"Det pågår en ständig kamp mellan arv och förnyelse."Helle Klein om arbetarrörelsens framtid.

”Demokratin styrs av det som klickar bra”Jan Scherman efterlyser fler tråkiga och seriösa politiker och mindre yta. Men då måste vi väljare också ta vårt ansvar och lyssna, skriver han.

Inte en arbetare i sikte

De finns inga arbetare längre, så jag försöker att inte se dem. Jag anstränger mig verkligen, allvarligt talat, de har kanske försvunnit?

Och har de inte försvunnit så talar vi om ytterst få personer, som möjligen är lite arbetaraktiga, eftersom de kanske påminner om arbetare, men arbetare, nä det är dom nog inte. För det kanske är sant, att det bara finns arbete nuförtiden, inte arbetare. Så många insinuerar … och vem är jag … att tro att arbetarna skulle finnas? Jobben liksom görs, men det är liksom inte några arbetare som utför jobbet. Så kan det ju faktiskt förhålla sig. I alla fall, jag bestämmer mig på tåget, när jag kommer till Göteborg ska jag försöka att inte se arbetare. I samhället en nästan obefintlig grupp.

Således ser jag inte städpersonalen när vi krockar med varandra på perrongen.

På Heden en grävskopa. Den gräver ett dike. Som tur är talar mannen i förarhytten i telefon, för en sekund trodde jag att jag nyss sett en arbetare.

På Presstop vandrar jag mellan livsstilsmagasinen; homestyle, trädgård, kungahus. Näpp, inte en arbetare så långt ögat kan nå, som kan ha odlat, fällt, förädlat skogen, ingen som har tryckt tidningarna, fraktat dem och sannerligen ingen som hämtar pappersskräpet i återvinningen, och ingen som sorterar, maler, processar detta glanspapper till ny pappersmassa. Ingen.

Inte någon arbetare i alla fall.
När jag checkar in på hotellet ser jag inte hotellreceptionisten.
Och jag hör inte serveringspersonalen som stökar i köket.
Det måste vara nobody som har bäddat sängarna.

På stan faller de sista löven till marken. Kanske komposterar man direkt på gatorna här i Göteborg?

Jag möter ett gäng blåställsklädda, genast vänder jag bort blicken!

Det där kunde varit arbetare, och dem vill jag ju inte springa på sådär bara, när jag nu försöker att inte se dem. En av dem är en riktig rackare, bär en signalgul väst, det är verkligen svårt att inte se honom.

Till höger ligger Grillhouse, nä, personalen där kan omöjligt vara arbetare.

På Avenyn rinner kanalen, framför mig ligger turistbåten Paddan med sina 70 år i trogen tjänst.

Inte en arbetare så långt ögat kan nå!

På Heden en grävskopa. Den gräver ett dike. Som tur är talar mannen i förarhytten i telefon, för en sekund trodde jag att jag nyss sett en arbetare.
Saluhallen är ”öppen som vanligt”, med sina korvar, ostar, sitt te, kaffe, sitt kött och sin fisk. Inte en arbetare så långt ögat kan nå, i en enda korv- eller ostfabrik. Inte en fiskare. Inte en trål. Kaffebönor … sådana hoppar väl direkt i glansiga påsar och fraktar sig själv över haven? Teet samma likadant, antar jag.

Barnvagnar, cyklar, bilar … men arbetare som skruvat? Kan inte tänka mig det. Och aldrig att jag skulle kalla en budbilschaufför för arbetare, och inte en bagare, och absolut inte Marianne på kalkonfabriken. Och inte Per på äggfabriken, eller Fawia på chokladfabriken.

Finns det överhuvudtaget fabriker i jippo-Sverige?
Jag plockar på mig ett antal turistbroschyrer:
Gå på museum!
Shoppa i Nordstan!
Volvo museum!
Inte kan det väl finnas arbetare i dessa verksamheter?

Vid Järntorget tronar Göteborg Energi som ett slott. För en kort stund luras jag att tro att det finns gott om arbetare.

