Det kärvar i förhandlingarna om avtalspensionerna för omkring en miljon privatanställda medlemmar i LO-förbunden. Arbetsgivarna vill inte längre vara bundna av ett likadant avtal för alla företag. De vill i stället ha ett dispositivt avtal, där antingen enskilda företag eller hela arbetsgivarförbund kan komma överens om villkor som skiljer sig från det blivande avtalet mellan LO och Saf.Kravet avvisades på måndagskvällen av en enhällig LO-delegation.
Om arbetsgivarna får sin vilja igenom skulle det innebära att en växande grupp arbetare får helt olika pensionsvillkor. En mindre del ”med marknaden i ryggen” kommer att få bättre pensioner än vad avtalet LO-SAF föreskriver, medan andra lämnas i sticket.
Oron är stor bland LO:s förhandlare, särskilt sedan rykten gör gällande att tunga arbetsgivargrupper ställt ultimatum till Saf: gör upp om ett dispositivt avtal, annars drar vi tillbaka vårt förhandlingsmandat.
– Det stämmer, säger Safs Karl-Erik Ternström. Vår förhandlingsgrupp har det ganska tufft. Arbetsgivarna vill inte vara med om en upprepning av vad som hände i pensionsförhandlingarna med tjänstemännen (som sprack sedan Sif sagt nej).
Ternström tror att förnyade planer på en sammanslagning av Saf och Industriförbundet ”spökar i bakgrunden”. Tidigare försök att slå samman organisationerna har runnit ut i sanden.
Varken LO eller Saf har hittills sagt upp det avtal som löper ut vid årsskiftet. Och ingen part kan utlösa några stridsåtgärder förrän tre månader efter en uppsägning.
Förhandlarna på LO-sidan befarar att arbetsgivarna ska locka klubbarna på några stora välbeställda företag att skriva på sockrade pensionsavtal. Om det händer kan enigheten på LO-sidan spricka.
