Industriarbetarnas tidning

Krönikor är personligt hållna texter. Åsikterna är skribenternas egna.

Varför inte sänka rösträttsåldern?

10 januari, 2022

Skrivet av

Krönika Det är valår och den allmänna rösträtten har just fyllt 100. Men hur är det med demokratin, vilka människor får vara med på riktigt? Författaren Jan-Ewert Strömbäck funderar över vad Elin Wägner skulle tänka om oss idag.

Jan-Ewert Strömbäck är författare till bland annat ”Alla presidenters Mary – om svenskamerikansk kvinnokamp” (2018) Foto: Karin Strömbäck.

Att känna historiens vingslag är en klyscha, men som sådan ofta relevant. I det hus, där jag sitter nu, känns det som att försöka komma ifatt historien.

Jag befinner mig i Elin Wägners Lilla Björka, som är en kombination av museum, kulturcentrum och vistelseplats för kulturarbetande stipendiater.

I denna rösträtts- och fredskämpes, journalists, författares och akademiledamots hem, är det inte svårt att förnimma det som hon och hennes medsystrar åstadkom.

Jag anlände hit bara ett par veckor efter 100-årsjubiléet av införandet av kvinnors rösträtt i Sverige. Jag bytte isolering mot avskildhet, pandemi mot kreativitet i den bästa av tänkbara miljöer i byn Berg i Småland. Vistelsestipendiet är generöst långt, en hel månad.

Trägrinden vid landsvägen till Lilla Björka är öppnad varje morgon när jag stiger upp. Varje kväll stänger jag den.

Men, på nätterna händer något. Grinden öppnas, av vinden antagligen, och signalerar välkommen att beträda den grusgången till huset.

Nej, jag tänker inte sväva ut i några metaforer om öppenhet och transparens och om hur Elin Wägner ville ha kontakt och välkomnade människor och sökte sig till folk, även om hon enligt levnadstecknare ofta föredrog att sitta och lyssna. Texten lade hon ut i sina böcker.

Men en liknelse kan väl ändå vara på sin plats utan att övergången ter sig alltför krystad. Grinden för kvinnors politiska rösträtt var stängd, något som Kersten Hesselgren och särskilt Elin Wägner kämpade för att ändra på. Socialdemokrater och liberaler arbetade för allmän och lika rösträtt. Men högern stod som stadiga grindvakter för att hindra eller försena kvinnors inträde i riksdagen.

Det första valet med allmän och lika rösträtt, 1921, resulterade i att fem kvinnor fick riksdagsplats. Kerstin Hesselgren, då yrkesinspektris, valdes in i första kammaren av liberaler och socialdemokrater. I andra kammaren valdes den frisinnade godsägaren Elisabeth Tamm in liksom de båda socialdemokraterna Agda Östlund, sömmerska, och Nelly Thüring, fotograf, och sjuksköterskan Bertha Wellin, Lantmanna- och borgarepartiet.

En form av triangulering, brukar det kallas när bristen på empati behöver en förskönande omskrivning. Extremt fattiga människor, bostadslösa och vilsna före detta psykiatripatienter utgör inte heller några partiers målgrupper.

Men hur allmän var den allmänna rösträtten?

Trots att det äntligen skulle råda likhet inför valurnorna tillämpades könsmärkta valsedlar i folkomröstningen om rusdrycksförbud 1922. Efter en lång debatt i riksdagen, med olika uppfattningar inom varje parti, beslutades om denna särskillnad. Detta för att se hur olika män och kvinnor hade röstat. Männen ansågs vara fyllerister, drabbade kvinnors röster borde kunna urskiljas. Strax efter att den kvinnliga rösträtten genomförts, uppstod en könsåtskillnad.

Kerstin Hesselgren sa i ett inlägg:

Den strid som uppstått på denna punkt, har, så vitt jag kan se, alldeles snedvridit hela frågan och gjort den till vad den icke behöver och icke bör vara, en kvinnofråga. Denna fråga borde väl om någon vara en gemensam fråga för hela folket, och den borde icke behöva uppdelas på manliga och kvinnliga linjer.

