Industriarbetarnas tidning
Krönikor är personligt hållna texter. Åsikterna är skribenternas egna.
17 mars, 2021
Skrivet av Jan-Ewert Strömbäck
Krönika När papperstigrar skriker är det lätt att slå dövörat till, skriver Jan-Ewert Strömbäck, som i sitt yrkesliv både blivit inlasad och utköpt.
Jan-Ewert Strömbäck är författare till bland annat ”Alla presidenters Mary – om svenskamerikansk kvinnokamp” (2018)
Gigekonomin sover inte. Hos oss skedde häromdagen första giget redan före sex. Tre sms-ljud på raken om en leverans. Allt i realtid. Och mycket riktigt, utanför dörren stod ett paket. I realtid.
Sådana kontinuerliga besked om realtid, just in time, ”nu packas varan” och så vidare, är uppenbarligen något som prioriteras vare sig mottagaren vill ta del av informationen eller inte.
När jag öppnade dörren till trapphuset hade gigtjänaren försvunnit som en satellit ut i gryningen. Att gigekonomin förutsätter och orsakar otrygghet vet vi. Det är bara förnamnet.
Trots arbetslivets prydliga kartor växer vildvuxen terräng. Trots ett arbetsliv reglerat med plikter och rättigheter påminner sekundvarslade jobb via digitala plattformar om det som förr i tiden gällde. Före fackföreningarna, före förhandlingarna, före Saltsjöbadsandan, ja, till och med före skråväsende och hantverksekonomi.
Nu är kanske ändå en ljusning på gång, kanske terrängen närmar sig kartan. Plattformsföretaget Foodora har tecknat kollektivavtal med Transport för sina drygt 2 000 bud. Fler branscher kan vara på väg. Gigekoomin kan bli involverad i det som facket kallar ordning och reda, åtminstone mindre av exploatering och otillbörligt utnyttjande av personal, oberoende av anställningsform.
Las, lagen om anställningsskydd, har hittills varit en karta vid sidan av gig-ekonomins terräng och verklighet. Men vi är många som också har erfarenhet av hur den reglerade arbetsmarknaden och den reglerade arbetslösheten inte fungerar som tänkt.
Själv har jag dubbel erfarenhet av las. Det var tack vare denna Åmanlag som jag blev fast anställd på Sveriges Radio för länge sedan. Jag hade frilansat på heltid i tre år och kunde med fackets befogade retorik liknas vid grå arbetskraft. Jag borde ju vara anställd. Så blev det också. Lagen följdes till inte bara dess anda, utan också till dess bokstav.
Åtskilliga år senare blev jag och tre arbetskamrater uppsagda från tidningen där vi var anställda. Här följdes inga turordningsregler. Det blev uppsägningar i strid med las. Det löste arbetsgivaren, för att slippa hamna i Arbetsdomstolen, med ett simsalabim, det vill säga erbjudande om avgångsvederlag.
Vi blev utköpta. Tackade och tog emot. Hade vi sagt nej, hade vi ändå inte fått behålla jobben, utan sett fram emot en lång process för skadestånd. Sådant där är vardag i svenskt arbetsliv.
Ett mindre vanligt exempel var däremot när en statlig myndighet, vi kan kalla den Arbetsmljöverket (eftersom det är den det handlar om), skulle göra nedskärningar.
Så här kringgick man principen sist in – först ut: Det uppstod drygt 30 turordningskretsar med bara en person i varje krets. I dessa kretsar fanns det alltså bara en person att välja ut. Hen var både först och senast anställd. Och blev av med jobbet. Den tredje längst anställda på hela verket, en trotjänare sedan ungdomen, sades på det sättet upp bara några månader innan hon skulle gå i pension.
Frågan är om inte också det gångna årets förhandlingar om arbetsrätten kan illustrera fenomenet karta – terräng. I Sverige är parterna självständiga och har en makt som i vissa andra länder ligger hos politiker och stat. Men med Januariavtalet och regeringens intervention, för att inte säga ultimatum mot parterna, har förhållandet förflyttats.
Ännu har jag inte sett någon diskussion om huruvida politikens styrning av fack och arbetsgivare strider mot ILO-konventionen om den fria förhandlingsrätten.
Kan det ointresset ha att göra med att konventionerna överhuvudtaget upplevs mest som papperstigerns vrål för döva öron?
Att en försvagad anställningstrygghet skulle ge fler jobb är nyliberalt flum. Tvärtom ger ökad otrygghet rädda arbetstagare, sämre arbetsmiljö och fler konflikter.
Vi ska ha en levande debatt, men det är den valda förbundsstyrelsen som svarar för verksamheten mellan kongresserna. Vårt uppdrag därifrån är att komma till rätta med otrygga anställningar, skriver IF Metalls Marie Nilsson och Veli-Pekka Säikkälä.
Las, pensionen och strejkrätten. Vi måste angripa den förda politiken högljutt – låt inte allt handla om invandring, skriver Jasmin Cosic på IF Metall i Östergötland.
Marcus Raihle: Är det inte själva politiken som är det riktiga problemet?
Två profilerade klubbordförande inom IF Metall möttes i en mejlväxling för att försöka förstå hur de kan se så olika på lasuppgörelsen.
