”Gruvan är en pest” – därför kämpar Oviken mot uranplanerna
Kontroversiell grön satsning i Oviken Ny urangruva splittrar samhället ”Det är bara att se på Northvolt"
Publicerad 2025-04-08, 05:00 Uppdaterad 2025-04-09, 11:03
Den gröna omställningen går knackigt, visar en granskning av Dagens Arbete. Samtidigt ökar utsläppen av växthusgaser. Förra året slogs värmerekord – igen!
Medeltemperaturen har nu stigit över 1,5 grader.
Klimatmålen kommer inte att nås, varken i Sverige eller globalt.
Dagens Arbete tar tempen på det överhettade klimatet.
Här kan du lyssna på en AI-genererad uppläsning av artikeln:
20 av 30 stora gröna satsningar har försenats eller stoppats helt. Det har Dagens Arbete visat i en serie artiklar. Det blir därför svårt för Sverige att uppnå de klimatmål som satts upp av riksdagen och som såväl regering som opposition ställt sig bakom. Att det går åt fel håll framgår också av Klimatpolitiska rådets rapport för 2024. Utsläppen av växthusgaser ökar i stället för att minska.

– Vår bedömning är att Sverige inte når sina klimatmål varken på lång eller kort sikt. Vi når inte heller de EU-åtaganden som vi har fram till 2030, säger Anton Olsson, utredare på Klimatpolitiska rådet.
Siffror från Statistiska centralbyrån (SCB) bekräftar bilden. Ökningen är stor. De tre första kvartalen 2024 ökade utsläppen med över 6 procent. Enligt Trafikverket var ökningen för vägtrafiken hela 18 procent.
Vad betyder detta? Vad innebär alla klimatmål och vad blir konsekvensen om vi inte lyckas nå dem?
Det övergripande målet är bestämt i det så kallade Parisavtalet från 2015. Då kom världens länder överens om att jordens temperatur inte ska öka med mer än två grader i förhållande till förindustriella nivåer, alltså cirka 1850. Man kom också överens om att försöka hålla nivån till under 1,5 grader.

Men det ser illa ut. Sett som ett långsiktigt medelvärde har uppvärmningen passerat 1,3 grader och 2024 var det första enstaka året med en genomsnittstemperatur över 1,5 grader. Något som oroar Erik Kjellström, klimatolog vid SMHI.
– Det finns inte på kartan idag att vi skulle klara 1,5 grader. Det kan komma något enstaka år framöver som är lite svalare igen, men på sikt kommer det att fortsätta att bli varmare. Väsentligt varmare.

Det blir också svårt att klara tvågradersmålet. Erik Kjellström säger att trenden tyder på att det passeras någon gång efter 2048 och att temperaturen innan seklet är slut kan passera 2,5 grader.
Läs också

✓”Ser mörkt ut för klimatet” ✓Kina har ett försprång
– Vi ser en ökande takt i den globala uppvärmningen, så det går snabbare nu, säger Erik Kjellström.
En förutsättning för att temperaturen ska sluta öka är att de globala utsläppen av växthusgaser, framför allt koldioxid, minskar mycket kraftigt. Men det är tvärtom. Utsläppen ökar hela tiden. 2024 slogs nytt rekord med 53,5 miljarder ton.

De mycket stora utsläppen gör att temperaturökningen går fortare nu än i början av 2000-talet. Och har koldioxiden väl släppts ut så försvinner det inte i en handvändning.
Och temperaturen fortsätter att öka?
– Säg att det tar 50 år att få ner utsläppen till noll. Ända fram till dess kommer vi att driva på den här mekanismen som gör att klimatet blir varmare, säger klimatologen Erik Kjellström på SMHI som forskat på klimatet i över 20 år.
Så vad händer då om det blir 2 grader varmare?
Nästan alla forskare är eniga om att konsekvenserna blir allvarliga. Dagens Arbete har med hjälp av ett AI-verktyg ställt samman en lista med åtta konsekvenser om jordens medeltemperatur ökar med två grader.
Ökade temperaturer leder till fler och kraftigare stormar, skyfall, torka och värmeböljor. Värmeböljor som tidigare inträffade vart 50:e år kan bli årliga händelser i vissa regioner.
En temperaturökning på 2°C kan orsaka en global havsnivåhöjning på upp till 0,5 meter fram till 2100, vilket hotar kuststäder, lågt liggande öar och stora delar av tätbefolkade områden.
I Sverige kan 200 000 hushåll beröras. Särskilt i städer som Malmö, Göteborg, Helsingborg och Karlskrona som ligger nära havet.
Vid 2°C riskerar upp till 18 % av landlevande arter att förlora sina livsmiljöer och dö ut, särskilt i känsliga områden som Arktis och korallrev.
Ökad torka och oförutsägbart väder slår hårt mot jordbruket. I tropiska regioner kan skördarna minska med upp till 20 %, vilket hotar livsmedelssäkerheten för miljarder människor.
Ett varmare klimat förlänger växtsäsongen i Sverige, vilket kan öka tillväxt av grödor och skog. Samtidigt får vi räkna med fler skadedjur och skogsbränder.
Vattenkällor som glaciärer i Himalaya smälter snabbare. Upp till 800 miljoner människor kan drabbas av akut vattenbrist vid 2°C uppvärmning.
Detta befaras i sin tur leda till ökad migration.
Spridning av tropiska sjukdomar som malaria och dengue förväntas öka. Värmeböljor riskerar dessutom att orsaka tiotusentals dödsfall årligen.
Sverige kan bland annat räkna med större spridning av infektionssjukdomar.
En global uppvärmning på 2°C beräknas orsaka årliga ekonomiska förluster motsvarande flera procent av världens BNP. I Afrika beräknas förlusterna bli 3-4 procent, medan de i Europa blir 1-2 procent.
Vid 1,5°C kan 70–90 % av korallreven dö. Vid 2°C riskerar över 99 % av världens tropiska korallrev att försvinna på grund av havsförsurning och värmestress.
Uppgifterna kommer i huvudsak från FN:s klimatpanel (IPCC), en sammanslutning av världens främsta forskare på området.
Parisavtalet innebär att alla världens länder åtog sig att minska sina utsläpp och att sätta upp egna klimatmål. Men få länder verkar klara detta. Nästan hälften av de forskare som utgör FN:s klimatpanel (IPCC) tror därför att medeltemperaturen kommer att öka med tre grader innan det vänder. Delar av jorden skulle då bli helt obeboeliga.
Läs också

