Näringsminister Björn Rosengren tycker att tillväxtdebatten hittills handlat för mycket om experternas, specialisternas och entreprenörernas betydelse, ”gott ledarskap” och ”bra företagsklimat”.
– Jag förnekar på intet sätt betydelsen av allt detta. Men jag säger att det är en stor bit som fattas i de resonemangen, sade näringsministern när han på måndagen (2000-02-28) talade på Industrifackets kongress.
– Någon måste sköta maskinerna, någon måste montera ihop den nya mikroelektroniken som experterna utvecklat. Någon måste torka golven i bioteknikens laboratorier och någon tvätta skyddsrockarna.
– Och någon måste köra tågen som tar folk till sina jobb, påpekade Björn Rosengren. Han såg de stora problemen i Stockholms pendeltågstrafik den senaste tiden som exempel på hur det vanliga arbetet glömts bort i debatten.
– Utan lokförare ingen trafik. Trots välutbildad företagsledning och kompetent gjorda kalkyler. Om inte alla dessa vardagens jobb blir utförda, och utförda effektivt och kompetent, stannar Sverige.
Björn Rosengren efterlyste ett större intresse för helhetsbilden. Och då måste arbetets villkor upp på dagordningen. Rosengren tog särskilt upp två aspekter. Först arbetsmiljön och den senaste tidens larmrapporter om fler sjukskrivningar:
– Vi skapar ingen tillväxt genom att förstöra människor. Kanske kan man få vissa kortsiktiga vinster av att överutnyttja den mänskliga arbetsförmågan. Men de vinsterna försvinner i det länge perspektivet, där kostnaderna för långa sjukskrivningar, sämre arbetsförmåga och kanske förtidspension visar sig.
Rosengren lyfte också fram kompetensutvecklingen. Han ville på stående fot inte besvara den fråga Industrifackets kongress formulerat strax innan. Men underströk att just kompetensutvecklingen var en av de få nya områdena i statsbudgeten, och att den nu tillförs miljarder.
Kompetensutvecklingen såg han som en del i den traditionella socialdemokratiska arbetsmarknadspolitiken för allas rätt till arbete. Han lyfte också fram Industriavtalet:
– Ett utmärkt exempel på hur man på fackligt håll söker nya former, anpassade till dagens villkor, för att hävda de anställdas intressen. I branschrapporten hit till kongressen syns samma inställning. Det är bara genom att se vilka krav dagens utveckling faktiskt ställer som man också kan hitta formerna för att framgångsrikt driva de egna kraven.
