Industriarbetarnas tidning

Krönikor är personligt hållna texter. Åsikterna är skribenternas egna.

Om en las-kartas kamp att följa terrängen

17 mars, 2021

Skrivet av

Krönika När papperstigrar skriker är det lätt att slå dövörat till, skriver Jan-Ewert Strömbäck, som i sitt yrkesliv både blivit inlasad och utköpt.

Foto: Karin Lindgren Strömbäck

Om skribenten

Jan-Ewert Strömbäck är författare till bland annat ”Alla presidenters Mary – om svenskamerikansk kvinnokamp” (2018)

Gigekonomin sover inte. Hos oss skedde häromdagen första giget redan före sex. Tre sms-ljud på raken om en leverans. Allt i realtid. Och mycket riktigt, utanför dörren stod ett paket. I realtid.

Sådana kontinuerliga besked om realtid, just in time, ”nu packas varan” och så vidare, är uppenbarligen något som prioriteras vare sig mottagaren vill ta del av informationen eller inte.

När jag öppnade dörren till trapphuset hade gigtjänaren försvunnit som en satellit ut i gryningen. Att gigekonomin förutsätter och orsakar otrygghet vet vi. Det är bara förnamnet.

Trots arbetslivets prydliga kartor växer vildvuxen terräng. Trots ett arbetsliv reglerat med plikter och rättigheter påminner sekundvarslade jobb via digitala plattformar om det som förr i tiden gällde. Före fackföreningarna, före förhandlingarna, före Saltsjöbadsandan, ja, till och med före skråväsende och hantverksekonomi.

Nu är kanske ändå en ljusning på gång, kanske terrängen närmar sig kartan. Plattformsföretaget Foodora har tecknat kollektivavtal med Transport för sina drygt 2 000 bud. Fler branscher kan vara på väg. Gigekoomin kan bli involverad i det som facket kallar ordning och reda, åtminstone mindre av exploatering och otillbörligt utnyttjande av personal, oberoende av anställningsform.

Las, lagen om anställningsskydd, har hittills varit en karta vid sidan av gig-ekonomins terräng och verklighet. Men vi är många som också har erfarenhet av hur den reglerade arbetsmarknaden och den reglerade arbetslösheten inte fungerar som tänkt.

Själv har jag dubbel erfarenhet av las. Det var tack vare denna Åmanlag som jag blev fast anställd på Sveriges Radio för länge sedan. Jag hade frilansat på heltid i tre år och kunde med fackets befogade retorik liknas vid grå arbetskraft. Jag borde ju vara anställd. Så blev det också. Lagen följdes till inte bara dess anda, utan också till dess bokstav.

Åtskilliga år senare blev jag och tre arbetskamrater uppsagda från tidningen där vi var anställda. Här följdes inga turordningsregler. Det blev uppsägningar i strid med las. Det löste arbetsgivaren, för att slippa hamna i Arbetsdomstolen, med ett simsalabim, det vill säga erbjudande om avgångsvederlag.

Vi blev utköpta. Tackade och tog emot. Hade vi sagt nej, hade vi ändå inte fått behålla jobben, utan sett fram emot en lång process för skadestånd. Sådant där är vardag i svenskt arbetsliv.

Ett mindre vanligt exempel var däremot när en statlig myndighet, vi kan kalla den Arbetsmljöverket (eftersom det är den det handlar om), skulle göra nedskärningar.

Så här kringgick man principen sist in – först ut: Det uppstod drygt 30 turordningskretsar med bara en person i varje krets. I dessa kretsar fanns det alltså bara en person att välja ut. Hen var både först och senast anställd. Och blev av med jobbet. Den tredje längst anställda på hela verket, en trotjänare sedan ungdomen, sades på det sättet upp bara några månader innan hon skulle gå i pension.

Frågan är om inte också det gångna årets förhandlingar om arbetsrätten kan illustrera fenomenet karta – terräng. I Sverige är parterna självständiga och har en makt som i vissa andra länder ligger hos politiker och stat. Men med Januariavtalet och regeringens intervention, för att inte säga ultimatum mot parterna, har förhållandet förflyttats.

Ännu har jag inte sett någon diskussion om huruvida politikens styrning av fack och arbetsgivare strider mot ILO-konventionen om den fria förhandlingsrätten.

Kan det ointresset ha att göra med att konventionerna överhuvudtaget upplevs mest som papperstigerns vrål för döva öron?

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

Du kanske också vill läsa…

Låt bli att luckra upp las

Låt bli att luckra upp las

Att en försvagad anställningstrygghet skulle ge fler jobb är nyliberalt flum. Tvärtom ger ökad otrygghet rädda arbetstagare, sämre arbetsmiljö och fler konflikter.