Imorgon ska parterna vara färdiga med förhandlingarna som kan avgöra framtiden för svensk arbetsmarknad. Vi reder ut vad ett förändrat anställningsskydd kan betyda för dig som anställd.
Om vi inte åtminstone försöker använda fackets enda motmakt när grundläggande intressen hotas så kommer allt fler att ställa sig frågan varför de alls ska vara organiserade, skriver Volvoarbetaren och skribenten Lars Henriksson.
Utredningens förslag, så som det är formulerat nu, kan aldrig bli ett skarpt lagförslag så länge Socialdemokraterna har makten, skriver S-gruppen i riksdagens arbetsmarknadsutskott.
Att ta bort anställningstryggheten och med den yttrandefriheten, är den raka motsatsen till liberal politik, skriver sex företrädare för GS-facket.
Lagen om anställningsskydd ska ändras. Frågan är om det blir politikerna eller fack och arbetsgivare som får bestämma hur.
Om de allra högsta cheferna får kraftigt höjda ersättningar under avtalsrörelsen blir det svårare för parterna att komma överens, säger Medlingsinstitutets generaldirektör Irene Wennemo.
Priserna stiger och ibland handlar det bara om att lönen ska räcka månaden ut. Kommer förhandlarna att ta hänsyn till det, undrar Dagens Arbetes reporter Anna Julius.
Teknikföretagen vill se en löneökning på 2,0 procent. De föreslår ett engångsbelopp enligt tysk modell om 3000 kronor. De vill även öka företagens makt över arbetstiden.
När våra företrädare lämnar oss med svältlöner så måste vi ta saken i våra egna händer och protestera, som resten av världen gör, skriver sex IF Metall-medlemmar.
Pappers ställer sig bakom LO-samordningen. Det blev klart under förbundsmötet i Uddevalla på söndagen. ”Det känns bra!”, säger Pappers förbundsordförande Pontus Georgsson.
GS ställer sig bakom de framlagda kraven inför kommande avtalsrörelse.
Många tyckte att avtalskraven var för låga men IF Metalls avtalsråd röstade ändå ja till att vara med i Facken inom industrins och LO:s plattformar.
Dagens Arbete hjälper dig att förstå de vanligaste orden som har med dina villkor att göra.
Många förtroendevalda blev tagna på sängen av fackens bud på 4,4 procent. Lars Ask, klubbordförande på Volvos Verkstadsklubb i Skövde, tycker att de borde fått veta budet i förväg.
Vi gick ner i lön vid krisen 2008, och lät oss permitteras under pandemin, samtidigt som företagen tog ut jättevinster. Vi måste visa ledamöterna på IF Metalls kongress att vi inte tänker nöja oss med luft i plånboken, skriver IF Metall-medlemmen Andreas Köhler.
Varken Industriarbetsgivarna eller Trä- och möbelföretagen tycker att Facken inom industrins lönekrav är rimliga. ”Vi betraktar världen ur olika perspektiv.”
Nattarbete är ett arbetsmiljöproblem som ska tas på allvar. Det är en win-win både för arbetsgivare och fack, skriver Göran Kecklund, forskare på Stockholm universitet.
Alla gånger jag kunnat säga ”Oj, det där hade kunnat sluta illa” utan att det gjort det. Nu önskar jag ett år med bättre säkerhetstänk på arbetsplatsen, skriver industriarbetaren Marcus Raihle.
Dagens politiker kan ha lusläst filosofen Schopenhauers retoriktips. Eller hängt för mycket på Facebook, skriver författaren Sven-Olof Karlsson.
Förändringen börjar med dig, och kan börja nu, skriver Pia Johansson från IF Metall Bergslagen.
Har vi arbetare verkligen haft reallöneökningar de senaste 25 åren, när vi räknar rätt, och tar med inflationen på tillgångar, som boende och aktier?, skriver grafikern Bertil Mårtensson.
Det spelar roll vem som styr Sverige. För när högern regerar ökar risken för svenska arbetare att dö på jobbet, skriver Lina Stenberg på tankesmedjan Katalys.
Det knappa år som gått sedan Dagens Arbete gjorde ett reportage om den hemliga duon Hooja kröntes precis med utmärkelsen Årets grupp på P3 Guld. Vi frågade hur de ser på sitt succéår.
Viskadalens folkhögskola satsade på ett Marx-spa när Dagens Arbete besökte dem 2019. Vi undrade hur det har gått.
När vi skrev om Janne Helander som fick hela magen uppsprättad när en högtrycksslang for iväg blev många berörda. Vi tog reda på hur det gått för Janne.
2021 berättade vi om Ulrika Linder som skildrade sin arbetsplats i boken Återvinningscentralen. Den uppskattades mer av läsarna än av arbetsgivaren.
Att vara öppen med sin bakgrund som nazist har lett till bra samtal i fackliga sammanhang för montören Sven-Erik Källman, som först berättade i Dagens Arbete 2019.
När DA berättade om klubbordföranden Elin som var med i ”Ensam mamma söker” 2019 väntade hon sitt första barn med kärleken Marcus. Nu har barnaskaran utökats – rejält.
