Industriarbetarnas tidning

Krönikor är personligt hållna texter. Åsikterna är skribenternas egna.

L är både symptom och motor i högergiren

26 augusti, 2022

Skrivet av

Krönika För Liberalerna är det just nu anpassning högerut som gäller – ända till högernationalismen. Det är en sorglig utveckling av ett parti som aldrig riktigt gjort upp med bilden av ”vi och dem”, skriver författaren Jan-Ewert Strömbäck.

Foto: Karin Lindgren Strömbäck

Om skribenten:

Jan-Ewert Strömbäck är författare, aktuell med Pionjären Kerstin Hesselgren (Hjalmarson & Högberg Bokförlag).

När Jan Björklund avgick som partiledare för Liberalerna försvann den sista av partiets barriärer mot högernationalisterna. Säga vad man vill om den stundom hånade reservofficerens rigida skolpolitik eller fobi mot Vänsterpartiet, men hans uppriktiga välgörande sätt att läsa lössen av Jimmie Åkesson och Sverigedemokraterna hade knappast haft någon motsvarighet sedan liberalerna Torgny Segerstedt och Israel Holmgren attackerade nazismen. 

Men nu?

Partiledaren Johan Pehrson kamperar ihop med SD i valrörelsen med målet att fortsätta kampera ihop i en eller annan form i regeringsställning.

Företrädaren Nyamko Sabuni lierade sig med SD men avgick efter ett misslyckat skämt om att emigrera till Norge.

Johan Pehrson har gått åtskilliga steg längre i samarbetet med SD utan att möta samma kritik som Sabuni fick.

Moderaternas Anna Kinberg Batra avgick sedan hon varit alltför positiv till samarbete med SD. Hennes efterträdare förespråkar dock ännu tätare samarbete med SD utan att behöva löpa något internt gatlopp.

Man behöver inte vara genusvetare för att utropa ett ”vad var det jag sa”.

Liberalerna tog ett avgörande steg mot samarbete med SD i mars 2021. Då enades de fyra partierna L, SD, M och KD för första gången om en gemensam politik. Betecknande och symboliskt nog handlade överenskommelsen om  migrationspolitik. I Dagens Nyheter var Barbro Westerholm kritisk:

”Man hade kunnat gå fram som ett eget parti med en egen motion. Nu gör man på ett annat sätt och kommer samman med tre andra partier varav SD är ett. Och jag har tidigare varit tydlig med att det går en skarp skiljelinje mellan Liberalernas och Sverigedemokraternas migrationspolitik.”

Här vaknade ungliberalen i mig till liv. Jag hamnade i en diskussion på Facebook med Johan Pehrson och frågade om det inte hade någon betydelse vilket sällskap Liberalerna befann sig. Nej, SD var inget problematiskt sällskap, lät den blivande partiledaren förstå.

Vi och dem, närande och tärande, är den verklighetsbild som kännetecknar den nationalistiska fyrpartikartell som befinner sig ljusår från det som den självständiga liberalen Kerstin Hesselgren stod för, hon som gick i bräschen för välfärdssamhällets reformer.

I slutet av 1960-talet var jag medlem i Folkpartiet och dess ungdomsförbund, FPU. Även om jag hann gå ur innan jag fick rösträtt blev jag påverkad av medlemskapet och särskilt de vänstervindar som blåste inom FPU. Vindarna var inga meteorologiska eller opportunistiska fenomen, utan en naturlig fortsättning på den liberala vänster som tillsammans med Socialdemokraterna införde demokrati och ville ha en politik för jämlikhet.

FPU var radikalt. Sydafrika och Rhodesia skulle bojkottas, banker förstatligas. Jag minns hur en FPU:are, en kulturjournalist, hade ett Maomärke av det större slaget på sin kavaj. Ungdomsförbundets kongress i Falkenberg fick en motion om att FPU borde uppmana väljarna till att rösta på dåvarande VPK, inte Folkpartiet.

Hemma i Virserum fanns en traditionell upprorsanda mot allt vad överhet och tyranni hette. Det är ingen tillfällighet att orten och trakten lanserar sig som platsen där Nils Dacke stupade. Här var också en av Kerstin Hesselgrens själssystrar verksam, Elsa Gustafsson, som blott 25 år gammal kom med i kommunens pensionsnämnd. Hon blev mor till Fridolf Wirmark, som blev socialdemokratisk riksdagsman och David Wirmark, känd som humanitärt sinnad riksdagsman och partisekreterare för Folkpartiet och ambassadör i Tanzania och Mexico. 

