Tydligt att IF Metall vill ses som ett förbund i tiden

Perspektiv Grön omställning och kvinnors villkor är kärnfrågor som hade varit främmande på IF Metalls kongresser förr i tiden. DA:s Anna Julius ser tillbaka på fem dagars kongress – och 14 års bevakning av IF Metall.

Jämställdhet och klimat. Jag började på Dagens Arbete för 14 år sedan. Hade någon då sagt till mig att de ämnena skulle vara frågorna som gjorde starkast intryck på en IF Metall-kongress skulle jag antagligen skrattat. Förbundet var trots allt kraftigt mansdominerat, och företrädde arbetare i de branscher som har störst miljöpåverkan. 

IF Metalls kongress debatterade frågor i dagarna fem. Debatten handlade om en lång rad ämnen. Några som brände till extra var pensioner, försäkringar, dödsolyckor och stressen på Samhall. 

Men det allra största intrycket gav ändå debatterna om kvinnors villkor, och talen om den gröna omställningen. 

Ombud efter ombud gick upp och argumenterade engagerat för gravidförsäkringar, bättre arbete mot förlossningsskador och mer jämställdhetsutbildning. I många fall fick de kongressen med sig – som i just de tre frågorna, där förbundsledningen egentligen velat avslå motionerna av olika anledningar. 

När Pia Johansson från avdelningen Bergslagen berättade om sexuella trakasserier ställde sig kongressen upp och applåderade. Det gjorde de också när Susanna Svensson från Halland talade om att bryta tabut om förlossningsskador.

– Kvinnorna har lyfts fram, inte bara av kvinnor utan även av många män, och det känns väldigt fint, som Martina Holmkvist Lundström sa till DA efter kongressen.

Dessutom ändrades stadgarna så det nu står tydligt att IF Metall är ett feministiskt förbund. 

Och så var det klimatet. Robert Wallgren från Mitt i Norrland var en av flera som gick upp och talade passionerat om vikten av omställning. Industrins roll i den gröna omställningen nämndes också av inbjudna talare som S-ledaren Magdalena Andersson och LO:s vice ordförande Therese Gouvelin. Och det var temat för den omvalda förbundsordföranden Marie Nilssons avslutningstal. 

När jag började på DA var det en tydlig konfliktlinje: Ta hänsyn till miljön eller rädda jobben. I dag är alla väldigt noga med att framhäva att den gröna omställningen ger jobb, inte tar. Det är en sanning med modifikation. Ja, det skapas enormt många jobb, men jo, konflikten jobb/miljö finns i allra högsta grad kvar. Se bara på diskussionerna om ökad gruvbrytning. 

Men Marie Nilsson ville förstås inte prata om konflikterna utan om möjligheterna. Hennes budskap var att nu har facket chansen att flytta fram positionerna, eftersom efterfrågan på kvalificerad arbetskraft i den så kallade gröna industrin är enorm. Då krävs organisering, kompetensutveckling och samverkan om arbetsmiljön, framhävde hon. 

Framtiden är här och det är vi som formar den, var ledord för kongressen. Även om gamla strukturer lever kvar – det vittnade inte minst Pia Johansson om i sitt tal om sexuella trakasserier – så är det tydligt att IF Metall vill framstå som ett förbund i tiden. Mycket av det arbetet har skett under Marie Nilssons tid som ordförande.

Förbundet har trendigt nog utvecklat sitt varumärke och kommit fram till slagord som ”Vi är makten som ingen rundar”. Arbetet med den gröna omställningen är förstås ett led i att framstå som moderna, men också en realitet.

När besökarna på IF Metalls kongress sjöng Internationalen, packade ihop sina fanor och kongresshandlingar, hade framtiden redan börjat en trappa ner. Svartglänsande bilar var uppställda på mässgolvet för eCarExpo, en mässa om elbilar. Flera av dem förstås byggda av IF Metalls medlemmar.