Industriarbetarnas tidning

”Saknar att spela med riktig komp”

9 december, 2021

Skrivet av

Stämpla ut Bo Strandell har byggt en egen hemmastudio i källaren. Där kan han spela oändligt långa gitarrsolon och lägga på komp med datorns hjälp. Här berättar han om …

Hur han började

Jag började spela gitarr 1972. Då var det jag och morsan som spelade med Ulf G. Åhslunds tv-kurs. Sedan började jag och mina kompisar träffas för att jamma hemma hos varandra, ibland blev vi stoppade av polisen som sade att vi lät för mycket.

När min kompis som jag brukade spela gitarr med kom in på musikhögskolan kände jag att kan han så kan jag, och lämnade jobbet på Kanthal för ett musiklärarvikariat på kulturskolan i Köping. Efter det jobbade jag flera år som
gitarrlärare och spelade med en massa olika artister.

Olyckan vid klyven

2002 råkar jag kapa av mig pekfingret på en vedklyv. Det är inte särskilt bra om man jobbar som gitarrlärare. Fingret hängde bara ihop i böjsenan men gick fantastiskt nog ändå att fixa. När jag kom in på sjukhuset sade jag till läkarna att snälla, jag är gitarrlärare, ni måste rädda mitt finger. Hade det inte varit att jag bönat och bett hade de nog kapat det med tång.

Men jag har nästan inte spelat någon klassisk gitarr sedan dess, för att det är så ansträngande.

Att spela med komp

I studion sitter jag med ett program som heter Cake-walk. Där brukar jag börja med att lägga in en kompgitarr, sedan trummor och bas, och sist improviserar jag ett gitarrsolo över det.

Men jag saknar ju att spela med riktig komp. Kanske blir det något nu efter pandemin och när mina gamla kompisar också börjat pensionera sig. Det hade varit kul att göra ett till album, då tänkte jag att jag kan få med några av mina vänner som gästartister.

Foto: David Lundmark

Bo Strandell

Ålder: 62 år.
Bor: Hallstahammar.
Familj: Frun Ylva, sonen Karl och dottern Karin. Barnbarnen Arvid och Abbe.
Jobb: Pensionerad. Jobbade först med bimetall och sedan på keramikverkstaden på Kanthal. Instrumentalpedagog och sedan tillbaka på Kanthal för att bocka keramiska element.
Fritiden: Fotbollen har alltid varit viktig. Att rusta upp huset har blivit en stor del av livet. Var politiskt engagerad som ung och gillar att resa med familjen.

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

Du kanske också vill läsa…

”När jag spelar finns bara här och nu”

”När jag spelar finns bara här och nu”

Flöjten och orkestern tar Maina Bejefalk till platser och tillfällen som hon annars inte skulle få uppleva – som kronprinsessans bröllop.

Kajsa svarar på snapchat-signaler

Att Jeff Bernysson har en hund, två minigrisar, tre katter och fyra vaktlar kanske inte är så udda. Men så har han ett dussin papegojor också. Här berättar han om  … …  hur det började Jag tycker om alla djur, men särskilt fåglar och i synnerhet papegojor. Min farbror hade en blågul ara i många år och det […]

Konsten jag älskar finns nu i sprithyllan

Konsten jag älskar finns nu i sprithyllan

Att sälja bärs med fräsiga flasketiketter är det nya svarta, skriver musikjournalisten Carl Linnaeus.

Gert-Inge vill cykla till Paris

Cykling har alltid varit en stor del av Gert-Inge Ridells liv. Tre Vättern-rundor har det blivit, men det är inte loppen som har varit det viktiga.

Hemliga duon Hooja hyllar glesbygden

Hemliga duon Hooja hyllar glesbygden

Gällivarefenomenet Hooja gör succé med musik om livet i glesbygd. ­Dagens Arbete luskar i vad som finns bakom skoter­maskerna.

Katter, bananer och rockstjärnor

Till vardags arbetar Isabella Borgström på Stora Enso i Nymölla. Övrig tid målar hon tavlor och skapar konst under artistnamnet Rockerlicious.

”Kände mig som Clint Eastwood”

Rolf Mylläri är kapten för det ­svenska landslaget i flugfiske. ­

När Jimi mötte Joni

När Jimi mötte Joni

Egentligen stod de långt ifrån varandra. Men en kväll korsades Joni Mitchells och Jimi Hendrix vägar. Nu vet vi hur mötet lät.

Jag är gjord för att älska (allt av) Kiss

Trots att jag är en bitter jävel klarar jag inte ens av att hata bandets största hit, skriver Carl Linnaeus.

Jobbskräp blir unika julkort

Sandra Särnholm har ett eget rum för skapande. Med julmusik och uppvärmd glögg hamnar hon i julkortsstämning.