Harald Gatu: Ett tyskt spöke ska skrämma bort lönekraven

PERSPEKTIV Lagom till halloween kommer spökena. I höstmörkret drar arbetsgivarna fram det tyska spöket. Den svenska industrins största kund krisar, biljätten Volkswagen ska för första gången stänga fabriker.

Men vad angår Tysklands affärer dig och din lön?

Vad vet man om den ekonomiska utvecklingen framöver? Hur många gånger har inte experterna haft fel? 

För precis fem år sedan, i oktober 2019, tyckte sig den ärevördiga engelska tidningen the Economist ha anledning att publicera en specialbilaga på temat – håll i er nu – inflationens död.

Två månader senare utbröt covid-19 och efter det Ukraina-kriget.

Inflationen sköt fart till nivåer vi inte hade sett på årtionden. Så fel man kan ha. Till saken hör att the Economist inte är vilken tidskrift som helst, tvärtom näringslivstopparnas och finansministrarnas husorgan. Vad vet man egentligen om framtiden?

Lagom till avtalsrörelserna kommer framtidsbedömningarna. I synnerhet från arbetsgivarna som söker oroande tecken och illavarslande tendenser. Syftet är naturligtvis att ta udden av de fackliga kraven på löneökningar.

Nu har det tyska spöket gjort entré. I höstmörkret ser det rätt läskigt ut.

Tysk ekonomi har hackat betänkligt på senare tid. Och det ”slår rakt in i den svenska basindustrin”, enligt Industriarbetsgivarna.

Ingen kan betvivla den tyska industrins betydelse för den svenska. Tyskland, världens tredje största ekonomi, är vår viktigaste exportmarknad. Hela Europa är beroende av den tyska utvecklingen. Tysklands samlade produktion av varor och tjänster, BNP, är lika stor som om man lägger ihop allt som produceras i Sverige, Norge, Finland, Polen, Österrike, Tjeckien, Slovakien, Rumänien, Bulgarien, Ungern och Kroatien.

Tyskland knäar just nu. Volkswagen planerar att för första gången i sin 87-åriga historia stänga fabriker på hemmaplan. För bara några år sedan intog Volkswagen positionen som världens största biltillverkare. Men det var under ”gyllene årtiondet” efter finanskrisen 2008 då tysk industri levde gott av billig rysk gas och ett Kina som hungrade efter tyska industrivaror.

Den åldrande befolkningen hade varit ett mindre problem om arbetskraften hade ökat”

Exportinkomsterna regnade över näringslivet. Men de investerades inte i framtiden. Infrastrukturen, digitaliseringen, den gröna omställningen – allt hamnade på efterkälken. Tyskland blev ett av Europas ”överskottsländer” som höll igen sin egen konsumtion, både den privata och offentliga.

Återhållsamma löneökningar och strama statsbudgetar. Det gick så långt att till och med dåvarande förbundskansler Merkels finansminister Wolfgang Schäuble tyckte att arbetsgivarna kunde kosta på sig lite högre lönelyft för att få fart på den inhemska konsumtionen.

Men själv var Schäuble bakbunden av den strama restriktion som hade skrivits in i självaste författningen: statens underskott får inte vara större än 0,35 procent av BNP. Därav underinvesteringarna. De nödvändiga satsningarna uteblev, Tyskland hamnade alltmer på efterkälken. Produktiviteten sackar. Nu minskar landets BNP för andra året i rad.

Just underinvesteringarna är ett av Tysklands stora, strukturella problem, enligt den landrapport som Internationella valutafonden IMF presenterade tidigare i år. Redan rubriken satte fingret på de ömma punkterna: för låga investeringar, en åldrande befolkning och för mycket byråkrati.

Den åldrande befolkningen hade varit ett mindre problem om arbetskraften hade ökat. Men det gör den inte. Länge har invandringen sett till att fler kommit arbete och på så vis ökat antal arbetade timmar i ekonomin och därmed försett staten med skatteintäkter som kunnat läggas på vård och omsorg.

Så påverkar tysk industri ekonomin i Sverige

Men nu har regeringen, pressad av högerpopulistiska partiet Alternativ för Tyskland, strypt invandringen. Vilket inte gynnar den ekonomiska utvecklingen. Lika lite som att byråkratin, enligt valutafonden, försenar utbyggnaden av vindkraft och startandet av nya företag.

Så vad angår Tysklands affär oss? Mycket, som sagt, eftersom tysk industri köper svenska insatsvaror och är vår viktigaste exportmarknad.

Men det är bara ibland som vi påminns om närheten och beroendet av de tyska kunderna. För det var knappast så att industrins arbetsgivare var så intresserade att hänvisa till den tyska konjunkturen under det ”gyllene årtiondet” efter finanskrisen. Spöket kallas in när det passar.

Men frågan är hur länge spöket kan skrämma. De låga investeringarna, den åldrande befolkningen och den hämmande byråkratin är visserligen strukturella problem som bara kan lösas på sikt. Och som landet kanske tar tag i efter Mario Draghis ödesmättade rapport till EU-kommissionen: investera eller dö! Så ser valet ut för Europa, och i synnerhet dess största ekonomi, om kontinenten ska hålla jämna steg med Kina och USA.

Till bilden hör också mer näraliggande problem som har tryckt ner den tyska ekonomin. Som hög inflation och höga räntor. Plus att återhämtningen i Europa, när den väl kom, i ett första skede har gynnat service och inte industri, vilket drabbat ett så utpräglat industriland som Tyskland. Men: ”Den goda nyheten är”, skriver IMF, ”att denna motvind är borta om ett eller två år.”

Så vi får se hur länge spöket kommer att stryka omkring i avtals-Sverige. Det lär nog göra sig påmint ett tag till, även efter halloween. Men kanske inte; det är ju trots allt så lite man verkligen vet om ekonomin framöver.

Harald Gatu