miljoner i statligt stöd. Skattebetalarna i Sverige, Frankrike och Kanada stod för pengarna. En mindre del av dessa, 487 miljoner kronor, har nu betalats tillbaka till den största bidragsgivaren, svenska staten.

Hela stödsumman behövdes alltså inte eftersom företaget kom ur coronakrisen snabbare än väntat. Ja, återhämtningen var så pass kraftfull att man nu till och med kan tänka sig att plussa på chefsbonusarna till 117 miljoner kronor. Nära nog en fördubbling jämfört med året innan då vinsten nästan var dubbelt så hög. Hänger ni med?

Den debatt och det uppskruvade tonläge som bonusmiljonerna har utlöst kan knappast ha överraskat AB Volvos styrelseordförande Carl-Henrik Svanberg. I fjol pressades han om aktieutdelningarna. Skulle verkligen ägarna få utdelning när pandemin förlamade verksamheten och staten kom till undsättning?

Den 19 mars hette det att det inte skulle bli någon extra utdelning till aktieägarna, bara den ordinarie.

Den 12 maj drogs även den ordinarie aktieutdelningen in. Noll kronor, precis som under finanskrisen.

Nu är det åter klackarna i taket. Bolagsstämman om tre veckor väntas säga ja till förslaget om en rekordstor utdelning till ägarna, inklusive en extra utdelning eftersom det inte blev någon i fjol. Den största i AB Volvos historia: över 30 miljarder kronor.

Betydligt högre än de förra rekordnoteringarna från toppåren 2019 och 2007 då 20 miljarder delades ut vardera året.

Årets utdelning är dessutom betydligt mer än de 22 miljarder kronor som koncernen i fjol investerade i fasta tillgångar (maskiner, byggnader mm) och forskning och utveckling.

AB Volvo kompenserar sina ägare frikostigt, men inte extremt rundhänt. Sedan millennieskiftet har koncernen delat ut 189 miljarder kronor. Vilket motsvarar drygt hälften av vinsten (rörelseresultatet före räntor och skatt) under samma period.

Våren är bolagstämmornas och aktieutdelningarnas tid. Därmed också den återkommande diskussionen om bonus och aktieutdelningar, om förmögenhetsskillnader och rättvisa.

För några veckor sedan kom den årliga rapporten från LO och makteliten i Sverige. Den visar det som vi tycks ha vant oss vid. Är det någon elit som drar ifrån så är det direktörerna i de stora börsnoterade företagen.

Nu går det 60 genomsnittliga industriarbetarlöner på en storbolagschef. Klyftorna har vuxit sedan 1980 då en direktörslön motsvarade 9 industriarbetarlöner.

Det var då – efter några decennier med krympande klyftor – som ojämlikheten åter tog fart med högre chefslöner, bonusar och generösa aktieutdelningar. Med bonus som incitament skulle företagsledarna sporras att vässa företagen, var det tänkt. Men blev det så?

Den brittiske ekonomen Andrew Smithers har undersökt effekterna av vad han kallar ”bonuskulturen”. Mer pengar ger inte automatiskt mer investeringar.

Förr kunde politikerna stimulera företagens investeringar genom att exempelvis sänka bolagsskatten. Det fungerar inte längre, enligt Andrew Smithers. Sänkta bolagsskatter sätter numera inte fart på företagens investeringsvilja.

Bonuskulturen har höjt tröskeln för investeringar. Nu måste en investering ge mycket mer pengar tillbaka och på kortare tid än vad som var normalt förr. Annars blir det ingen investering.

Denna kultur bromsar satsningar i ny teknik och produktionen blir lidande, produktiviteten mattas av, enligt Smithers. Därför ger höga bonusar och frikostiga utdelningar i förlängningen lägre tillväxt, anser han. Belöningarna till chefer och ägare tar mer och mer av företagens kassor, investeringarna allt mindre, är hans slutsats i boken Productivity and the Bonus Culture.

I alla de brittiska och amerikanska företag han undersökt mellan åren 1990 och 2017 sjönk investeringarnas andel av kassaflödet från 90 till 72 procent. Samtidigt ökade utdelningarnas andel från 26 till 45 procent.

Få skulle nog påstå att AB Volvo har hackat sig fram under senare år. Koncernen har tvärtom varit en väloljad vinstmaskin och sitter numera på stora finansiella tillgångar. Bara under ett enda kvartal superåret 2019 drog företaget in lika hög vinst som under ett helt normalår. AB Volvo går in i teknikskiftet utifrån en stark position.

De 117 miljonerna har utlöst en ny bonusdiskussion. Om riskerna med en kultur som tenderar att sprida sig neråt i organisationen och vidare ut i samhället.

Bonusdiskussionerna kommer och går. Senast vi hade en var efter finanskrisen då belöningsformerna inom finanssektorn påstods ha påskyndat kraschen. Då, efter krisen, synade LO:s utredare bonuskulturen i rapporten Makteliten – mycket vill ha mer.    

Där uppmärksammades bland annat belöningsarrangemangen i AB Volvo med bonus till cheferna och ett vinstdelningssystem för övriga anställda. Kostnaden för ett par hundra chefers bonus låg ungefär 50 procent över kostnaden för den vinstdelning som 28 000 Volvoanställda fick ta del av, enligt rapporten.

Vinstdelningssystemet för de Volvoanställda har funnits sedan tidigt 1980-tal. Det har under åren gett Volvoarbetarna välkomna extrapengar. I år kan de anställda komplettera den senaste lönehöjningen – i snitt 850 kronor mer i månaden plus 20 000 kronor i engångsbelopp – med den vinstdelning som avsattes för några år sedan och som nu kommer de anställda till godo.

