67,5 procent av de som haft samma arbete de senaste fem åren anser att arbetstakten ökat. Dessutom arbetare allt fler övertid minst en dag i veckan, allt fler har ont i rygg, nacke och armar samtidigt som allt fler känner sig trötta och håglösa på jobbet, enligt Arbetsmiljöundersökningen för 1999.
– Folk mår inte bra på jobbet, och det har blivit sämre de senaste åren. Stressen ökar, det är fler som inte kan bestämma sina arbetstakt. Samtidigt finns de gamla arbetsmiljöproblemen som buller och dålig luft kvar. Den ökade stressen läggs nu ovanpå allt detta, säger Arbetarskyddsstyrelsens generaldirektör Kenth Pettersson.
Undersökningen bygger på 14 000 intervjuer 1999 och visar på en rad områden att arbetsmiljön försämrats sedan 1997, då den förra undersökningen gjordes:
Ont varje vecka i övre delen av ryggen eller nacken hade 32,7 procent 1999, en ökning från 29,7 procent 1997.Ont i axlar eller armar hade30,4 procent 1999, en ökning från 27,6 procent 1997.Ont varje vecka i höfter, ben, knän eller fötter hade 24,1 procent 1999, en ökning från 22,1 procent 1997.
Alla dessa problem drabbar kvinnor oftare än män, och har alltså ökat de senaste åren.
Förra året hade 20,4 procent svårt att sova därför att tankar på jobbet höll en vaken, en ökning från 17,9 procent 1997.
Dessutom är 45,4 procent kroppsligt uttröttade varje vecka, 38,3 procent känner sig trötta och håglösa. Och 17,9 procent känner olust inför att gå till arbetet.
Hur skall man lösa dessa problem?
– Samhällsdebatten har stor betydelse, säger Kenth Pettersson. Som före detta storrökare tar han gärna den kraftigt minskade rökningen som exempel på hur en allmänt ändrad inställning kan åstadkomma förändringar.
Men dessutom behöver arbetarskyddsstyrelsen mer resurser, arbetsmiljöreglerna måste bli tydligare, de fackliga organisationerna måste prioritera arbetsmiljöarbetet och se till så att det finns fler skyddsombud. Dessutom måste arbetsgivarna ta ett större ansvar.
Ett stort problem är att många inte vågar ta upp arbetsmiljöproblemen på sin arbetsplats: 21,5 procent, mer än var femte anställd, har för det mesta eller alltid svårt att föra fram kritiska synpunkter på arbetsförhållandena:
– Man skall absolut inte godta detta, underströk Kenth Pettersson. Han såg dock inte lösningen i skärpta regler:
– En ökad samhällsdebatt om arbetsmiljöproblemen legitimerar folks kritik och gör den lättare att framföra.
Men han pekade också på arbetsgivarnas skyldigheter här, vikten att facken ställer upp. Och möjligheten att vända sig till Yrkesinspektionen och be dem komma, det kan även göras anonymt.