”Helheten i överenskommelsen är bra”

”Helheten i överenskommelsen är bra”

Vi ska ha en levande debatt, men det är den valda förbundsstyrelsen som svarar för verksamheten mellan kongresserna. Vårt uppdrag därifrån är att komma till rätta med otrygga anställningar, skriver IF Metalls Marie Nilsson och Veli-Pekka Säikkälä.

”Vi måste försvara oss mot de politiska attackerna”

”Vi måste försvara oss mot de politiska attackerna”

Las, pensionen och strejkrätten. Vi måste angripa den förda politiken högljutt – låt inte allt handla om invandring, skriver Jasmin Cosic på IF Metall i Östergötland.

En tavla luckrar inte upp arbetsrätten

En tavla luckrar inte upp arbetsrätten

Marcus Raihle: Är det inte själva politiken som är det riktiga problemet?

Förhandling eller kamp?

Förhandling eller kamp?

Två profilerade klubbordförande inom IF Metall möttes i en mejlväxling för att försöka förstå hur de kan se så olika på lasuppgörelsen.

Slutspurt i förhandlingarna som avgör din trygghet

Slutspurt i förhandlingarna som avgör din trygghet

Imorgon ska parterna vara färdiga med förhandlingarna som kan avgöra framtiden för svensk arbetsmarknad. Vi reder ut vad ett förändrat anställningsskydd kan betyda för dig som anställd.

”Facklig självmordsstategi att förhandla las under fredsplikt”

”Facklig självmordsstategi att förhandla las under fredsplikt”

Om vi inte åtminstone försöker använda fackets enda motmakt när grundläggande intressen hotas så kommer allt fler att ställa sig frågan varför de alls ska vara organiserade, skriver Volvoarbetaren och skribenten Lars Henriksson.

”Las-utredningen lever inte upp till kravet på balans”

”Las-utredningen lever inte upp till kravet på balans”

Utredningens förslag, så som det är formulerat nu, kan aldrig bli ett skarpt lagförslag så länge Socialdemokraterna har makten, skriver S-gruppen i riksdagens arbetsmarknadsutskott.

”Skamligt L och C – förslaget är allt annat än liberalt”

”Skamligt L och C – förslaget är allt annat än liberalt”

Att ta bort anställningstryggheten och med den yttrandefriheten, är den raka motsatsen till liberal politik, skriver sex företrädare för GS-facket.

Vägen mot en förändrad las

Vägen mot en förändrad las

Lagen om anställningsskydd ska ändras. Frågan är om det blir politikerna eller fack och arbetsgivare som får bestämma hur.

DA granskar skuggsamhället

Sverige har ett nytt laglöst arbetsliv. I industriområden, i skogen, inuti bilverkstäder och på byggen bor människor som kommit hit för att arbeta. De arbetar för löner långt under de som svenska arbetare skulle acceptera och är mycket utsatta.

Stats­ministerns städerska: Den som pratar förlorar jobbet

Städerskans arbetsliv innan hon kom till statsministerns villa kantas av skällsord, hot och oärliga chefer. Här är hennes version. Om hur det är att jobba som papperslös i Sverige.

Bortstädad: Mannen som försvann

Han kom från Mongoliet, skadades allvarligt. Och försvann från landet. Han är bara en av många som mist eller nästan mist sitt liv i Sveriges nya laglösa arbetsliv.

Så har skugg­samhället vuxit fram

En rad politiska beslut har lett fram till ett laglöst arbetsliv där människor utnyttjas. Kontroller har slopats och det har lett till ökat fusk. Terrordådet på Drottninggatan blev en ögonöppnare.

”Jag var inte ens en hund i chefens ögon”

Sverige har fått ett nytt laglöst arbetsliv. I industriområden, i skogen, inuti bilverkstäder och på byggen bor människor som kommit hit för att arbeta. Wilder sov i sin arbetsgivares garage i fyra och ett halvt år.

”Hon jobbade 60 timmar i veckan – utan lön”

Kvinnorna i skuggsamhället är utsatta. DA:s Elinor Torp berättar om utpressning, uteblivna betalningar, skador och löner som inte går att leva på.

Här är delegationen som ska stoppa brott i arbetslivet

Ola Pettersson, chefsekonom på LO, blir ordförande för regeringens satsning mot arbetslivskriminalitet. I dag presenterade arbetsmarknadsministern delegationen.  

Arbetsgivaren som ville vara laglig

Anto försökte göra rätt. Men konkurrerades ut av kriminella. Bolaget som anlitat hans firma var skyldigt honom miljoner. Svensk domstol lyfte inte ett finger, vittnar han om. Skulderna växte. Än i dag har Anto svårt att höra ljudet av kuvert som öppnas.

”Kriminella arbetsgivare måste bort”

Arbetslivskriminaliteten har fått politisk uppmärksamhet. På kort tid har många med makt vaknat, skriver Dagens Arbetes Elinor Torp.