Ny panna ska rädda Frövi

Miljardsatsning Ibland tycker processoperatören Pär Frankesson att det är extra skoj att kolla ­aktiekurserna. Som under en skiftpaus nyligen, när han kunde läsa att han och ­jobbarkompisarna inte behöver oroa sig för jobben mer.

Det har varit ett par riktigt tuffa år på Billerud Korsnäs i Frövi. Varsel, omorganisation, otydliga besked om framtiden. Och så hela pandemin som ett tungt lock över alltihop.

Processoperatören Pär Frankesson suckar när han tänker på det. Han har jobbat här sedan 1981, och under de fyrtio åren har han förstås varit med om ett och annat. Neddragningar, uppköp, investeringar, hög- och lågkonjunkturer. Han vet att livet kan peka både uppåt och neråt.

Men på senare tid har han varit mer bekymrad än han brukar vara. Särskilt för vad som ska hända med den gamla sodapannan. Pannan som han har jobbat på ända sedan MTV började sändas. Ja, pannan som har stått och tronat här mitt i Västmanland i över ett halvt sekel och som av miljöskäl snart inte får användas mer. Årsskiftet 2023/2024 löper tillståndet ut.

Och vad ska då hända? Blir han av med jobbet? Eller kan det bli en ny panna? Jo, kanske, hade cheferna sagt. Kanske. Men Pär är inte den som ger mycket för kanske.
– Nä, usch, jag har varit väldigt orolig. Alla mina arbetskamrater har varit det. Pannan är ju totalslut snart, säger han.

Men så i januari, mitt under ett arbetspass, när Pär satt och petade på mobilen för att se hur det gick för de aktier som han och några andra i hans skiftlag gemensamt investerat i, då poppade det plötsligt upp en notis på skärmen. En notis som kort och torrt meddelade att Billerud Kornäs nu beslutat att investera 2,6 miljarder kronor i en ny sodapanna. Här, i Frövi.

– Det var så jäkla förlösande! Jag vart så himla glad. Det här måste ut snabbt som fan, tänkte jag, och tog en skärmdump som jag sedan genast skickade iväg.

Första sms:et skickade han till Pappers avdelningsordförande Lars Karlsson, som låg hemma i tv-soffan tillsammans med sin tolvårige son Mille. Vad de tittade på kommer Lars inte ihåg, men han minns att han nyss hade kommit hem från jobbet och behövde ta igen sig en stund innan det var dags för middagsbestyren.

– Jag blev ju så klart jätteglad när jag såg det. Mille undrade vad det var, och då berättade jag för honom vad en sodapanna är för något, att vi tillverkar ånga där. ”Du vet”, sa jag, ”det är ju den där stora byggnaden som det står Billerud Korsnäs på.”

Det är en snöig och råkall onsdag i februari, två veckor efter beskedet, och nere vid ena änden av Broadway – gatan som leder till platsen där den nya sodapannan ska stå – är några schaktmaskiner redan i rörelse. Snart så. I slutet av 2023 räknar man med att pannan ska stå färdigbyggd och vara i drift.

– Jo, när beskedet kom var det som om en stor sten släppte, säger Lars när vi lämnat platsen och gått in i värmen igen.

– Dagen efter ringde till och med kommunalrådet mig och gratulerade. Det här betyder ju jättemycket för oss. Det tryggar vår framtid, våra jobb. Folk kommer att kunna bo kvar här.

Blir det några nya jobb också, tror du?

– Nej. När pannan är byggd så blir det inga fler arbetstillfällen. Utan de som jobbar med den gamla kommer sedan att jobba med den nya.

Jag har varit väldigt orolig. Alla mina arbetskamrater har varit det. Pannan är ju totalslut snart.

Pär Frankesson, processoperatör.

Frövi är med sina cirka 650 anställda Lindesbergs kommuns näst största arbetsplats. Och bruket, eller för all del orten, har gamla anor. Redan i slutet av 1800-talet rullade den första massa- och papperstillverkningen i gång, och om man vill grotta ner sig i den tidens maskiner, redskap och arbetsförhållanden så ska man inte missa pappersbruksmuseet som ligger vackert beläget intill en å strax utanför stängslet.

Och innanför stängslet, längs med samma å, här tillverkar man fortfarande massa. Plus kartong. Främst livsmedelskartong av olika slag, men också kartong med lite finare tryckyta – sådant som lämpar sig särskilt väl för parfym, choklad och andra lyxigare produkter.