Elsa Gustafsson var ledande i det lokala så kallade kvinnoupproret 1919 i syfte att bryta mansväldet i kommunfullmäktige, ett initiativ som dokumenterats av historikern Stig-Åke Petersson. Den 40-gradiga skalan hade just avskaffats; två år senare skulle kvinnor få politisk rösträtt också till riksdagen.

Kvinnolistan i kommunalvalet 1919 fick fyra platser. Hade männen som förberedde valet fått som de tänkt sig hade ingen kvinna blivit invald. Ty som den gamle kommunalordföranden påpekade – kvinnorna borde först visa sig mogna att inväljas.

Men Elsa blev invald och var sedan aktiv i drygt 40 år i kommunalpolitiken.

I en vanlig historieskrivning betraktas 1970-talet som radikalismens årtionde. Men jag tror att upproret mot etablissemanget började långt tidigare. I FPU:s tidskrift Liberal Ungdom nr 7 1961, inledde redaktören Hans Nestius (som gick till historien som den fria abortens förkämpe genom att arrangera abortresor till Polen) en serie, Det glömda Sverige. Han tog fram det begrepp som Bertil Ohlin använde som FPU-ordförande redan 1937, syftande på psykiskt sjuka, alkoholskadade – människor i utanförskap som det heter i dag – marginaliserade medborgare, vinddrivna existenser som någon skulle säga.

Nestius skriver: ”De vårdbehövande är fler än vi tror, fler än vi vill fatta. Förstår vi inte vad medlidande vill säga.”

Medlidande, alltså, och en 60-talsvariant av vi och dem-tänkande. Och här blir ett av liberalismens grundproblem tydligt.

1961 kom också antologin Unga liberaler, där Gustaf Lindencrona slog ett slag för industriell demokrati, också det något framåtsyftande ända tills man läser att det mest handlar om att ge arbetarnas representanter i företagsnämnderna mer att säga till om. Företagarna eller kapitalet är ingen motpart, utan snarare en bundsförvant för gemensamma intressen. Av argumentationen att döma är däremot LO en motpart.

De här exemplen visar hur välvilliga radikala politiker nöjde sig med att ”krafsa i överbyggnaden” som en marxist skulle uttrycka sig. Kapitalismen och de grundläggande maktförhållandena skulle bestå medan ungliberalerna ropade på republik, sexuell frigörelse och kyrkans skiljande från staten.

Under den här perioden var ändå vänsterkrav och vänsterrörelser legio. De utgjorde en tidsanda, men den märktes inte i valresultaten.

I dag är det anpassning högerut som gäller, både bland väljare och flera partier. Tidsandan är höger, till och med högernationalism. Tyvärr återspeglas det i valresultat och opinionsundersökningar.

Sorgligt nog är Liberalerna av i dag både motor i och symptom på detta.

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

Du kanske också vill läsa…

LO: ”Högern hindrar krafttag mot brott i arbetslivet”

LO: ”Högern hindrar krafttag mot brott i arbetslivet”

Den mest växande formen av kriminalitet, arbetslivskriminaliteten, har understötts av borgerlig politik, skriver LO:s ordförande Susanna Gideonsson.

Budgeten splittrar Sverige och ger upp om klimatet

Budgeten splittrar Sverige och ger upp om klimatet

Både den ekonomiska krisen och klimatkrisen kommer med regeringens budget sannolikt att fördjupas, skriver Lina Stenberg på tankesmedjan Katalys.

”Valet handlar om respekt för folk med vanliga jobb”

”Valet handlar om respekt för folk med vanliga jobb”

M och SD har i åratal blockerat förslag som skulle göra livet bättre för Sveriges industriarbetare, skriver Socialdemokraternas partisekreterare Tobias Baudin.

Rätt att lyssna på Adrian

Rätt att lyssna på Adrian

När Magdalena Andersson höll tal i Almedalen hamnade industriarbetaren och numera ordförande för verkstadsklubben på Volvo, Adrian Avdullahu i centrum. Helt rätt, statsministern!

L: ”Så kan vi stoppa växande skugg­samhällen”

L: ”Så kan vi stoppa växande skugg­samhällen”

Nationell folkräkning, mer resurser till gränspolisen och krafttag mot fusket. Så kan vi stoppa skuggsamhället, skriver Liberalernas Roger Haddad och Malin Danielsson.

Den ständigt aktuella liberalen

Den ständigt aktuella liberalen

I en tid när liberalismen sällan betonar människors ekonomiska möjligheter att uppnå frihet behöver vi Kerstin Hesselgren, skriver författaren Jan-Ewert Strömbäck.