Aj aj, nära ögat!

Hälsar på min goda vän som ”arbetar” på sjukvårdupplysningen. Hon hänvisar de sjuka medborgarna till sjukhuset – lättad – på Sahlgrenska sjukhuset finns det bara läkare och inga andra anställda.

Julen står för dörren.
På Åhléns ser jag inte tomtarna för alla tomtar.
I allians-Sverige ser vi inte arbetarna för alla arbetare?

Läs mer från Dagens Arbete:

Vi bossar på planeten och gör vad vi vill

KrönikaMen tänk om det vore vi som blev upplockade och fick leva resten av livet i en bur, skriver Stefan Eriksson.

1

”Demokratin styrs av det som klickar bra”

GästkrönikaJan Scherman efterlyser fler tråkiga och seriösa politiker och mindre yta. Men då måste vi väljare också ta vårt ansvar och lyssna, skriver han.

2

Plötsligt var vissa liv inget värda

KrönikaMedan makten sitter med armarna i kors fortsätter dödsskjutningarna, skriver Alexandra Pascalidou.

1

Meningen med livet är att ha något att göra

KrönikaKulturhus ger hopp inför framtiden och ska finnas i hela Sverige, överallt, skriver DA-krönikören och trollkarlen Carl-Einar Häckner.

Noll är en livsviktig siffra

KrönikaTrafiken och arbetsmiljön har mycket att lära av varandra, skriver DA:s krönikör, Peter Larsson, civilingenjör och senior rådgivare hos Sveriges ingenjörer.

1

”Personalbrist – på grund av stress”

Gästkrönika Säkerheten kommer alltid först, det är ingen som säger emot. Men när man ligger efter i produktionen, vem är det egentligen som prioriterar säkerheten då? Marcus Raihle på Ovako i Smedjebacken tackar facket för skyddsombuden.

Under den digitala snuttefilten

KRÖNIKA”Det som har potentialen att knyta samman människor ökar i själva verket avstånden”, skriver frilansskribenten Daniel Mathisen efter att ha läst om vilken makt tekniken har över vår gemenskap.

Bensinupproret

”Bensinupproret är ett lyxuppror”

GästkrönikaHade bensinupproret verkligen varit för landsbygdsborna så borde det rimligen handla om bättre samhällsservice, skriver skriver industriarbetaren Kennet Bergqvist från Umeå.

22

”Äntligen slipper jag verka dryg”

Krönika”Solglasögon fyller en viktig funktion för oss inåtvända individer.” Carl Linnaeus tackar våren för att han kan ta fram solglasögonen utan att verka dryg.

1

Du går inte ensam

Det där att en författare har satt ord på läsarens eget liv och arbete kan ge en självförtroende, skriver Anneli Jordahl.

Mina kamrater var ping-pongbarn

Krönika”Så stort att få skriva för industriarbetare! Det är tack vare er jag är här”, skriver DA:s nya krönikör, journalisten och författaren Alexandra Pascalidou.

Lägerelden är ändå viktigast

KrönikaVad skulle vi bygga för samhälle om vi tvingades börja om? Sågverksarbetaren och musikern Stefan Eriksson om att lägereldar förenar mer än tekniska framsteg.

Industrin och jämställdhet

”Jag har själv vräkt ur mig ett och annat”

GÄSTKRÖNIKATack för att mina sunkiga värderingar ifrågasattes i tid, annars kanske jag också varit en medelålders, vit man som på Facebook postat hatiska inlägg om invandrare och kvinnor”, skriver Kennet Bergqvist.

”Vi kvinnor inte ska behöva ta kampen själva”

GästkrönikaSvetsaren och feministen Maria Höök funderar över gränslandet mellan okej och kränkande skämt, och när man själv blir en del av problemet.

