”I framtiden försvarar drönare våra gränser”

Krigens efterfrågan på drönare leder till växtvärk på industrigolvet hos drönartillverkaren UMS Skeldar i Linköping.

”Brap-brap-brap,” tvåtaktsmotorns högfrekventa surrande blandas med dramatisk orkestermusik i filmklippet. Drönaren lyfter, Östersjön breder ut sig. Filmen visar en övning med UMS Skeldars drönare V-200.

I över tio år har Yasar Nalci, flygtekniker, byggt, förfinat och testat dem.

– Jag blir stolt när jag ser dem flyga och vad de kan göra. Det är lite som ett livsverk för mig, säger han.

Han jobbade från början med Saabs Jas Gripen innan han år 2016 tog klivet över till dotterbolaget UMS Skeldar och började utveckla drönare.

Drönaren ser ut som en minihelikopter och flygs från en kontrollstation på marken av fjärrpiloter, en så kallad remote pilot station och drönarens användningsområdena är många. Minröjning, leta efter ubåtar under vattenytan, upptäcka oljeutsläpp, övervakning och upptäcka andra drönare, allt beroende på vad den utrustas med.

– Sensorerna på helikopterdrönaren kan snabbt bytas ut. Kameror, radar – vi kan anpassa nyttolasten efter uppdraget. Den kan också bära tung last, vilket gör den användbar i både militära och civila insatser, säger Yasar Nalci.

Under hans år i branschen har drönare aldrig varit så eftertraktade som de är nu. Sveriges regering beslutade nyligen om att satsa 4 miljarder på drönare, ett beslut som togs med erfarenheter från kriget i Ukraina. Krigets aptit för drönare tycks outsinlig. De används inte längre enbart för spaning – lika viktigt är att skydda sig mot fientliga drönare.

Tidigare upplevde Yasar Nalci att hans arbete inom försvarsindustrin var lite tabubelagt, men nu märker han hur åsikterna förändras.

– Jag tror det beror på att fler förstår att vi också kan drabbas av kriget, det känns som att fler har förståelse för det vi arbetar med nu.

I takt med att världen blivit mer osäker slår försvarsindustrin nya rekord. I Sverige ökade branschen med 500 personer i månaden under 2024.

I Skeldars industrihall skruvar Emma Delahunt ihop nya arbetsbord, de måste ha fler arbetsytor. Under förra året ökade de antal anställda med 60 procent från strax över 100 personer.

Emma Delahunt arbetade tidigare inom fordonsindustrin.

– Då jobbade jag som montör på lina. Här är det annorlunda. Här är allt spårbart hela vägen, så mer ansvar ligger på oss industriarbetare.

– Jag tycker att det är bra, jag gillar att ha ansvaret.

I Linköping arbetar de anställda i två olika fastigheter. I den ena delen byggs drönarna ihop. Några hundra meter därifrån, i en annan byggnad, fortsätter arbetet med de drönare som är luftvärdiga, där ska de testat innan de går vidare till kunden. Där har Pelle Grandin arbetat i tre år.

– Det är roligt att det händer något nytt hela tiden, utvecklingen går hela tiden framåt, det är spännande och roligt. Jag tycker faktiskt att det är roligare att skruva i drönare än att flyga dem.

Efterfrågan på drönare ökar, förra året fick Skeldar två kontrakt i miljonklassen. De fokuserar främst på marknaden i Norra Europa men har också kunder i Belgien och Holland.

– Jag tror att drönare i framtiden kommer att skydda och försvara våra gränser, de kommer att vara en naturlig del av vårt försvar, säger Yasar Nalci.

I filmklippet på drönarflygningen har drönaren landat på fartyget i Östersjön. Övningen är över för den här gången. I produktionen får nya drönare motorer och sensorer. Några hundra meter därifrån i den andra byggnaden ser Yasar Nalci till att hans livsverk fortsätter, att drönarna är värdiga luften.

Johanna Edström