Skogsbruk utan kalhyggen

När skogen ska brukas hyggesfritt måste maskinförarna sänka farten och tänka bort produktionskraven. I stället krävs eftertanke och större förståelse för skog och mark.

Magnus Olofsson parkerar invid skogsvägen och kliver ur pickupen. Han pekar på en klisterlapp som sitter på kojan. ”Kalhyggen är mord”, står det. En morgon satt den där, förklarar han, och där har den blivit kvar.

Själv skulle han kanske inte uttrycka sig riktigt så drastiskt.

Majoriteten av de jobb som hans företag Orangutang utför är trots allt slutavverkningar – ja, kalhyggen. Om han inte tar den typen av uppdrag skulle företaget aldrig gå runt. Inte så här långt norrut. Ändå har lappen fått sitta kvar. Den väcker ibland viss uppmärksamhet och är något han brukar skämta om. För det är de där andra jobben som han känner mest för, de som är lite krångligare och ställer lite högre krav på hänsyn till skog och mark.

Att bara slutavverka och pressa maskinförarna att köra allt vad de orkar?

Nej.

Om han får välja gör han hellre något annat. Men det kräver mer av förarna, ett annat tänk och en annan blick på skogen som de kör i.

– Svårigheten för oss är när vi ska växla. Från att försiktigt tassa fram för att inte göra några skador, till att slutavverka och köra i maxfart, säger han.

I över tio år har han drivit skogsföretag med bas i Östersund. Redan från början var ambitionen att ägna sig åt annat än trakthyggesbruk, alltså traditionellt bruk med slutavverkning och plantering.
I stället var fokus sådana metoder som ofta klumpas ihop och kallas för hyggesfria.

Hur skogen faktiskt brukas skiljer sig åt – kanske plockar de bara enskilda granar eller hugger luckor i skogen – men gemensamt för de hyggesfria metoderna är att skogen lämnas i så oförändrat skick som möjligt. Utan kalhyggen.

– Det är i första hand ett sätt att höja naturvärdena, inte ett sätt att få ut stockar.

I dag gör företaget en plockhuggning, fäller enskilda träd och skapar utrymme och ljus för de få lövträd som finns i beståndet. Allt just för att skydda och höja skogens naturvärden.

Varför en skogsägare väljer hyggesfritt varierar. Ibland handlar det om att värna den biologiska mångfalden, ibland om att bevara skogen som en plats för friluftsliv, ibland om att spara en särskilt vacker plats nedanför stugan.

– Det kommer en ny generation som vill värna skogen för jakt och rekreation, och därför väljer att plocka ut lite mindre, säger Magnus Olofsson.

Det kommer en ny generation som vill värna skogen för jakt och rekreation.

Magnus Olofsson, driver skogsföretag

Intresset för hyggesfritt skogsbruk har ökat under lång tid. På 80-talet höjde flera miljöorganisationer rösten mot trakthyggesbruket i den svenska skogen och kalhyggena som blev konsekvensen av det. På 90-talet antogs en ny skogsvårdslag där miljön värderades lika högt som avkastningen.

Men det var egentligen först på 2000talet som debatten om hyggesfritt tog fart på allvar, enligt en rapport från Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.

Det ökade intresset har inte gått Skogsstyrelsen förbi. I slutet av förra året anordnade de en informationsvecka om hyggesfritt skogsbruk och till våren planerar de en webbutbildning. Också Magnus Olofsson har märkt av en större efterfrågan.

Metoderna är inte nya. Tvärtom, många av de metoder som i dag kallas för hyggesfria, användes långt innan skogsbruket industrialiserades. Ändå brukas fortfarande en mycket liten del av den produktiva skogsmarken hyggesfritt, som mest 5 procent.

Varför?

Det är inte helt lätt att svara på. Medan vissa argumenterar för att ett hyggesfritt skogsbruk gynnar klimatet, den biologiska mångfalden och produktionen, argumenterar andra för att det är precis tvärtom.

Dessutom: debatten är minst sagt infekterad. Den svenska skogen omsätter enorma summor pengar. Mycket står på spel. En ny studie från Lunds universitet pekar ut branschens inarbetade traditioner som en bromskloss. Trakthyggesbruket har under många år varit norm inom skogsbruket och fortsätter att läras ut till nya generationer. Den som vill göra på något annat sätt möter motstånd.

– Det är så polariserat. Här har du storskogsbruket, och här har du naturvårdsorganisationerna. Vi kommer inte närmare varandra, säger Magnus Olofsson.

Så konstaterar han:

– Och rent krasst, ska vi som företag överleva kan vi inte tacka nej till ett trakthyggesbruk.

