Bygger gröna industrin – bor i baracker som drivs av diesel
Stegras personalboende drivs av stora dieselaggregat El saknas
”Gruvan är en pest!”
Publicerad 2025-12-12, 04:00
Den gröna framtiden sägs gömma sig i Jämtland. Under jord, i en av kontinentens största fyndigheter av uran och vanadin, vilar viktiga nycklar till Europas självförsörjning. Stora krafter vill sätta spaden i jorden.
Men bygden sparkar och slår – den vill inte ha ett dagbrott i trädgården.
Del ett: ”Gruvan är en pest!”
Del två: Sverige ska brya uran – vad händer nu?
Del tre: Gruvbolaget om Oviken: ”Teknologin finns för att göra det säkert”
Här kan du lyssna på en AI-genererad uppläsning av artikeln:
Högtalare vibrerar i en liten replokal i Oviken, ett par mil sydväst om Östersund. Här bor Staffan Löwenberg, lokal spelman och karaokeentusiast. Han ursäktar sin hesa röst, och de två tänder som nyligen strök med i en olycka med ett segt vingummi. Sedan lutar han sig fram mot mikrofonen.
Så drar kompet i gång till Livet är en fest, med Nationalteatern. Staffan tar ton. I tre högljudda minuter brinner gruvmotståndet i Oviken.
– Gruvan är en pest, natur och vatten drabbas mest!
Staffan ställer hela den gröna omställningen i skottlinjen och trycker av.
– Nu ska man börja bryta uran och vanadin, nu ska inga bilar köras på bensin. Det är bara att se på Northvolt, och på Stegra nu – vi är alla blåsta av den gröna energin!
I den jämtländska bygden kring Oviken har gruvplaner ritat om framtiden. För regeringen handlar det om klimatmål, energiförsörjning och Europas behov av metaller. För bygden handlar det om något mycket mer konkret: Om gårdar, skogar, och vatten. Kommer de kunna lämnas kvar till nästa generation?
Regeringen vill se ny kärnkraft i Sverige – men uranfrågan splittrar landsbygden
De som tycker att en gruva vore bra, passar sig noga med vad de säger. Det går rykten om både hot och tappade kunder för den som uttalar sig positivt.
Med energi- och näringsminister Ebba Busch (KD) i spetsen jobbar regeringen fram en ny mineralstrategi som ska stärka Sveriges självförsörjande av bland annat uran, som kan användas som kärnbränsle. Nyligen beslutade riksdagen om att avskaffa uranförbudet, och försvaga det kommunala vetot. Det sätter tonen: Gruvintresset ska väga tungt i Sverige.
Regeringen vill se ny kärnkraft i Sverige. Statliga Vattenfall och Industrikraft i Sverige AB, med flera tunga svenska industriföretag, har tecknat avtal om att bygga nya reaktorer vid Ringhals.
Två utländska prospekteringsbolag har under flera år jobbat för att få tillstånd att bryta vanadin och uran ur alunskiffer i Jämtland: Australiska Aura Energy och Kanadensiska District Metals. En granskning av SVT visar att de bedrivit lobbyarbete för att ändra reglerna kring uranbrytning. Bägge företagen valdes ut som remissinstanser och gavs möjlighet att yttra sig både över förslaget att upphäva förbudet mot uranbrytning och över förslaget att avskaffa det kommunala vetot vid uranutvinning.
Nu har de ökat takten. Aura Energy har kommit längst, med en inlämnad ansökan om bearbetningskoncession – tillstånd att öppna en gruva. District Metals har inmutat störst områden för undersökning och marknadsför uranfyndigheten som en av världens största.
”Man måste se det för att förstå”
Intill Aura Energys planerade dagbrott bor Bror och Jon Erik Johansson. Far och son, skogsmaskinförare, jordbrukare och jägare. Sin gård och mark tar de hand om tillsammans – den har gått i arv i generationer. Kanske för sista gången, säger Bror.
– En sådan enkel grej som ett generationsskifte, att Jon Erik skulle ta över hemgården. Är det värt att satsa miljoner i någonting som man inte vet om man får behålla?
Fastän de äger marken, är det beslutsorganet Bergsstaten som bestämmer över underjorden. Staten eller kommunen skulle kunna använda expropriationslagstiftning för att tvinga bort dem. Jon Erik och Bror skulle inte vara de första som behövt flytta på grund av en svensk gruva.
Aura Energy räds inte att skyffla undan folk, tror Bror. För honom blev det tydligt när bolaget höll möte i bygdegården och en orolig lokalbo frågade vad de borde göra med sina bostäder. Svaret har borrat sig fast.
– Han sa att det var jättebra om man kunde fortsätta med byggnadsunderhåll, för att det kunde bli bra arbetarbostäder sen.
Jon Erik skjuter in stolen och går till hallen. Han drar på sig jacka och stövlar, och går ut till sexhjulingen på gården.
– Man måste se det för att förstå.
Det är en kort tur ut i skogen. Träden spricker upp och blottar en myr. Vid horisonten tornar Oviksfjällen. Jon Erik visar på kartan: Nu är vi inne på det planerade gruvområdet.
– På avgrundens brant, säger Bror.
Det är alldeles vindstilla.
– Här sköt jag min första älg.
Bror tittar ut över det tysta landskapet.
– Du måste bort med en rikedom för att få en annan. Men vilken är mest värd egentligen?
Kommun och forskare varnar för miljöfaror
En gruva i Oviken skulle sätta tydliga spår. Ett dagbrott kräver stora ytor, både för själva brytningen, gruvavfall och kringliggande industri. Eftersom det rör sig om alunskiffer – en bergart som innehåller flera miljöfarliga ämnen – varnar Bergs kommun för risken att ämnen kan läcka ut i Storsjön, dricksvattentäkt för tiotusentals människor. Historiska exempel, som Ranstadsverket där uran bröts på 1960-talet, visar på allvarliga och långvariga miljökonsekvenser.