”RSO-frågan visar januariavtalets högerkantring”

”RSO-frågan visar januariavtalets högerkantring”

Det är positivt på att regeringen till slut föreslår att de regionala skyddsombuden måste få utökad tillträdesrätt. Samtidigt är reaktionerna från borgerligt håll ett kvitto på den undermåliga förhandlingen vid januariavtalets tillkomst, skriver Ali Esbati och Ciczie Weidby (V).

Ge skydds­ombuden tillträdesrätt

Ge skydds­ombuden tillträdesrätt

Bättre samverkan mellan myndigheter är ett viktigt steg för att komma tillrätta med arbetslivskriminaliteten. Men också att skyddsombuden nu får tillträde till alla arbetsplatser, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein.

Alltid minnas, aldrig normalisera

Alltid minnas, aldrig normalisera

Plötsligt har det där brunblå blocket som ansågs omöjligt för några år sedan blivit verklighet, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein.

Är det här verkligen liberal politik?

Är det här verkligen liberal politik?

Man kan bli förbannad på S när de lägger fram en budget för rika män. Men ännu mer på de liberala partierna som kräver dessa kompromisser, skriver Per-Olof Sjöö, förbundsordförande för GS-facket.

IF Metalls kongress

Tydligt att IF Metall vill ses som ett förbund i tiden

Tydligt att IF Metall vill ses som ett förbund i tiden

Grön omställning och kvinnors villkor är kärnfrågor som hade varit främmande på IF Metalls kongresser förr i tiden. DA:s Anna Julius ser tillbaka på fem dagars kongress – och 14 års bevakning av IF Metall.

Besluten att ha koll på från IF Metalls kongress

Besluten att ha koll på från IF Metalls kongress

Förbundsstyrelsen ska verka för högkostnadsskydd för tandvård, ett Samhall utan vinstintresse och stärkt avtalspension. Det var några av besluten på IF Metalls kongress.

”Många har fått föra fram sin talan”

”Många har fått föra fram sin talan”

Fem ombud sammanfattar sina intryck från IF Metalls kongress.

Bryter tabu kring förlossnings­skador – fick förbundsstyrelsen att ändra sig

Bryter tabu kring förlossnings­skador – fick förbundsstyrelsen att ändra sig

Tusentals kvinnor lider i tystnad av sina förlossningsskador på arbetsplatser runt om i Sverige. Susanna Svenssons starka berättelse fick förbundsstyrelsen att svänga. IF Metall tillsätter nu en arbetsgrupp för att belysa problematiken.

Vill få bort åldersgränser för avtalspension

Vill få bort åldersgränser för avtalspension

IF Metall ska jobba hårdare för att alla ska få avtalspension inbetald hela arbetslivet. ”Det är ruskigt viktigt”, säger Jonas Seppälä som var en av dem som gick upp och talade för motionerna.

Nya utmaningar för metall­facket i Kenya när industrin ställer om

Nya utmaningar för metall­facket i Kenya när industrin ställer om

Hallå där Rose Omamo, generalsekreterare för Amalgamated Union of Kenya Metal Workers (AUKMW), en av de internationella gästerna under IF Metalls kongress.

”Rå jargong sitter inte i väggarna, den sitter i människorna”

”Rå jargong sitter inte i väggarna, den sitter i människorna”

Pia Johansson från avdelning 13 Bergslagen fick hela kongressen att applådera när hon talade om sexism och trakasserier. Dessutom fick hon tillsammans med andra talare förbundsstyrelsen att ändra sig.

Attackerna på facken i Belarus fördöms av IF Metalls kongress

Attackerna på facken i Belarus fördöms av IF Metalls kongress

I skuggan av Rysslands anfallskrig mot Ukraina har förtrycket hårdnat i Belarus. IF Metalls kongress fördömer regimens attacker på oberoende fackförbund och arresteringar av fackliga ledare.

”Se er i spegeln – mångfalden saknas”

”Se er i spegeln – mångfalden saknas”

Ferenc Kovacs från valberedningen lämnade över en spegel till förbundsstyrelsen, och bad dem se om människor med utomeuropeisk bakgrund syntes i den.

”Vi måste skriva stadgar som håller över tid”

”Vi måste skriva stadgar som håller över tid”

Om man ska vara förtroendevald inom IF Metall måste man dela förbundets värderingar, beslutade kongressen. Men Hans Andersson, avdelning 4 Mitt i Norrland, var rädd att bestämmelsen kan utnyttjas på fel sätt.

”Vi är bara vanliga arbetare som vill ha högre lön”

”Vi är bara vanliga arbetare som vill ha högre lön”

På måndagsmorgonen reste IF Metall-medlemmen Andreas Köhler från Karlstad till Göteborg för att protestera mot industriavtalet och fackens lönebud.