Mamma jag å tjatet med varann
Så åkte vi till Paris. Jag och mamma. På hennes försenade födelsedagsresa. Något försenad. Det var en femtioårspresent. Vi har förberett resan några år.…
Krönika
Krönikor är personligt hållna texter. Åsikterna är skribenternas egna.
Det är ju vi som har byggt husen
Tunga tåg genom Sverige, alla ansikten vända ut mot mörkret, tillbaka in i reflektionerna av oss själva. På Stockholms Central är trängseln nästan kvävande.…
Katten, Beethoven och jag
Ytterligare en paus, ett mellanrum i tiden. Katten har mått så där sista tiden. Men lever. Det är åtta månader sen det var stor…
Blev avreglerat bättre?
Jag får mycket post. Är det bättre nu, nu när posten kommer två gånger om dagen i stället för en? Ena gången levereras den…
Det krävs lagarbete, sa konsulten
Första morgonvagnen tog mig genom Göteborgs regnvåta förorter. Miljonhusen sov, torgen vi passerade var tysta, fönstrena målade i mörker. Medan jag stämplade in i…
När jag fick Legendens autograf
Han stod utanför lärarrummet. Det var slutet av 70-talet. Kanske 78–79. Han rökte en cigarett. Jag var imponerad. Jag bodde i Gårdsten. Visste att…
Folket har makten
Jag tycker om att tänka på att koltrastarna överlever stränga vintrar, trots att de äter på marken. Tycker om att tänka att rådjuren överlever,…
Facket måste hänga med
Jag hade just flyttat till Göteborg och pusslade ihop städjobb med timmar i hemtjänsten. Så lärde jag känna min nya stad; kontoren, gymmen, butikerna…
Utan det goda åker ingen till Ljusdal
Åka genom Sverige är magisk melankoli. Pizzerior med rosa fasad. Öde gator efter klockan 18.00. Blyga människor – till en början. Dom tittar storögt…
Inte en arbetare i sikte
De finns inga arbetare längre, så jag försöker att inte se dem. Jag anstränger mig verkligen, allvarligt talat, de har kanske försvunnit?