Forskare har också varnat för att utsläppen kan bli stora. För att utvinna metallerna måste skiffern hettas upp, vilket skulle skapa betydande koldioxidutsläpp. Enligt beräkningar skulle utsläppen kunna överstiga dem från all vägtrafik i Sverige under ett år.
Ortsbon och miljövetaren Anna Rydberg lyssnar till forskningen och hör en ”miljöbomb” ticka. En gruva skulle innebära oåterkalleliga skador, säger hon.
– Det kommer förstöra allt, för all framtid.
Anna Rydberg är väl insatt i frågan, och engagerad i en lokal grupp som protesterar mot gruvplanerna. Hennes gård, likt många andras, står på inmutad mark. Det innebär att gruvbolag fått tillstånd att undersöka marken. I närheten av hennes hus har det provborrats och mätts. I somras flög en helikopter fram och tillbaka över taket, lastad med mätutrustning.
Men hon gör en sak tydlig:
– Detta handlar inte om stackars oss som måste flytta. För den där offerkoftagrejen är jag så jävla trött på.
Fokus måste ligga på miljökonsekvenserna, säger hon. En sak oroar henne särskilt:
– Inget svenskt bolag är här. Jag tycker att det säger rätt mycket om vad man tror komma skall utifrån ett miljöperspektiv.
Hon tror att svenska gruvbolag inte vill riskera att stå med notan för sanering, när projektet oundvikligen går snett.
– Det finns inget säkert sätt att bryta alunskiffer, säger hon.
Det håller inte District Metals vd Garrett Ainsworth med om.
– Tekniken finns för att göra det säkert. Man måste bara ta fram studier som visar vilka tekniker som fungerar bäst, säger han i en intervju med DA.
Han lovar att modern teknik och hårda svenska miljökrav kan göra alunskifferbrytning säker. Han framhåller att en gruva i Oviken skulle stärka Europas försörjning av viktiga metaller och utlovar hundratals arbetstillfällen – som i första hand ska komma från lokal arbetskraft.
Men att jobben skulle hamna här i kommunen är långt ifrån säkert, tror flera av de som redan jobbar i industrin. DA har besökt Side System, tillverkare av hydrauliksystem, och HPG Precisionsgjuteri, som tillverkar gjutprodukter i aluminium.
”Har man inget bättre får man ta det som finns”
På Side System surrar maskinparkens CNC-fräsar. Emil Wiking står vid svetsstationen. Han är den enda som DA träffar på ortens industrier som kan tänka sig ett jobb i en gruva – om det skulle behövas.
– Har man inget bättre får man ta det som finns, säger han.
Men kollegan Anders Sandström frågar sig vad man ska med arbetstillfällen till, om gruvan sväljer samhället.
– Ett dagbrott kommer att bli större, och större, och större. Så vill man ju inte ha det. Det vill nog ingen, även om det är många arbetstillfällen, säger han.
Protester, namnlistor, möten – sådant är lönlöst, menar han. Lokalborna är för små i sammanhanget, tror han. Sin gård har han redan räknat bort.
– Jag bor på en gammal släktgård. Så långt tillbaka det är skrivet har min släkt bott där, men det spelar ingen roll. Man får flytta ändå, säger han.
”Antingen måste vi satsa framåt, eller vandra bakåt”
På HPG Precisionsgjuteri börjar Lena Elmin bli klar för dagen. Här tillverkas gjutprodukter i aluminium med mycket låga toleranser. Saab och Koenigsegg är kunder. Lena har arbetat här i trettio år, och är klubbordförande för IF Metall på verkstaden. Hon arbetade länge med grovslipningen av gjutprodukterna, men sedan händerna börjat värka har hon gått över till finslipningen.
Hon låter sig inte imponeras av jobblöftena från gruvbolaget.
– Jag tror att de tar med sig sin egen personal. Kanske någon enstaka härifrån får jobb, men inte många.
Samtidigt som Lena stämplar ut för dagen har kommunfullmäktige samlats, bara ett stenkast från gjuteriet. I salen har kommunstyrelsens ordförande Therese Kärngard (S) tagit plats vid podiet. Hon pratar om befolkningstäthet. Kommunen är liten och hon drömmer om utveckling.
– Antingen måste vi satsa framåt, eller vandra bakåt, säger hon.
På pappret kunde en stor gruva se ut som svaret. Det är det inte, enligt Socialdemokraterna i Bergs kommun. Tvärtom har de länge drivit en kampanj mot gruvplanerna. Risken för omfattande föroreningar är för stora, tycker de. Men snart kan det motståndet bli lönlöst. Efter årsskiftet försvagas det kommunala vetot mot utvinning av uran, och regeringen driver en process för att ta bort det helt och hållet.
Om vetot försvinner lämnas det åt ortsbor som Staffan Löwenberg att sätta hårt mot hårt. I den lilla replokalen dånar den sista versen:
– Vi ska inte hunsas av något gruvbolag. Tillsammans är vi starka, här är ingen människa svag!
När högtalarna tystnat kliver han ut på gården och tänder en cigarrett. Han lutar sig mot en gammal karaokebuss.
– Det är kul att bo här. Det är det man är rädd ska försvinna.
Lyssna på Staffans Löwenbergs låt här.
Läs intervjun med District Metals vd Garrett Ainsworth här.
Dagens Arbete har även sökt Aura Energy, som ännu inte återkommit.
Läs mer:
Anders Sandström
Anna Rydberg
Emil Wiking
grön omställning
Klimat & miljö
Lena Elmin
Oviken
Staffan Löwenberg
Uran
