Bryter tabu kring förlossnings­skador – fick förbundsstyrelsen att ändra sig

Tusentals kvinnor lider i tystnad av sina förlossningsskador på arbetsplatser runt om i Sverige. Susanna Svenssons starka berättelse fick förbundsstyrelsen att svänga. IF Metall tillsätter nu en arbetsgrupp för att belysa problematiken.

Det var vid förlossningen av sitt tredje barn som problemen började för kongressombud Susanna Svensson, som till vardags arbetar på Strängbetong i Veddinge. Moderkakan hade växt fast i livmodern och fick plockas ut manuellt.

– Jag höll på att förblöda och förlorade 3,7 liter blod, säger hon.

Sedan ingreppet har hon drabbats av både analprolaps, framfall och följdsjukdomar som njurbäckeninflammation. Men de första åren hade hon svårt att prata om det. Hon skämdes.

– Från början tänkte jag: Vad är det för fel på mig, varför råkar jag ut för det här? Jag kände mig inte jättetrygg med att prata med någon egentligen, varken min partner eller mina föräldrar, säger hon.

Jag blev överlycklig faktiskt, att de tog det på allvar. Det är så många kvinnor som lider i tysthet och jobbar på, vilket ibland kan förvärra saken, med mer värk, mer skador.

På arbetsplatsen bet hon ihop, trots smärtan.

– När jag kom till jobbet och skulle lyfta, släpa eller köra skottkärror så gjorde det ju ont. Men jag tänkte att det är nåt jag får leva med. Det får göra ont helt enkelt, säger hon.

I förlossningsvården upplevde hon inte att hon togs på allvar.

– Barnmorskorna och läkaren där sa att jag var skapt för att föda barn. Jag hade bara fått lite skrapsår, säger hon.

Det var först när hon av en slump träffade en kirurg i ett helt annat ärende, och hon beskrev sina symtom, som hon fick den rätta remissen.

– Hade inte jag träffat honom så hade jag inte varit opererad idag. Då kände jag: Fan att man ska få rätt hjälp på en helt annan enhet. Nu måste vi börja prata om det här, säger hon.

Sedan dess har hon opererats tre gånger och är i dag ”så hel som jag kan bli”. Via en Facebook-grupp har hon hittat tusentals andra kvinnor runt om i Sverige med liknande problem. Där har hon funnit kraft och stöd.

– Jag har mer eller mindre haft ont varje dag sedan förlossningen. I tio års tid. Och det påverkar mig fortfarande varje dag, säger hon.

Ändå dröjde det till 2018 innan hon vågade prata om sina problem på jobbet.

– Jag vill nu bryta tabut kring det här. Vi måste börja prata om de här frågorna, säger hon.

Tillsammans med IF Metalls avdelningsordförande Emma Åkesson, författade hon en motion till årets IF Metall-kongress. Där krävde de bland annat att förbundet skulle tillsätta en arbetsgrupp för att belysa problematiken och vilka konsekvenser det kan innebära för individen och arbetsplatsen.

Förbundsstyrelsen valde först att avslå förslaget till arbetsgrupp. Men när frågan togs upp under kongressen var det flera ombud som yrkade bifall och möttes av stora applåder. Förbundsstyrelsen valde då att ändra sig.

– Jag hade ett par kollegor med mig från början. Men när jag sedan såg talarlistan fyllas med fackliga kamrater som jag aldrig pratat med så blev jag överväldigad. Jag tänkte yes!

För Susanna Svensson var det en förlösande känsla när beslutet om arbetsgrupp sedan röstades igenom.

– Jag blev överlycklig faktiskt, att de tog det på allvar. Det är så många kvinnor som lider i tysthet och jobbar på, vilket ibland kan förvärra saken, med mer värk, mer skador, säger hon.

Vad har du för förhoppningar på arbetsgruppen?

– Min förhoppning är att det ska resultera i en bättre arbetsmiljö för de förlossningsskadade kvinnorna. Och att facket kan få arbetsgivarna att förstå att det här är en arbetsmiljöfråga, säger hon.

Efter voteringen begärde Susanna Svensson åter ordet och tackade ombuden för stödet. Hon möttes då av en stående ovation och rungande applåder.

– Då brast det. Då började jag gråta. Det var känslomässigt. Äntligen var det någon som tog det här på allvar. Äntligen har jag fått folk att få upp ögon på att det här är en viktig fråga, säger hon.