Lars Karlsson och hans fackliga parhäst, huvudskyddsombudet John Thuring, kan berätta om fabriksbyggnaderna och det omkringliggande området i detalj. Bägge är uppväxta på orten och bägge har arbetat på bruket alltsedan mitten på 1990-talet, när det ännu ägdes av statliga Assi Domän.

– För det första var det mycket mindre då, minns Lars. Vi hade inget blekeri, till exempel. Dessutom var chargongen och mentaliteten en helt annan. Bruksandan var stark, och mycket av det vi gjorde sköttes manuellt.

– Säkerheten var det dock lite si och så med, inflikar John med ett ansiktsuttryck som kan tolkas som både roat och allvarligt.

På den tiden hade Mattias Jönsson knappt lärt sig att gå. Men i dag är han en 24-årig och hett eftertraktad svetsare, någon som i princip alla industriarbetsgivare vill ha i sitt stall. Han har därför aldrig varit särskilt orolig. Inte heller blev han det när det stora varslet kom, i oktober 2019. När Billerud Korsnäs gick ut och sa att man skulle slimma koncernen med 300 tjänster, varav 70 här på Frövi.

– Nej, jag var aldrig speciellt orolig för egen del, säger han. Men det är ju aldrig kul när man har arbetskamrater som tvingas lämna. Det var väldigt dålig stämning då ett tag. Många var oroliga.

Lars Karlsson:

– Ja, bland både yngre och äldre var oron stor. ”Vad kommer att hända med mig nu?” ”Kommer jag att ha mitt jobb kvar?” ”Blir jag tvungen att lära mig något nytt, och kommer jag i så fall att orka med det?”

Efter att varslet hade lagts följde ett halvår av förhandlingar, berättar Lars vidare. Förhandlingar där facket bitvis ännu inte har kommit helt överens med arbetsgivaren.

– Ganska tidigt förstod vi nämligen att det inte bara handlade om varsel, utan också om en större omorganisation. Bland annat på vår underhållsavdelning. De fick ta den största smällen. Bara där försvann 21 befattningar.

– Och den omorganisationen lever vi fortfarande i sviterna av. Det är mycket som är oklart, mycket som ännu inte är färdigförhandlat.

När beskedet kom var det som om en stor sten släppte.

Lars Karlsson, avdelningsordförande.

Vad hände med de som miste jobbet?

– Exakt vad alla gör i dag, det vet jag inte. Men vi lyckades i alla fall få företaget att släppa till en påse pengar, som sedan fördelades mellan de 32 anställda på kollektivsidan som till slut fick gå. De vart utköpta kan man säga.

Under de senaste två veckorna, sedan beskedet om den nya miljardsatsningen, har John Thuring märkt att stämningen bland de anställda blivit bättre, mer uppåt. I vart fall inte lika påtaglig och infekterad som den tidigare varit under så lång tid.

– Ett tag var det väldigt irriterat, säger han. Mest mot företaget, eftersom man upplevde att det varken lyssnade på facket eller på de som jobbade här. Man upplevde att man aldrig fick några besked om hur och var man skulle jobba och så.

Det psykosociala arbetsmiljö­arbetet – som ingår i Johns ansvarsområde – har ju heller inte direkt underlättats av pandemin som svepte in och bet sig fast förra våren. Tvärtom.

– Det är klart att coronan också har drabbat oss, även om jag tycker att vi har klarat oss ganska bra. Fast då har sam­tidigt andra skyddsfrågor hamnat i skymundan. Plötsligt blev man tvungen att fokusera på coronafrågor och ägna sig åt den typen av riskbedömningar i stället. Och det arbetet kräver mycket tid.

Men nu har åtminstone en oro släppt, fortsätter han. Oron för sodapannan.

– Det känns fantastiskt. Nu vet man att Frövi kommer finnas kvar i många år framöver.

Pär Frankesson, den första på golvet som alltså fick reda på beskedet, säger att han aldrig kommer att glömma den där stunden när notisen poppade upp.

– Sedan på kvällen satt jag och frugan och pratade om det och  … Ja, efteråt kändes det som att hela byn levde upp.

– Nu är jag i och för sig 59 och skulle kunna gå i pension i förtid, men det är ju inte alla som har den möjligheten. Och med den dåliga arbetsmarknad som vi har nu  … Nä, ett annat besked hade för många inneburit rena katastrofen.

Öppnade ni champagne, du och din fru?

– Nej, för tusan, först ska ju den nya pannan byggas och köras i gång. Men sen så!

Och vad händer med den gamla pannan?

– Det vet vi inte än  … Jo, gör om den till hotell, vetja!