Rockströms lilla gröna

Recension. Vad händer när en grupp forskare låter super­datorer räkna på klimatkrisen? Det undrar Johan Rockström i en ny bok. Jo, datorn spottar ur sig ett oväntat radikalt miljömanifest.

När Sveriges i dag mest kända klimatforskare, Johan Rockström, var ung och pluggade på Lantbruksuniversitetet i Ultuna fick alla i kårstyrelsen smeknamn. Någon kamrat fick namnet Karat. En annan Love. Johan Rockström fick namnet Projekt. Inget kunde ha varit mer passande.

Han är Projektledaren inkarnerad. Med enorm kapacitet att samla, leda och genomföra. Och inte minst kommunicera. I TED-talks, i Sommar i P1, i otaliga tv-soffor och nu som chef över världens främsta klimatinstitut i Potsdam, har Johan Rockström under ett drygt decennium varit den som levererat klimatforskningens hårresande slutsatser till allmänheten.

En jord för alla

Författare: Johan Rockström, Owen Gaffney, Sandrine Dixson-Declève, Jayati Ghosh, Per Espen Stoknes och Jorgen Randers. 
Förlag: Natur och Kultur.
Sidor: 238.

Men likt varje god projektledare har kallduschen alltid avslutats framåtsyftande: Det är inte för sent! Med förnuft och beslutsamhet kan vi vända det här!

Själv är jag mer pessimistiskt lagd. Men jag har alltid imponerats och funnit tröst i Rockströms obändiga optimism.

I takt med att åren gått och utsläppen bara fortsatt att öka har även tonen hos Rockström blivit alltmer gäll. Budskapet alltmer syrligt. Jag har noterat förändringen, och den har skrämt mig. När forskarna börjar få panik, då vet man att det är illa.

I sin senaste bok, En jord för alla (som typiskt nog är ett globalt projektarbete mellan sex ledande klimatforskare), har temperaturen i argumentationen skruvats upp till max. Frågan om klimatförändringar handlar inte längre om miljön. Det handlar om mänsklighetens överlevnad.
Punkt.

Budskapet är lika enkelt som dramatiskt: Under det närmsta årtiondet måste alla länder på jorden, unisont, genomföra den snabbaste ekonomiska omdaningen i världshistorien. Annars är vi rökta.
Med hjälp av kraftfulla datorer har forskarna analyserat olika politiska och ekonomiska data och låtit datorerna räkna ut följderna för mänskligheten och planeten.

Två framtidsscenarion presenteras. Det man kallar ”För lite för sent” bygger på att utvecklingen puttrar på ungefär som nu. Scenariot tar oss från klimatkrisen rakt ner i klimathelvetet, inom två till tre generationer. Svälten breder ut sig då majoriteten av dagens jordbruksmarker blir obrukbara. Haven försuras och stiger med tio meter eller mer. Amazonas-djungeln brinner upp. På många platser riskerar människor att kokas levande i dödliga värmeböljor.

Vad som kan rädda oss är scenariot ”Jättesprånget”. Det kräver kraftfulla investeringar inom fem områden: fattigdomsbekämpning, jämlikhetsarbete, kvinnors delaktighet, förändrad livsmedelsframställning samt energisystem.

Kanske inte de områden man intuitivt hade gissat. Men det är också bokens styrka. Det sociala, politiska, ekonomiska och ekologiska hänger ihop. Avskaffad fattigdom förutsätter en omfördelning av rikedom, vilket skapar tillit och ökar välbefinnandet, vilket stärker möjligheten att genomföra demokratiskt förankrade beslut för det allmänna
goda. Och så vidare.

Slutsatsen är ett frontalangrepp på nyliberalismen. Lösningarna en kavalkad av vänsteridéer: global koldioxidskatt, kraftig beskattning av rika, avgifter för bruk av allmänningar, skuldavskrivningar för fattiga länder, global jämställdhetskamp …

Klimatforskarna kastade in allt de visste i en dator, och ut kom ett radikalt manifest. Rockströms lilla gröna. Problemet är bara vem som ska genomföra dessa – vad de själva kallar – ”extraordinära interventioner” och ”omstörtande” kursomläggningar.

Jag hoppas det blir nästa projekt för Projektledaren.

Mikael Färnbo