Jag tror att det finns de som bara är skapta för att köra produktion, likväl som det finns de som inte är skapta för det.

Rudi Woxlägd, skördarförare.

Magnus Olofsson följer skogsmaskinspåret. De senaste dygnen har temperaturen sjunkit snabbt. Grenarna är täckta med klara vassa kristaller. Ljud hörs av en motor och grenar som knäcks när en skotare passerar längre bort.

Här syns bara ibland tall, asp och sälg. Enskilda träd som kämpar och sträcker sig efter det lilla ljus som når dem i den täta, mörka granskogen.

Spåret svänger och slingrar sig. Eftersom skogen inte ska kalhuggas måste maskinföraren välja en väg som gör så liten skada som möjligt och tar hänsyn till de träd som ska stå kvar.

Så syns den: skördaren.

Rudi Woxlägd styr skördaraggregatet från hytten. Armen griper efter granarna runt en asp och fäller dem en efter en. Han gör en cirkel kring lövträdet, ger trädkronan det utrymme och det ljus den behöver.

Han har arbetat på Orangutang i tio år. Tidigare körde han skogsmaskin för ett annat företag, trakthyggesbruk.

– Det är stor skillnad. Mer tänka, inte samma stress. När du kalhugger är det bara produktion som gäller. Här ska vi följa målbilden och tänka på hur vi ska göra för att få det så bra som möjligt.

– Först och främst gäller det att hålla upp blicken för att se lövträden och tallarna. Så att jag inte helt plötsligt står precis vid dem. När du kör en slutavverkning är det bara att plocka ned det som står framför dig och köra vidare.

– Om du inte har blick för det, då är det nog svårt att få det bra. Jag tror att det finns de som bara är skapta för att köra produktion, likväl som det finns de som inte är skapta för det. Alla här trivs nog bättre med detta än slutavverkning.

– Här får vi göra det riktigt. Det är slutresultatet det handlar om, inte hur många stockar det blir.

När skogen tillåts förbli skog

Vad är hyggesfritt?

Hyggesfritt skogsbruk innefattar många olika metoder. Gemensamt för dem är att skogen sköts på ett sådant sätt att marken alltid är trädbevuxen och inga kalhyggen uppstår. Eller enkelt uttryckt: skogen tillåts förbli just skog.

Varför hyggesfritt?

Hyggesfritt skogsbruk har både för- och nackdelar. Argumenten för metoderna är framför allt att de bevarar den biologiska mångfalden i skogen och värnar skogen som en plats för rekreation och friluftsliv.
På en del platser kan det också vara aktuellt att välja hyggesfritt för att underlätta för rennäringen eller skydda forn- och kulturlämningar.

Men att alltid välja hyggesfritt är inte självklart. Tvärtom. Metoderna lämpar sig bara på vissa platser. Ibland kan kalhuggning vara bättre, både sett till produktiviteten och klimatet.

Vilka metoder används?

Här är tre vanliga hyggesfria metoder:

Blädning
Om slutavverkning skapar ett tydligt före och efter – i form av kalhyggen – syftar blädning i stället till att behålla skogens ursprungliga struktur. Den innehåller alltså träd av alla storlekar oavsett fas i avverkningen. Avverkningar sker med mellanrum på 10 och 30 år. Då avverkas i huvudsak de äldsta och största träden. Metoden lämpar sig bäst för granskog, i och med att marken alltid är trädbevuxen och därför ligger i skugga.

Luckhuggning
Skogen avverkas i mindre luckor. Varje lucka är mellan 20 och 50 meter i diameter. Antingen planteras nya träd i luckorna eller så föryngras skogen naturligt från omgivande bestånd. På sikt växer skogen ihop igen. Metoden är lämplig för gran och bok, såväl som för tall och björk. En alternativ form av luckhuggning är schackrutehuggning. Skogen delas då in i ett mönster med lika stora rutor, till exempel 30 gånger 30 meter. Därefter avverkas varannan ruta. Metoden är
fortfarande på försöksstadiet.

Överhållen skärm
När skogen avverkas lämnas ett antal stora träd vars trädkronor bildar en skärm. Nedanför den föryngras skogen naturligt. Metoden är lämplig för träd som kräver mer solljus, till exempel tall.
För att metoden ska få kallas för hyggesfri, måste ett visst antal träd behållas. Minst 150 per hektar i södra Sverige och minst 130 per hektar i norra Sverige. Skärmen sparas i 20 till 40 år för att den uppväxande skogen ska ge mer ”skogskänsla”.

Källa: Skogsstyrelsen

Rasmus Lygner