”Jag som kände mig så frisk”

Covid-19 Jenny Jansson hade inga symtom alls. Men hade hon inte tagit det säkra före det osäkra hade hon kunnat smitta ner hela Munkedal.

Coronaviruset är lömskt. Helt oförutsägbart. Vissa dör av det, andra känner ingenting alls. Som Jenny Jansson, pappersarbetare och avdelningsordförande på Arctic Paper i Munkedal. Hon testade sig, diagnosticerades för covid-19, men kände sig inte ett dugg sjuk.

– Inte förrän efter någon vecka kände jag mig lite förkyld, säger hon.

Vem hon blev smittad av, det vet hon inte. Men med största sannolikhet blev hon det på Pappers förbundskontor i Stockholm i månadsskiftet oktober–november, mitt under avtalsrörelsens mest intensiva slutskede. Där och då skulle nämligen nästan alla – 13 av 15 – förr eller senare insjukna i covid-19. Inräknat förbundsordförande Pontus Georgsson.

På grund av smittorisken upplöstes därför mötet i förtid och Jenny åkte hem till Munkedal igen. Om hon var smittad visste hon inte, men eftersom vissa som hon hade träffat i Stockholm nu hade börjat må dåligt, bestämde hon sig för att isolera sig.

– Jag slängde till och med ut gubben när jag kom hem. Honom ville jag för allt i världen inte smitta, eftersom han jobbar inom äldreomsorgen.

Jenny ringde sedan sin chef och frågade hur hon skulle göra. Kanske hon skulle bege till jobbet ändå. Hon kände sig ju lika frisk som vanligt.

– Då fick jag svaret: ”Nej, för sjutton kom inte hit. Jobba hemifrån!”

Vilket Jenny kan göra tack vare sina fackliga förtroendeuppdrag. Till skillnad från alla sina arbetskamrater inne på bruket.

– Nä, annars hade det inte gått. Köra truck, som jag gjorde tidigare, går ju knappast att göra hemma. Tyvärr.

Först efter någon vecka lyckades Jenny få en tid för provtagning på vårdcentralen, och två dagar senare kom beskedet: Positivt.

– Det märkliga var att det var först då, mer än en vecka senare, som jag hade börjat känna mig lite dålig.

Jenny förlorade luktsinnet och var lite rasslig i halsen i ett par dygn. Ungefär som man brukar känna sig när man har åkt på en lindrigare förkylning.
Men sjukare än så blev hon aldrig.

– Jag fick varken feber, hosta, andnöd eller något annat allvarligt. Tack och lov. Men samtidigt gjorde det mig faktiskt ännu mer rädd för coronan.

På vilket sätt?

– Att sjukdomen kan vara så mild, så oberäknelig. Själv blev jag bara lite småförkyld, medan andra kan dö av den.

Köra truck, som jag gjorde tidigare, går ju knappast att göra hemma. Tyvärr.

Jenny Jansson, avdelningsordförande.

– Och tänk så enkelt jag hade kunnat smitta andra – om jag inte hade testat mig och varit så försiktig som jag var. Jag som kände mig så frisk. Jag hade ju lika gärna ha gått till jobbet och i värsta fall smittat ner hela bruket.

Jenny har arbetat på Munkedals bruk sedan 2000. Bruket, som ligger i Bohuslän, har cirka 300 anställda och tillverkar obestruket papper, det vill säga lite finare bokpapper. I likhet med de flesta andra industrier hade Munkedal en dipp under våren och sommaren förra året, då man tillfälligt införde arbetstidsförkortning och samtidigt skruvade ner produktionen till cirka 60 procent. Sedan dess har Munkedal återhämtat sig och rullar på som vanligt igen.

Jenny är i dag helt återställd. 

Läs också

Över 200 pappers­arbetare sjuka i covid-19

Nästan alla massa- och pappersbruk i Sverige har haft en eller flera anställda som insjuknat i covid-19. ”Det var inte helt oväntat”, säger Pappers förbundsordförande Pontus Georgsson, som själv drabbats av sjukdomen.

Pontus Ohlin