Sprängning pågår 
– var god dröj

Ledare Varken polis, politiker eller myndigheter tycks fundera på varifrån dynamiten kommer.

Ingen koll. Det är väl det som bäst beskriver situationen med den stora mängden dynamit som är på drift i Sverige. De senaste årens sprängdåd borde fått ansvariga myndigheter att reagera.

Man kan fråga sig: Varför. Ingenting. Hänt.

Varken polis, politiker eller myndigheter tycks ha funderat över varifrån allt sprängmedel kommer.

Dagens Arbete vet svaret.

Det läcker från svenska sprängföretag, byggarbetsplatser och grossister.

Läs också

Företaget läcker dynamit till kriminella – flera bergsprängare dömda

200 kilo dynamit har försvunnit från Uppländska berg. Trots det har de inte polisanmält och kontrollen har brustit.

Dagens Arbetes granskning kan nu visa att ett av landets största sprängföretag, Uppländska berg, har flera bergsprängare som stulit dynamit och sålt till kriminella. Företaget har blivit av med minst 200 kilo dynamit på några år.

Trots det kan Dagens Arbetes granskning visa att de inte polisanmält stölderna.

I slutet av november inleddes dessutom rättegång mot en erfaren bergsprängare på företaget. Han ska ha snott dynamit från jobbet och sedan byggt bomber på beställning. Enligt polisens förundersökning är kunderna gängkriminella och man misstänker att den åtalade bergsprängarens mellanhand diskuterat bomber direkt med Foxtrotnätverkets ledare Rawa Majid, den så kallade ”kurdiska räven”.

Läs också

Bergsprängare inför rätta: Stal dynamit på jobbet – byggde bomber åt kriminella

Enligt åtalet – fick instruktioner i chattar av mellanhand: ”vill ha en bilbomb som verkligen blåser bort folket i bilen”

Man kan givetvis spekulera i varför företaget inte polisanmält dynamitstölderna.

Kanske för att deras tillstånd är beroende av ett fläckfritt yttre. Eller så har de helt enkelt inte haft koll.

Det är lika illa oavsett.

Men brister finns på fler håll. Även grossister läcker dynamit. Och räddningstjänsten, som tillstånds- och tillsynsmyndighet, agerar inte tillräckligt hårt trots varningar från polis.

Det är svårt att veta vem som bär det största ansvaret. Sanningen är att ingen tycks ta frågan på allvar. Det här måste få ett slut – det är dags för lagskärpning. Nu!

Eva Burman