✓”Katastrofal arbetsmiljö” på Northvolt ✓Beskriver skillnaden på Hitachi som natt och dag
USA och EU har lyckats vända sina kurvor neråt medan Kina, som står för mer än 30 procent av världens utsläpp, fortfarande har flera år av ökade utsläpp innan det kan vända. Få länder verkar klara de mål de själva satt upp. Och USA:s president Donald Trump avfärdar IPCC och har valt att lämna Parisavtalet helt och hållet.
EU anses ha de mest ambitiösa klimatmålen och minskningen av utsläpp är också påtaglig, förra året hela åtta procent. Men det är, enligt Klimatpolitiska rådets nya rapport, ändå långt till målen. Då måste utsläppen ha minskat med 55 procent år 2030, från 1990 års nivå. I dag ser det ut att bli 43 procent.
– Med nya åtgärder så har EU:s medlemsstater förbättrat sin klimatpolitik något. Man har krympt gapet. Med de nya åtgärderna kan det snarare bli 48 procent. Det är några år kvar till 2030, så man ska inte säga att det är kört, säger Anton Olsson på det Klimatpolitiska rådet.

Sverige har också satt upp ett långsiktigt klimatmål. 2045 ska utsläppen vara noll. Inte heller det målet verkar uppnås. Det Klimatpolitiska rådet talar om ett ”gap” mellan mål och verkliga utsläpp.
– Gapet till Sveriges klimatmål 2045 har minskat över tid men är fortsatt stort, strax under 20 miljoner ton, säger Anton Olsson.
20 miljoner ton koldioxidutsläpp 2045 kan jämföras med utsläppen för 2023. Då släpptes det ut 44,4 miljoner ton växthusgaser i Sverige. Vi kommer alltså bara halvvägs till målet.

Sverige har länge varit ett föregångsland när det handlar om grön omställning i Europa. Men nu går det alltså, enligt både Klimatpolitiska rådet och SCB, åt helt fel håll.
Fram till 2023 hade de svenska utsläppen i alla sektorer minskat stadigt sedan slutet på 1990-talet. Framför allt för att man ersatte oljepannor med fjärrvärme, men minskningen gällde alla sektorer. Industri och transporter står för det mesta av Sveriges utsläpp.

Men förra året ökade alltså utsläppen igen. Enligt SCB handlar det alltså om över sex procent. Hela denna ökning står transporter och arbetsmaskiner för. Enligt alldeles färska uppgifter från Trafikverket släpptes det ut 18 procent mer koldioxid från transporter än året innan. Och hela ökningen beror på politiska beslut, menar det Klimatpolitiska rådet.
– Sänker man inblandningen av biodrivmedel och skatten på fossila bränslen så får man den effekten, förtydligar Anton Olsson.
Det Klimatpolitiska rådet riktar i sin rapport särskilt kritik mot att skatten på drivmedel sänktes den 1 januari 2024 och att regeringen samtidigt sänkte reduktionsplikten, alltså skyldigheten att blanda in fossilfria drivmedel i bensin och diesel.
Läs också

✓Transportsektorn släpar efter i gröna omställningen
Rådets kritik framförs i de två senaste årens rapporter. Och den har lett till en öppen konflikt med klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari som avstod från att delta när rådet presenterade sin rapport den 20 mars 2025. Därmed bröt hon en tradition. Sedan den första rapporten 2018 har en ansvarig minister alltid varit på plats.
– När det kommer till transportomställningen menar dom att reduktionsplikt och bränsleskatt är den viktigaste vägen framåt och den bilden delar inte jag, säger Pourmokhtari i en kommentar till rådets rapport.
Klimatministern är alltså inte överens med sin egen expertmyndighet. I stället vill hon satsa på transporteffektivitet, laddstruktur och tillgång till el. Det är åtgärder som rådet också rekommenderar, men som inte väger upp förlusterna med skatter och reduktionsplikt.
– Vi pekar i vår rapport på behovet av att man också jobbar med de sakerna. Men vi säger att man också måste jobba med drivmedel. Höjd reduktionsplikt och höjd skatt på fossila drivmedel är de åtgärder som ger bäst effekt på utsläppen på kort sikt, säger Anton Olsson.
Har du förståelse för att det är svårt för politiker att höja priser på bensin och diesel? Det är ju inget som väljarna vill ha.
– Acceptans för klimatpolitiken är väldigt viktigt. Men vi är inte i samma situation idag som vid förra valet. Då hade vi bland de högsta drivmedelspriserna i Europa. Idag har vi bland de lägsta i Europa.
Romina Pourmokhtari har inte velat svara på frågor från Dagens Arbete.
