Svanskogs bruk läggs ner
Svanskogs bruk i Värmland – som tillverkar hälften av världens ölunderlägg – ska läggas ned. ”Det känns väldigt dystert”, säger Pappers avdelningsordförande Peter Wikström.
Industriarbetarnas tidning
24 augusti, 2021
Skrivet av Pontus Ohlin
Trotjänare Han började som springpojke när han var femton. Nu, nästan ett halvsekel senare, har Freddy Andersson gjort sitt sista skift på bruket. Alla hans arbetskamrater likaså.
– Det är jättetrist att Svanskog lägger ner. Det har
varit som ett nav för mig och hela min släkt, säger han.
Ålder: 59 år.
Bor: I en stor gammal grosshandlarvilla mitt i det natursköna lilla samhället Svaneholm, där Svanskog ligger. ”Jag ser fabrikspipan hemifrån”.
Familj: Sambon Anna-Karin, som också har jobbat på Svanskog, på labbet, mellan åren 1988 och 1998. De gemensamma barnen Emelie och Anton, samt bonusbarnet Linda, har dock inte arbetat på bruket. Inte barnbarnen eller barnbarnsbarnet heller…
Fritidsintressen: Fixa på huset, meka på motorcykeln, fiska, titta på trav och fotboll. ”Dessutom har jag fyra mopeder som jag brukar köra runt med.”
Redan som liten grabb sprang han omkring på bruket, Freddy Andersson. Fick följa med pappa och kika på vad han och hans arbetskamrater höll på med där inne bland alla dånande maskiner, roterande band och allt annat spännande.
Och så skorstenen som alltid rykte. ”Pipan”.
Som ett äventyrsland för en ung pöjk i sextiotalets Värmland.
Att Freddy skulle arbeta där som vuxen föll sig alltså naturligt. Eller tidigare än så faktiskt. Under jullovet i nian, årsskiftet 1976–1977, fick han sitt första påhugg. Som springpojke. Körde bud och liknande. Något som han också skulle göra efter nian, i ett halvår, innan han blev fast på ”kartongen”.
– Jag hade sökt in på gymnasiet, på bygg- och anläggning. Men jag var skoltrött, hade inga bra betyg och … ja, på den vägen är det.
– Men då var jag yngst på bruket!
Och nu är han äldst. Tills helt nyligen vill säga, för nu har lastbilarna med de sista arken lämnat Svanskog. Arken, de speciella ölunderläggsarken, som i åratal gjort succé runt om i världen, var kort sagt inget som efterfrågades under pandemin. Folk hade slutat gå på puben helt enkelt, och för drygt ett halvår sedan kom så beskedet om nedläggning.
– Det är fortfarande så svårt för mig att ta in det, att vi inte längre ska finnas. Hade det inte varit för coronan hade vi nog funnits några år till. Ja, helst hade jag ju sett att pipan rök ända tills den dag jag faller i backen.
Arbetet har betytt mycket för Freddy.
– Framför allt har det inneburit en trygghet för mig. Men det har inte bara varit en inkomstkälla, utan jag har också trivts väldigt bra med mitt arbete. En del vantrivs på sina jobb, men det gjorde inte jag. Aldrig.
– Och aldrig att jag under årens lopp tänkt att jag skulle vilja jobba som något annat heller. Jo, som slöjdlärare möjligen. Men så starka var aldrig de tankarna att jag någonsin tänkte att jag skulle säga upp mig.
Rolig, snäll och full i fan. En sån som hittar på mycket bus. Duktig på jobbet är han också!
Peter Wikström, ordförande för Avdelning 101 Svanskog, om Freddy som han har arbetat tillsammans med i 25 år.
I likhet med många andra svenska bruk har Svanskog anor sedan flera hundra år tillbaka. Först var det ett järnbruk, sedan ett sågverk och därefter en massa- och kartongfabrik.
Då tillverkades Svanskogs kartongmaskin – på Karlstad Mekaniska Verkstad. Det var också det året som våldsamma gatukravaller bröt ut i Stockholm efter ett stormöte om krav på allmän rösträtt. Polis beväpnade med sablar och batonger sattes in.
Han kallades så, John Brynteson, han som hittade enorma mängder guld i Alaska.
130 miljarder dollar i dagens penningvärde. Rik som ett troll bestämde han sig då för att flytta hem till Sverige igen för att köpa och senare utveckla Svanskogs bruk i början på förra seklet. Så småningom köpte han även pappersbruket i Lilla Edet.
Då, samtidigt som Sverige arrangerade fotbolls-VM, hade Svanskog som flest anställda – 537.
Så många ölunderlägg tillverkade Svanskog varje timma (om man räknar om arken till den färdiga produkten).
Ölbrickskartong har Svanskog tillverkat alltsedan 1960-talet.
Då gjorde Freddy Andersson sitt sista skift på bruket. Under uppsägningstiden nu och senare i höst ska han ”städa och vara allmänt behjälplig”, säger han.
Den 19 januari nästa år gör han sin sista arbetsdag.
”Sedan får vi se vad som händer.”
Läs också
Gå in på en pub i London, New York eller Filipstad. Chansen är stor att pappret i ölunderläggen är från det värmländska bruket Svanskog.
Hej min gamla arbetsplats. Pappersbruk är speciella arbetsplatser. Kommer aldrig glömma Svanskog och de personer jag mött där!
Svanskog kommer för alltid att vara en ”Profilfabrik” förutom ölunderlägg har man levererat en mängd underbara profiler till pappers andra avdelningars stora förtjusning.
Det är med stor sorg som vi ser denna era gå in i historien.
Vi mins Svanskog med värme, glädje och saknad i våra hjärtan!
Tack för alla år /Pelle G Bäckhammars avd48