Frågan om hur allmän den allmänna rösträtten blev kom att dryftas under lång tid. Jörgen Lundälv, universitetslektor och docent i socialt arbete i Göteborg, skriver i sin bok Efterlivets politiska berättelse:

Rösträtten för kvinnor var resultatet av en lång tids kamp som hade burit frukt. Men inte för alla människor. Kvinnor och män med funktionsnedsättningar och sjukdomar fick ingen rösträtt. De fanns inte med i bilden alls. Och det var en del av fattigdomen.

Det där med funktionsnedsättningar är ett outforskat ämne. Kan det ha att göra med rasbiologin? Respekterade medborgare anslöt sig till rasbiologiska idéer. Så även ansedda radikala politiker. Emilia Broomé, liberal och socialpolitisk pionjär, satt i styrelsen för Herman Lundborgs rasbiologiska institut och kondolerades med eftertryck av Lundborg när hon begravdes 1925.

Det kom att dröja innan alla medborgare kunde gå till valurnorna.

Först 1945 fick socialbidragstagare sin rösträtt. Det dröjde till 1959 innan romer kunde åtnjuta denna demokratiska rättighet. Och det dröjde ännu längre, ytterligare 30 år, innan så kallade psykiskt handikappade och utvecklingsstörda fick den rösträtt som beskrevs som allmän.

På bokmässan i Göteborg i år diskuterades demokratin på flera seminarier, detta med tanke på 100-årsjubiléet. Både framsteg och begränsningar under historien ventilerades. Kravet på sänkning av rösträttsåldern till 16 år upprepades.

Det skulle nog Elin Wägner ha gillat, tänker jag när jag går mellan salar och arbetsrum i det stora huset och gör en sväng till den vackra skrivarstugan intill björkar och stengärdsgårdar.

Ja, varför inte sänka rösträttsåldern?

Men förutom rösträttsåldern finns annat som pockar på åtgärder. Jag tänker på de människor som politiker sällan intresserar sig för. Just nu tycks partier överträffa varandra i motstånd mot flyktingar och arbetskraftsinvandrare.

En form av triangulering, brukar det kallas när bristen på empati behöver en förskönande omskrivning. Extremt fattiga människor, bostadslösa och vilsna före detta psykiatripatienter utgör inte heller några partiers målgrupper.

Medborgarnas rösträtt är numera vältäckande men vad gäller dess plats i politikers agendor återstår mycket.

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

Du kanske också vill läsa…

Den ständigt aktuella liberalen

Den ständigt aktuella liberalen

I en tid när liberalismen sällan betonar människors ekonomiska möjligheter att uppnå frihet behöver vi Kerstin Hesselgren, skriver författaren Jan-Ewert Strömbäck.

”Ljugande politiker är ett hot mot demokratin”

”Ljugande politiker är ett hot mot demokratin”

Jan Scherman: När Ebba Busch ljuger om sitt festande mitt i en coronakris använder hon sig av samma metod som Donald Trump

”Vi måste aktivt skydda demokratin”

”Vi måste aktivt skydda demokratin”

Även vi bör återuppta diskussionen om att förbjuda militanta nazistorganisationer som NMR, skriver journalisten Lisa Bjurwald

Alltid minnas, aldrig normalisera

Alltid minnas, aldrig normalisera

Plötsligt har det där brunblå blocket som ansågs omöjligt för några år sedan blivit verklighet, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein.

Det våras för välfärden!

Plötsligt framträder en ny politisk dagordning bortom brott och straff-hegemonin som rått alltför länge, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein efter årets första partiledardebatt.

