Framtidstro i Lessebo

Hoppfullt Pappersbruket i Lessebo har länge haft en kämpig tid. Men nu ökar orderingången samtidigt som det anrika gamla bruket har börjat spana efter nya och lite lyxigare marknader.

Svenskt tryckpapper har inte skördat några större framgångar på senare år. Tvärtom. Ta bara SCA:s Ortviken och Stora Ensos Kvarnsveden. Två jättebruk där ju långt över tusen anställda tvingades sluta helt nyligen eftersom tidningar, kataloger och annat analogt hellre konsumeras via mobilen och andra digitala apparater numera.

Ja, få gör som 62-åriga Kristina Karlsson i inre Småland nuförtiden. Köper och läser tidningar som tryckts på papper. Konsekvent, dagligen. Nyhetstidningar, veckomagasin, tidskrifter – aldrig på app, alltid på papper. Dessutom kräver hon att få vartenda kassakvitto utskrivet.

Men så är hon pappersarbetare också på ”Efterbearbetningen” på Lessebo Paper. Bruket som ångat på i generationer och som sedan många år nischat in sig på färgat finpapper av olika slag, bland annat papperet till de svenska valsedlarna och de orangea PPM-kuverten. 

Här har Kristina Karlsson jobbat sedan 1979, samma år som Thorbjörn Fälldin bildade regering och tennisvärldens stora stjärna hette Björn Borg.

– Jag har varit med om allt! skrattar hon när vi träffar på henne intill några tomma lastpallar som ska fyllas på och skickas iväg till kund. 

Då, på Borgs storhetstid, hade det småländska bruket 450 anställda, fyra gånger fler än i dag. En tid som Kristina Karlsson minns som ”väldigt kul, med mycket folk i olika åldrar”. Trygg också. Det kändes så i alla fall. Något som ändrades på 2000-talet, när konkurserna kom slag i slag: 2006, 2012, 2013.

– Den sista konkursen var nog värst, för då var jag för gammal för skola men för ung för pension. Usch, det är ju hemskt, men är man över femtio så är man oftast ute ur leken.

Men bruket återuppstod och fick nya ägare inom kort. Lokala och engagerade ägare som tror stenhårt på bruket och dess möjligheter, förklarar några som arbetar här.

Likväl har branschbedömare räknat ut bruket i flera år nu, framför allt efter att pandemin slog ner som en bomb förra våren och skyndade på digitaliseringen ännu mer. Då pekade inte en enda siffra i rätt riktning. 

Fast nu, när pandemin bedarrat, har det återigen börjat ljusna för Lessebo Paper. I vart fall har orderingången ökat, samtidigt som företaget har rekryterat en ny vd som börjat spana efter nya marknader. Papper som används till lyxförpackningar bland annat.

Kristina Karlsson är dock luttrad, vet inte vad hon ska tro om vare sig nutid eller framtid. Tycker att hon alltid har haft tillräckligt att göra ändå, oavsett konjunktur.

– Även när de har sagt att det går dåligt för oss, så har vi ju ändå alltid haft fullt upp att göra här ute på golvet, säger hon och nickar ner mot lastpallarna innan hon fortsätter:

– Lyfta, bära… Näe, fy fasiken, jag skulle kunna gå i pension när som helst! säger Kristina Karlsson.

Men, å andra sidan. Varje år när hon får det orangea kuvertet, som ju har sitt ursprung här, brukar hon först bli ”lite stolt”. Men sedan, när hon öppnat det:

– Då skriker jag rent ut: Faan, blir det inte mer!?

Inne i skiftlabbet, en bit därifrån, står laboranten Kristina Sjöö och kontrollerar att det papper som görs under detta skift är av bästa tänkbara kvalitet.

Att göra papper är ungefär som att baka bullar, förklarar hon under tiden som hon synar ytan på några remsor som hon har rivit av och tagit med sig från maskinen. Man utgår ”bara” från ett recept där det gäller att ha de rätta ingredienserna, blanda dem rätt, ha rätt temperatur och så vidare. Minsta avvikelse upptäcker hon genast och agerar därefter. 

Kristina Sjöö har arbetat på bruket sedan 1990 – kan det ut och in som det verkar – men om hon får behålla jobbet fram tills hon uppnår pensionsålder om tolv år, det vill hon helst inte sia om. Allting är så osäkert numera, menar hon.

