Det krävs lagarbete, sa konsulten

Första morgonvagnen tog mig genom Göteborgs regnvåta förorter. Miljonhusen sov, torgen vi passerade var tysta, fönstrena målade i mörker. Medan jag stämplade in i köket och satte dagens första degar på jäsning höll staden fortfarande på att vakna.

Oftast gick den första timmen smärtfritt, men de mornar då vi från början visste att vi var kort om folk eller hade alldeles för mycket beställningar var annorlunda. Och ju bättre vi blev på vårt arbete, desto fler blev de. Det var en schemalagd underbemanning som gjorde det svårt att känna sig lugn när man satt på vagnen till jobbet.

Trots det lyckades vi varje dag genomföra det omöjliga; att få maten klar i tid till lunch. Det var också därför vi bestämt oss för att kalla till fackmöte på arbetsplatsen, vi ville ges en ärlig chans att faktiskt göra ett bra jobb.

Det var ett stort kök och när säsongen närmade sig sitt slut fick vi veta att vi skulle få fortbildning. För första gången någonsin skulle vi få sitta ner på betald arbetstid. Vi stämplade in som vanligt den morgonen och blev mottagna av en konsult i kostym. När han berättade att hans enda erfarenhet från restaurangkök var som gäst blev vi lite konfunderade. Det visade sig att det inte alls var köksarbete, beställningssystem eller livsmedelshygien vi skulle få lära oss mer om.

I stället berättade han att det fanns två sorters människor; de positiva och de negativa. De senare såg allting på fel sätt, de protesterade och hade svårt med förändring. De positiva var viktiga för företaget och insåg att man måste anpassa sig ”för allas bästa”. Vi tittade på varandra och insåg att det därfackmötet hade fått effekt redan innan vi fått hålla det. Lite okonventionellt med indoktrinering men vi fick ju betalt för att sitta ner så det var väl lugnt.

Konsulten fortsatte med att berätta att eftersom företaget tog oss på allvar så fick vi såklart vara med och påverka. Om vi föreställde oss företaget som en bil, vilken bil såg vi? Kanske en Porsche eller en Rolls Royce?

När vi bestämde oss för en rostig gammal Volvo utan förare eller dörrar fortsatte han snabbt sin föreläsning med att berätta om hur fantastiskt det kan vara med förändring; ett exempel på förändring kan vara att bli uppsagd sa han. Sen fortsatte han med att berätta om hur viktigt det var att behålla ett gott humör även när det var mycket att göra, att företaget såg sig som ett lag och att det krävdes lagarbete för att det skulle fungera.

När de två dagarna var till ända verkade konsulten lättad över att slippa oss och vi kunde väl egentligen bara hålla med, även om det kändes lite konstigt att gå tillbaka till köket och inte veta hur länge vi skulle få åka med i den där rostiga bilen.

Fast en sak kunde vi i alla fall hålla med konsulten om; det finns två sorters människor på arbetsmarknaden. Fast där han såg positiva och negativa människor såg vi de som tjänar pengar på vår underbemanning och vi som sliter ut våra kroppar på grund av det. Och den konflikten kan inget prat om ”lagarbete” förändra.

Jenny Wrangborg