Men i början av året meddelade AB Volvo att det gamla vinstdelningssystemet ska ersättas med ett nytt. Hur det kommer att utformas återstår att se. Efter de 117 miljonerna saknas knappast argument för de fackliga förhandlarna.

2 kommentarer till “Bonusmiljonerna berör inte bara några chefer

  • Så trött på gnäll om bonus till toppchefer…>55% marginalskatt direkt in in i statskassan + arbetsgivaravgift på bonusen (31% pålagt på bonusen).
    Detta betalar diverse drönares uppehälle, skola, sjukvård etc.
    Direktören blir rik, staten blir stormrik!

  • Problemet är det skamlösa gynnande. Samma personer beviljar sig själva och sina gelikar sjuka förmåner. Samtidigt kan man trots goda vinster förneka sina anställda lönehöjningar. De där drönarna du snackar om är det rikemansbarnen?

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

Du kanske också vill läsa…

Att förhandla löneförhöjningar under coronan

Att förhandla löneförhöjningar under coronan

Harald Gatu är en av DA:s mest erfarna reportrar. Men hur många avtalsrörelser har han egentligen bevakat? Och vilken var den mest dramatiska? Lyssna på DA:s poddspecial om avtalsrörelsen.

Harald Gatu: Ska åtstramningspolitiken begravas nu?

Harald Gatu: Ska åtstramningspolitiken begravas nu?

Den bräckliga världsekonomin har legat som en våt filt över årets avtalsrörelse. Men i förra veckan hände det något.

”Nästa års avtalsrörelse började i dag”

”Nästa års avtalsrörelse började i dag”

Svensk basindustri har svårt att hitta rätt arbetskraft och hämmas av höga lönekostnader och krångliga tillståndsprocesser, enligt Industriarbetsgivarna. DA:s Harald Gatu har läst nya rapporten och konstaterar att nästa års avtalsrörelse redan har börjat.

Bonusen som kan stoppa din a-kassa

Bonusen som kan stoppa din a-kassa

Din arbetsplats ska lägga ner och ni får bonus för att stanna till slutet. Då riskerar du att bli utan a-kassa.

Swedpaper fortsatt i topp i löneligan

Swedpaper fortsatt i topp i löneligan

Swedpaper i Gävle har de högsta lönerna i Pappers, och gapet mellan toppen och botten har ökat. Det visar Dagens Arbetes unika lönekartläggning för 2020. Se hur ditt bruk ligger till i löneligan.

Irritation över Holmens extra utdelning

Irritation över Holmens extra utdelning

En halv miljard i extra utdelning ska kompensera aktieägarna för förra årets halverade utdelning. Samtidigt blir de anställda utan kompensation för uteblivna löneökningar 2020.

Individuella löner – då lyftes kvinnorna

Individuella löner – då lyftes kvinnorna

Först var facket skeptiskt.
Men utvecklingen mot individuella löner på Uponor har ökat löneglidningen och kvinnorna har gynnats.

Får han sitta med vid förhandling?

Är det okej att klubbordföranden även sitter med när hans egen lön förhandlas? Juristen Henric Ask reder ut.

Kan jag ta ut semesterdagarna i pengar?

Finns det stöd i semesterlagen för att man måste ta ut dagarna i ledighet? Juristen Henric Ask reder ut.

1 000 bemannings­anställda kan tas ut i strejk

1 000 bemannings­anställda kan tas ut i strejk

LO-förbunden varslar om konflikt inom bemanningsområdet.

Sjuka Samhall

Samhall får i år 6,6 miljarder kronor från staten för att utveckla människor med funktionsnedsättningar. De väljer medarbetare som klarar det hårda arbetet ute hos kunderna. Andra sorteras bort. Unga funktionshindrade hamnar utanför arbetslivet.

Samhall­anställda känner sig svikna av facket

År efter år betalar medlemmarna in pengar till facket. Men när jobbet gör dem sjuka finns ingen där. Samhalls vittnen berättar hur fackförbunden slutat agera i arbetsmiljöfrågor.

”Jag är så arg på att facket inte agerar”

Magnus hade det så stressigt på jobbet att han inte orkade längre. Då blev sambon Catharina svårt sjuk i Covid. Nu kämpar de för att komma vidare.

De utsatta på Samhall behöver fackets stöd

Anställda på Samhall vittnar om att fackförbunden gör för lite för att hjälpa dem. Som en röd tråd i berättelserna från Samhallgolvet kommer facket in, fackets svek, skriver DA:s Elinor Torp.

Marie Nilsson, IF Metall: Vi slänger inte ut någon

Vi måste ta till oss av kritiken, säger IF Metalls ordförande Marie Nilsson om den besvikelse på facket som anställda på Samhall gett uttryck för.

Skapa ett Samhallfack

Alltför många Samhallarbetare far illa. Det är en politisk skandal men också en facklig, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein.

”Jag dög inte åt Samhall”

Hos Anna Ytell i Hudiksvall jobbar människor som sorterats bort. Ingen av dem har ens fått frågan om att få komma till Samhall.

Unga slås ut – platsar inte på Samhall

Statskontoret slog larm för flera år sedan – fel personer slussas till Samhall. Men ingenting har hänt. Unga med funktionsnedsättning hamnar utanför arbetslivet.
De sociala företagen som tar emot människor med svåra funktionshinder har svårt att klara konkurrensen med statliga Samhall.

Arbetsförmedlare: Samhall ska i princip ha friska människor

Arbetsförmedlare vittnar om att Samhall styr, mer än vad det statliga bolaget självt hävdar.
”Många inskrivna är överhuvudtaget inte aktuella för Samhall, för Samhall tar inte emot dem”, säger en arbetsförmedlare.