Detta var tänkt att bli en rak och saklig nyhetsartikel från Antifascistisk aktions presskonferens i Stockholm. Som sammankomsten utföll blev det omöjligt. Det enda möjliga är en personligt vinklad text av Dagens Arbetes reporter Elisabet Hoff.
På tisdagen inbjöd Afa, Antifascistisk aktion, till presskonferens i ABF-huset i Stockholm för att ge sin bild av våldsamheterna under EU-toppmötet i Göteborg.

Eftersom det fria ordet är en grundpelare i ett demokratiskt samhälle slöt en stor del av press, radio och teve upp.
Men där slutade den normala demokratiska ordningen.

Visserligen var ingen maskerad. Men presskonferensen skulle hållas av två unga tjejer (uppskattningsvis runt 20 år) som vägrade uppge sina namn eller funktion i organisationen.

Dessutom får inga bilder tas inne i lokalen.

– Idag är vi språkrör, säger de bara och hänvisar till mordet på syndikalisten Björn Söderberg.

– Ni måste förstå att vi inte kan riskera att hamna i nynazisternas listor, säger en av de unga tjejerna till journalisterna och fotograferna varav flera finns på nazisternas dödslistor sedan länge och varav åtminstone en riskerat sitt liv tusentals gånger under ett långt yrkesliv som krigskorrespondent.

Ingen av dessa journalister har någonsin drömt om att gömma sig bakom masker och anonymitet. Det känns därmed väldigt svårt att känna någon empati för flickorna vid podiet som en stund senare ska komma att försvara aktioner där tredje person utsätts för livsfara..

Presskonferensen är på väg att upplösas när reportrar försöker förklara att vi inte kan skriva om saker som det inte finns ett namn bakom. Anonymitet bör i medierna vara förbehållet privatpersoner som företräder sig själva eller källor som söks upp av medierna. Men inte en presskonferens.

Den ärrade krigskorrespondenten som sett mer våld och elände än kanske vi alla andra tillsammans lugnar dock ner stämningen och säger nåt i stil med: -Låt oss höra vad de har att säga.

Så vi sitter tysta och lyssnar på en kommuniké som här inte kan refereras eftersom vi inte vet vem som läser upp den. Å andra sidan tillför den inget nytt: Det var polisen som började och aktivisterna är oskyldiga offer och Afa ångrar inte vad de gjorde.

Huruvida polisen och politikerna gjort rätt eller fel kommer att utredas av redan tillsatta arbetsgrupper. Den polis som avlossade det tragiska skottet mot en 19-åring är tagen ur tjänst. Polisen får också hård kritik från olika håll. En del tycker att de var för slapphänta, andra tycker att de skarpa skotten var oförsvarliga.

Afa verkar dock inte funderat en sekund på en stunds eftertanke, självkritik och analys av sin egen del i det som faktiskt ledde fram till skottet.

Den ärrade krigskorren drar paralleller med den inbyggda våldsspiralen i sjuttiotalets Bader Mainhofliga och Röda Arméfraktionen. Det började som nu, berättar han, men söta unga tjejer (då skrattar de bägge vid podiet förläget) som satt och sa ungefär samma saker om arbetarklass, orättvisor och kapitalet och slutade i mord, besinningslös terror och stenhårda polismetoder.

– Haha, det är ju absurt, säger den enda flickan och man undrar i sitt stilla sinne om hon över huvudtaget vet vad han pratar om.

– Vi är helt emot all personkult.

– Det var dom också, förklarar krigskorren

Krigsskadade unga palestinier har tonvis med argument att komma med till varför de kastar sten. Argumenten som de svenska flickorna i Afa kommer med är lite svårare att förstå efter presskonferensens frågestund.

Här är några av frågorna och svaren:

Varför uppträder ni maskerade?

– För att folk inte vill visa sina ansikten helt enkelt. För att inte bli angripna av rasister och för att vi vet att polisen angriper och angriper hårt.

Vilket ansvar är ni beredda att ta för våldsutvecklingen?

– Ansvaret ligger inte på oss. Vi stödjer utvecklingen helt och fullt. Den var ett svar på polisens provokationer.

Är alla medel tillåtna i er kamp för det ni anser ni kämpar för?

– Vi handlar bara i självförsvar.

Vad är det för självförsvar att skicka in stenar i banker och butiker där tredje man utsätts för livsfara?

– Det är inget självförsvar. Men jag förstår att det händer. Vad är det som gått sönder? Det är banker och McDonalds först ock främst.

Men det var ju oskyldiga människor där inne.

– Ja, men anledningen till att man slår sönder banker och McDonalds är att man ser dom som symboler för det samhälle vi lever i.

Vivo, Frukt och Grönt, Räddningsmissionen – är dom också symboler för det som ni motarbetar?

– Jag tror att det blev en bieffekt.

Är det en försvarlig bieffekt?

– Det är tråkigt att små affärer får sina fönster sönderslagna, absolut.

Vad anser ni om polisen i allmänhet?

– Polisen står mellan oss och EU-pamparna. Dom är EU-pamparnas redskap.

Det finns många grupper som möter våld med ickevåld. Varför gör inte ni det?

– Självförsvar, återigen. Det har under helgen varit ett enda långt självförsvar.

Här sätter vi för tillfället punkt. Dagens Arbete kommer att återkomma till Afa, den autonoma vänstern och andra utomparlamentariska ungdomsrörelser.