Noga planerat inför säkert stopp
Underhållsstopp och coronapandemi betyder smittrisk. På Smurfit Kappa i Piteå planerades stoppet därför in i minsta detalj.
Industriarbetarnas tidning
Publicerad 2021-01-27, 08:07
Covid-19 Jenny Jansson hade inga symtom alls. Men hade hon inte tagit det säkra före det osäkra hade hon kunnat smitta ner hela Munkedal.
Coronaviruset är lömskt. Helt oförutsägbart. Vissa dör av det, andra känner ingenting alls. Som Jenny Jansson, pappersarbetare och avdelningsordförande på Arctic Paper i Munkedal. Hon testade sig, diagnosticerades för covid-19, men kände sig inte ett dugg sjuk.
– Inte förrän efter någon vecka kände jag mig lite förkyld, säger hon.
Vem hon blev smittad av, det vet hon inte. Men med största sannolikhet blev hon det på Pappers förbundskontor i Stockholm i månadsskiftet oktober–november, mitt under avtalsrörelsens mest intensiva slutskede. Där och då skulle nämligen nästan alla – 13 av 15 – förr eller senare insjukna i covid-19. Inräknat förbundsordförande Pontus Georgsson.
På grund av smittorisken upplöstes därför mötet i förtid och Jenny åkte hem till Munkedal igen. Om hon var smittad visste hon inte, men eftersom vissa som hon hade träffat i Stockholm nu hade börjat må dåligt, bestämde hon sig för att isolera sig.
– Jag slängde till och med ut gubben när jag kom hem. Honom ville jag för allt i världen inte smitta, eftersom han jobbar inom äldreomsorgen.
Nästan alla bruk har haft en eller flera anställda som insjuknat i covid-19 – från Stora Enso i Nymölla i söder till Billerud Korsnäs i Kalix i norr.
I december var siffran drygt 200 arbetare. Om de hade smittats på eller utanför arbetet är dock oklart.
Arbetsgivarna uppges ha gjort sitt bästa för att hålla smittan på avstånd. Till exempel spärrat av vissa enheter, infört hygienstationer, uppmanat de anställda att stanna hemma vid minsta symptom, med mera.
Jenny ringde sedan sin chef och frågade hur hon skulle göra. Kanske hon skulle bege till jobbet ändå. Hon kände sig ju lika frisk som vanligt.
– Då fick jag svaret: ”Nej, för sjutton kom inte hit. Jobba hemifrån!”
Vilket Jenny kan göra tack vare sina fackliga förtroendeuppdrag. Till skillnad från alla sina arbetskamrater inne på bruket.
– Nä, annars hade det inte gått. Köra truck, som jag gjorde tidigare, går ju knappast att göra hemma. Tyvärr.
Först efter någon vecka lyckades Jenny få en tid för provtagning på vårdcentralen, och två dagar senare kom beskedet: Positivt.
– Det märkliga var att det var först då, mer än en vecka senare, som jag hade börjat känna mig lite dålig.
Jenny förlorade luktsinnet och var lite rasslig i halsen i ett par dygn. Ungefär som man brukar känna sig när man har åkt på en lindrigare förkylning.
Men sjukare än så blev hon aldrig.
– Jag fick varken feber, hosta, andnöd eller något annat allvarligt. Tack och lov. Men samtidigt gjorde det mig faktiskt ännu mer rädd för coronan.
På vilket sätt?
– Att sjukdomen kan vara så mild, så oberäknelig. Själv blev jag bara lite småförkyld, medan andra kan dö av den.
Köra truck, som jag gjorde tidigare, går ju knappast att göra hemma. Tyvärr.
Jenny Jansson, avdelningsordförande.
– Och tänk så enkelt jag hade kunnat smitta andra – om jag inte hade testat mig och varit så försiktig som jag var. Jag som kände mig så frisk. Jag hade ju lika gärna ha gått till jobbet och i värsta fall smittat ner hela bruket.
Jenny har arbetat på Munkedals bruk sedan 2000. Bruket, som ligger i Bohuslän, har cirka 300 anställda och tillverkar obestruket papper, det vill säga lite finare bokpapper. I likhet med de flesta andra industrier hade Munkedal en dipp under våren och sommaren förra året, då man tillfälligt införde arbetstidsförkortning och samtidigt skruvade ner produktionen till cirka 60 procent. Sedan dess har Munkedal återhämtat sig och rullar på som vanligt igen.
Jenny är i dag helt återställd.
Så gjorde vi Jenny Jansson berättar vad Munkedal gjort för att stoppa
coronasmittan utanför grindarna.
Gjorde egen handsprit
– Det gick inte att få tag på när coronan kom, så då gjorde vi egen handsprit i labbet här på bruket. Av spolarvätska, tror jag. Jag vet inte om det var lagligt, men så gjorde vi!
Informerade överallt
– I början skrev vi ut informationslappar från Folkhälsomyndigheten, som vi satte upp överallt. Om vikten att hålla avstånd, tvätta händerna ofta, och så vidare. I dag har vi skärmar utplacerade med ständigt uppdaterad information.
Inget spärrades av
– Däremot infördes besöksförbud. Dessutom rekommenderas det sedan länge att man håller sig till sin egen avdelning, och inte rör sig mer än nödvändigt på bruket.
Det egna ansvaret
– Det är det viktigaste – att var och en är försiktig och tar sitt eget ansvar för att smittan inte sprider sig. Som jag gjorde.
Läs också
Nästan alla massa- och pappersbruk i Sverige har haft en eller flera anställda som insjuknat i covid-19. ”Det var inte helt oväntat”, säger Pappers förbundsordförande Pontus Georgsson, som själv drabbats av sjukdomen.