Socialdemokraterna har gjort ”ännu ett katastrofval”. Resultatet är dåligt och måste ses som den katastrof det är, inga bortförklaringar hjälper, säger Industrifackets ordförande Arne Lökken.
– Det krävs nya tag inom socialdemokratin. Nu måste vi socialdemokrater sätta oss ned och fundera hur vi ska kunna rusta upp vårt parti.
Lökken tycker att socialdemokraternas valrörelse varit alltför passiv. Partiet har inte synts tillräckligt.
– Jag vet inte hur mycket som styrs av medierna men nog var det en kolossal stor skillnad på engagemanget hos Göran Persson jämfört med Gudrun Schyman.
Även Grafikernas ordförande Malte Eriksson är kritisk till vad han kallar socialdemokratisk ”otydlighet” och beklagar att det borgerliga inflytandet nu stärks i EU-parlamentet.
– Folk känner tydligen inte för ett parlament långt borta. Man vet uppenbarligen inte hur stort inflytande parlamentet håller på att få på människors vardag. Ansvaret för detta faller tungt på socialdemokratin och fackföreningsrörelsen, säger han.
Metallbasen Göran Johnsson konstaterar att valet är det sämsta socialdemokraterna någonsin har gjort:
– I praktiken röstade bara 10 procent av valmanskåren på socialdemokraterna.
Han tror att rapporteringen om mygel, korruption och svågerpolitik inom EU har bidragit till det låga valdeltagandet.
– Det har gjort många heligt förbannade – med all rätt.
Pappers ordförande Sune Ekbåge efterlyser en mer intensiv debatt om europafrågorna och säger att ”vänta-och-se-politiken” i EMU-frågan definitivt inte fungerar bra.
– De frågorna måste dessutom integreras med den nationella politiska debatten och inte som nu debatteras för sig.
Om det är möjligt skulle en gemensam valdag med de nationella valen vara en väg att gå, tror Sune Ekbåge.
– Om man skulle rösta samtidigt till svenska riksdagen och till EU-parlamentet skulle det lyfta fram de samband som faktiskt finns, anser han.
Grafikernas Malte Eriksson konstaterar att det är svårt att få igång diskussionen om stora frågor som EU och EMU bland de egna medlemmarna.
– Vi som alla andra förbund har stora medlemsgrupper som inte vill att vi ska ta ställning. När det finns sådana stämningar blir det icke-beslut. Det leder till passivitet, man vågar inte säga klart ja eller nej, exempelvis till EMU. Det är ett allmänt problem att man låter dem som fattar det lättaste beslutet – att säga nej – sätta normen.
Framför allt är resultatet ett bakslag för politiken som helhet, tycker Arne Lökken, som menar att det egentligen inte finns några vinnare med ett så lågt valdeltagande. Framgången för Marit Paulsen, en ”utpräglad kändisaktör”, kan på sikt skada politiken, befarar Lökken som inte vill se en utveckling där personen blir viktigare än politikens innehåll.
Varken Malte Eriksson eller Arne Lökken tror att valresultatet får några direkta inrikespolitiska konsekvenser.
– Men vänsterpartiets självförtroende kommer att växa och det kommer inte att göra det lättare för Persson att föra en socialdemokratisk politik, säger Lökken.
De fackliga insatserna i valet är ännu inte utvärderade, men Göran Johnsson tycker redan nu att det finns anledning att ”tänka över mycket”.
– Jag tror det har varit svårt för många vanliga människor at hitta folk på våra valsedlar som de kan identifiera sig med. Vi har inte gjort tillräckligt för att det ska bli så.
Arne Lökken anser att valresultatet visar att fackföreningsrörelsen måste stärka sitt politiska arbete.
– Det politisk samtalet måste komma i gång på arbetsplatserna, säger Arne Lökken.
