Skatteverket om Teslastrejkarnas ersättnings-krångel: ”Vänd er till regeringen”
Nolltaxeras efter snart tre år av strejk Oro och frustration bland strejkare Så svarar myndigheten
Publicerad 2025-01-16, 05:00 Uppdaterad 2025-01-27, 14:09
Efter ett storvarsel i november kom dråpslaget i förra veckan. Abu Garcias amerikanska ägare lägger ned fabriken i Svängsta – efter 104 år på orten.
– Beskedet är fruktansvärt, säger Annika Evaldsson, 60.
I början av januari kom beskedet att de amerikanska ägarna, Pure Fishing, beslutat att lägga ner Abu Garcias produktion i den lilla orten Svängsta i Blekinge. Tillverkningen av sportfiskeutrustning sprids till huvudägarens övriga fabriker i bland annat England och Asien, medan distribution och lager flyttar till Polen.
– Det är många som är bedrövade och tänker ”här jag ställt upp och jobbat i alla år, och vad får jag för det?” Inte mycket, säger Annika Evaldsson.
Hon är en av de 38 produktionsanställda som innan årets slut får lämna företaget. Även ett tiotal tjänstemän sägs upp. Vissa administrativa tjänster blir kvar i Svängsta för att sköta den nordiska marknaden.
Annika Evaldsson har jobbat i 41 år på Abu Garcia med ”lite allt möjligt”. På fabriken har hon bland annat arbetat med montering, lasermärkning, fotplattesvetsning och prägling av dosor.
Nu blir hennes sista dag den 30 november, en månad innan hela produktionen läggs ner och den sista av de 38 kollektivanslutna försvinner.
– Kollegorna är lika sorgsna som jag. Fler än hälften av de anställda har varit där i många år. För mig, som inte har så långt kvar till pension är det inte så farligt. Det värsta är för de som är mellan 45 och 55. Vad ska de göra nu?

Trots att samtliga produktionsanställda nu får gå, är Annika Evaldsson nöjd med hur facket har hanterat förhandlingarna. Fredrik Svensson är IF Metalls lokala ombudsman och har skött förhandlingarna med arbetsgivarna.
– När jag fick varslet och MBL:en så inledde vi förhandlingarna, och de har gått bra. Jag har försökt göra det som är bäst för medlemmarna. Produktionen ska tryggas till sista december 2025.
Svensson säger att det totala antalet som får lämna är oklart. Tjänstemän kommer att vara kvar i lokalen, medan de kollektivanställda försvinner.
– Alla kollektivanställda blir tyvärr friställda och får gå ut i arbetslöshet efter sin uppsägningstid.
Mottagandet av beskedet hos de anställda har varierat. Personalen blev varslade om uppsägning i november. Beslutet om nedläggningen kom i januari, vilket enligt Fredrik Svensson var både väntat och överraskande.
– Alla är ju ledsna. Man blir av med sitt arbete och folk ute på bygden har sagt att det är väldigt tråkigt och synd. Abu Garcia är en anrik arbetsgivare som satt Svängsta på kartan, så ingen är glad över att produktionen läggs ned, säger han.
För Annika Evaldsson är nedläggningen en stor förlust för bygden.
Vad har Abu Garcia betytt för Svängsta?
– Jättemycket. Många generationer har jobbat här och Svängsta är en väldigt liten by. Jag hoppas på att folk stannar istället för att flytta härifrån. Sen blir ju också underleverantörer påverkade. Frågan är vad de ska göra nu.

Fabriken i Svängsta har anor från slutet av 1800-talet, men det var inte förrän under andra världskriget som den tidigare urfabriken började tillverka fiskeprylar.
År 1921 grundade Carl August Borgström företaget Aktiebolaget Urfabriken i Svängsta. Företaget tillverkade då fickur, väckarklockor och taxametrar. Under andra världskriget föll efterfrågan på taxametrar dramatiskt och ABU började istället tillverka fiskerullar för sportfiske.
1984 byter ABU namn till Abu Garcia efter att företaget gått ihop med sin nordamerikanska leverantör Garcia.
Elva år senare, 1995, köps Abu Garcia upp av amerikanska Berkley, som i dag är del av av Abu Garcias nuvarande ägare Pure Fishing.
Svängsta är en liten ort beläget strax norr om Karlshamn i Blekinge med 2 500 invånare. Blekinges största vattendrag, Mörrumsån, som är ett av Sveriges artrikaste vattendrag flyter genom Svängsta. Under sensommaren kan besökare se lax hoppa ur vattnet.

I februari 2002 stämde IF Metall Abu Garcia i arbetsdomstolen efter att företaget i oktober året innan sagt upp 18 visstidsanställda och hyrt in ny personal, istället för att återanställda de uppsagda. Fallet var det första där Arbetsdomstolen prövat ett företags rätt att ta in personal från bemanningsföretag, medan det funnits folk med företrädesrätt.
IF Metalls krav var att de 18 uppsagda skulle återanställas, men företaget vägrade och sade i stället upp dem med erbjudandet om att fortsätta på sina jobb som inhyrda från bemanningsföretaget Adecco.
De 18 tidigare visstidsanställda tackade nej, vilket ledde till att Abu Garcia anlitade sju andra inhyrda lagerarbetare. IF Metall lade då ett fackligt veto, vilket företaget menade var oriktigt.
IF Metall stämde Abu Garcia för att inte ha respekterat vetot och yrkade också på skadestånd för de uppsagda. Fackförbundet menade att företaget brutit mot återanställningsskyddet i las, där den som har sagts upp har rätt till återanställning i nio månader efter uppsägningen ifall det att företaget behöver personal. Fackförbundet stämde även företaget för att ha brutit mot verkstadsavtalet.
Abu Garcia och arbetsgivarorganisationen Sveriges Verkstadsindustrier ansåg att IF Metall inte hade rätt att lägga veto.
Arbetsdomstolen friade Abu Garcia i tvisten i januari 2003. Domstolen gick på företagets linje om att intaget av de sju inhyrda rört sig om ett tillfälligt behov av arbetskraft, och att man vid flera tillfällen sökt lösningar med facket gällande de 18 uppsagda.
IF Metall ansåg att utfallet gjorde det lättare för arbetsgivare att kringgå återanställningsrätten i Las. Fackföreningens dåtida avtalssekreterare Anders Tiderman menade att utfallet innebar en försvagning av anställningsskyddet.
Det är bara i Sverige det är billigt att lägga ner företag eller flytta .
Frankrike/Tyskland tex där kostar det att lägga ner företag. Undrar varför facket i Sverige är så rädda att ta tag i detta?
Sorg och vemod. Känner för de drabbade. AB Urfabriken (ABU) vars namn gett mig så många varma och euforiska minnen. En sann glädje vilken följt mig i livet sedan mitt sportfiskeintresse tog fart på 1960-talet. Nu försvinner de sista entusiasterna som tillsammans med alla äldre generationer byggt upp detta anrika företag och gett det berömmelse och framgång. Skittrist!