1
Matts Jutterström är förbundsordförande för Pappers.

Svenskt Näringsliv vädrar morgonluft

Krönika”Nu utbasuneras det ena galna förslaget efter det andra, som inte på något sätt gynnar dig”, skriver Pappers förbundsordförande Matts Jutterström.

1

BONUS I INDUSTRIN

”Bra löner kommer inte från direktörernas välvilja”

Gästkrönika”Att säga blankt nej till pengar är i de flesta fall inte någon möjlig facklig hållning. Men vi behöver förstå vad företaget vill med olika lönesystem och bonusar”, skriver Volvoarbetaren och skribenten Lars Henriksson.

1

Delad stress blir mindre för alla

KRÖNIKA ”Kvinnor inom industrin stressar mer än männen. De tar större ansvar för hemmet och har oftare monotona arbetsuppgifter. Så här kan vi inte ha det!”, skriver IF Metalls förbundsordförande Marie Nilsson.

3

Klyftorna är ett problem – för alla

Krönika”Den svenska modellen handlar om att vi tar gemensant ansvar för företagen. Då kan inte en vd tjäna lika mycket som 59 industriarbetare”, skriver GS förbundsordförande Per-Olof Sjöö.

Har vi lärt oss att tänka efter före?

Krönika”Allt för ofta anses det inte finnas tid att ta reda på arbetsmiljö­riskerna” skriver DA:s nya krönikör, Peter Larsson, civilingenjör och senior rådgivare hos Sveriges ingenjörer.

Viktlös bortom havet ser jag livet

KRÖNIKAJag längtar efter att få resa med bara handbagage och inte göra något annat än att vila, skriver Carl-Einar Häckner.

Kompetens­utveckling behövs nu!

Krönika”Nästan sju av tio av IF Metalls medlemmar säger att de inte har fått någon kompetensutveckling det senaste året. Så kan vi inte ha det”, skriver IF Metalls förbundsordförande Marie Nilsson.

Varje dag är Alla hjärtans dag!

KrönikaLåt inte emojis ersätta att vi möts på riktigt. Släpp mobilen skippa rosor och choklad. Industriarbetaren Tony Frid vill att vi släpper fram kärleken alla dagar på året, och att vi vågar kramas mer.

När börjar Putin sticka?

Krönika”I Chiles huvudstad Santiago samlas män för att gå kurser i stickning.” Anneli Jordahl skriver om att bryta påtvingade könsroller.

Glömskan är satt i system

GÄSTKRÖNIKA”I detta nysvenska politiska språkbruk betyder alltså modernisera mer makt till dem som redan makten innehar. Såsom det var förr”, skriver journalisten och tidigare tv4-chefen Jan Scherman.

2

Ny krönikör

Ett tufft jobb – inte bara på bild

GÄSTKRÖNIKASvetsaren och bloggaren Maria Höök skriver om att spräcka stereotyper på jobbet och om varför hennes yrke är så bildmässigt.

Alla vill ha kultur men få vill betala

KrönikaCarl Linneaus, musikjournalist och DA:s krönikör.

Killen flög ut ur teatern

”Det finns tillfällen som väger upp allt”, skriver Carl Einar Häckner.

100 år av facklig kamp i skogen

Krönika”Mycket har blivit bättre, men mycket är också samma som när Skogsarbetareförbundet bildades 1918. Att organisera arbetet så skogsarbetarna blir rättvist belönade, den stafettpinnen bär vi vidare”, skriver Per-Olof Sjöö, förbundsordförande för GS-facket.

”Jobbet ska inte ge dig hjärtklappning”

KRÖNIKA”Om så många mår så dåligt, är det verkligen människorna eller samhället – och arbetsmarknaden – det är fel på?”, skriver Daniel Mathisen.

1

Samma lugn som i livmodern

KRÖNIKA Krönikören Carl Linnaeus om varför han egentligen samlar på hårdrocksgrejer.

Hämta mer

Jag förstår DA använder cookies enbart för att läsa av besöksstatistik. Läs mer om vår integritetspolicy här​. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du insamlandet av din IP-adress.