”Hårdför nationalism – en dålig väg framåt för arbetarrörelsen”

”Hårdför nationalism – en dålig väg framåt för arbetarrörelsen”

Arbetarrörelsens framtid ligger inte i att låna in rasistiskt och antidemokratiskt tankegods från SD. Det finns inte tillräckligt många väljare med rasistiska åsikter i Sverige för att det ska löna sig, skriver historikern Henrik Arnstad

Saltsjöbadsandan behövs i svensk politik

Det blåser visserligen isvindar i Almedalen men frågan är om det ändå inte är samarbetets tid snarare än den hårda polariseringen vi kan skönja. Ett nytt politiskt landskap har öppnat upp för ett mer idépolitiskt intressant Almedalen. Den fördummande blockpolitiken har äntligen lösts upp och nya politiska samtal kan ske. Jag började Almedalsveckan med ett […]

Mitt Almedalen 2019

Jag håller på att planera min Almedalsvecka och kan konstatera att det som vanligt blir hektiska dagar. Förutom lunchmöten, middagar och mingel ska jag medverka i dessa spännande seminarier etc i år. Söndag 30 juni  17.30 – 19.00 – Sveriges tidskrifters mingel Plats: Dagens Samhälles tält 19.00 – Talare: Per Bolund, Miljöpartiet Jag kommenterar i […]

Fira rösträtten 100 år – rösta på söndag

”Historien borde lära oss att kampen för demokrati och mänskliga rättigheter aldrig kan upphöra. Fira rösträtten 100 år med att rösta på söndag”, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein.

”EU-parlamentet ligger närmare är du tror”

”EU-parlamentet ligger närmare är du tror”

”Varför ska du rösta i EU-valet? Låt mig ge dig flera goda skäl. Både till dig som industriarbetare, fackmedlem och människa”, skriver Aleksandar Srndovic, avdelningsordförande för Pappers i Hallstavik.

DA granskar skuggsamhället

Sverige har ett nytt laglöst arbetsliv. I industriområden, i skogen, inuti bilverkstäder och på byggen bor människor som kommit hit för att arbeta. De arbetar för löner långt under de som svenska arbetare skulle acceptera och är mycket utsatta.

Stats­ministerns städerska: Den som pratar förlorar jobbet

Städerskans arbetsliv innan hon kom till statsministerns villa kantas av skällsord, hot och oärliga chefer. Här är hennes version. Om hur det är att jobba som papperslös i Sverige.

Bortstädad: Mannen som försvann

Han kom från Mongoliet, skadades allvarligt. Och försvann från landet. Han är bara en av många som mist eller nästan mist sitt liv i Sveriges nya laglösa arbetsliv.

”Jag var inte ens en hund i chefens ögon”

Sverige har fått ett nytt laglöst arbetsliv. I industriområden, i skogen, inuti bilverkstäder och på byggen bor människor som kommit hit för att arbeta. Wilder sov i sin arbetsgivares garage i fyra och ett halvt år.

Så har skugg­samhället vuxit fram

En rad politiska beslut har lett fram till ett laglöst arbetsliv där människor utnyttjas. Kontroller har slopats och det har lett till ökat fusk. Terrordådet på Drottninggatan blev en ögonöppnare.

Här är delegationen som ska stoppa brott i arbetslivet

Ola Pettersson, chefsekonom på LO, blir ordförande för regeringens satsning mot arbetslivskriminalitet. I dag presenterade arbetsmarknadsministern delegationen.  

”Hon jobbade 60 timmar i veckan – utan lön”

Kvinnorna i skuggsamhället är utsatta. DA:s Elinor Torp berättar om utpressning, uteblivna betalningar, skador och löner som inte går att leva på.

Arbetsgivaren som ville vara laglig

Anto försökte göra rätt. Men konkurrerades ut av kriminella. Bolaget som anlitat hans firma var skyldigt honom miljoner. Svensk domstol lyfte inte ett finger, vittnar han om. Skulderna växte. Än i dag har Anto svårt att höra ljudet av kuvert som öppnas.

”Kriminella arbetsgivare måste bort”

Arbetslivskriminaliteten har fått politisk uppmärksamhet. På kort tid har många med makt vaknat, skriver Dagens Arbetes Elinor Torp.