– Men jag hoppas ju det. Jag har alltid trivts jättebra här och att jag har fått jobba med så fina och vänliga arbetskamrater. Det har blivit som en bonusfamilj för mig.

Och papper, det tror hon alltid kommer att ha framtiden framför sig. Kanske inte traditionellt tidningspapper – själv scrollar hon bara i mobilen numera – men kartong och finpapper. Som exklusiva förpackningar avsedda för klockor, parfym och smink till exempel. Förpackningar som bruket till viss del redan gör, men som man nu vill satsa ännu mer på. Lyx och flärd alltså.

Exakt vad man har i pipeline, är företagets nya vd Jens Olson förtegen om, men han utstrålar framåtanda och tycks vara full av optimism. Nyligen besökte han en förpackningsmässa i Monaco, där han träffade ett flertal exklusiva varumärkesägare vilka kämpar för att locka till sig konsumenter på en alltmer växande e-handelsmarknad. Konkurrensen är knivskarp.  

– Och sättet för exklusiva varumärkesägare att sticka ut då, det är ju att man tänker till på vilket emballage man har, säger han och syftar på de egna produkterna, det vill säga det miljövänliga och färgade papperet som Lessebo har i 110 olika kulörer och som i bästa fall kan matcha varumärkesägarnas ”egna” färger.

Vilket eller vilka kända varumärken som kan bli aktuella för Lessebos del vill han i dag inte avslöja. Men man tittar brett, säger han. 

– Alltifrån exklusivare klädesvarumärken till de som gör klockor, parfymer, olivolja, champagne … Utmaningen är att hitta de här nya marknaderna, växa in där. Det är ett jättespännande steg vi gör. Du har en enorm marknad i Europa och i övriga världen.

Du ser en ljusning för Lessebo?

– Ja, orderingången har gått upp. Samtidigt som skolor, arrangemang, ja hela Europa har ju öppnat upp. Och då ska det också tryckas fotbollsmagasin, biljetter, affischer och annat, vilket i sin tur ökar tillverkningen av papper.

Jens Olsons uppdrag är förstås att öka brukets lönsamhet, och förutom lyxförpackningar ser han andra potentiella produkter i sin spåkula. Produkter där plast kan bytas ut mot papper, som exempelvis laminatskivor och akustikplattor.     

– Kan man göra sugrör av papper, så kan man väl göra det mesta av papper. Det gäller bara att hitta marknaden.

Bruket har tre pappersmaskiner och 110 anställda – lika många kulörer som man har på sin palett med andra ord – och en av dem är 53-årige Peter Lundgren. Vi träffar honom i manöverrummet till PM1, en maskin som skruvades ihop 1959 och som fortfarande färgar och stånkar ut papper till bland annat de där miljontals kuverten som Premiepensionsmyndigheten skickar ut till brevlådorna varje år.

Men i dag är Peters händer inte orange, utan blå. 

– Det är den där jäkla 317-färgen … Ja, jag var lite dum där, att jag inte tog på mig gummihandskar. Men så anses jag ju fortfarande vara under upplärning! säger han och skrattar efter 18 månader på denna maskin och 35 år totalt på bruket.

– Jo, man tillhör inventarierna nu!

För Peter Lundgren betyder arbetet mycket, även om det blir lite stressigt ibland samt att han oftast tvingas jobba ensam under skiften.  

– Arbetet är en trygghet för mig. Och man måste ju ha en inkomst, annars går det inte. Dessutom finns det inte så många andra jobb att få här i Lessebo, inte som i Gnosjö i alla fall. 

Orolig för att förlora jobbet har han varit flera gånger.

– Men inte just nu. Visst, vi är ju i en bransch som minskar och där bruk läggs ned hela tiden, men jag hoppas och tror faktiskt att vi överlever. Bara vi får in tillräckligt med order.

Pappers avdelningsordförande Lars Turunen, som varit i tjänst sedan 1985, ser också ljust på framtiden. 

– Jag ser framåt i alla fall, det måste man ju göra. Coronan slog undan fötterna på oss fullständigt, men nu har vi lite intressanta grejer på g.  

Vilken är den stora snackisen bland medlemmarna?

– Lönsamheten, att den måste bli högre. Och det är alla medvetna om.  

Kan de anställda känna sig mer trygga i dag än för ett år sedan?

– Absolut, för ett år sedan var vi alla väldigt oroliga. Om man tittar på orderböckerna då och nu, så är det jättestor skillnad!

Pontus Ohlin