Ledningen för Lunds universitet har beslutat lägga ned isocyanatforskningen i Hässleholm.- Jag fick beskedet i morse, säger forskaren Gunnar Skarping något skakad.
Personalchefen Staffan Svensson på Lunds universitet ger en krass förklaring:
– Motivet är att det saknas pengar. Jag har fått uppdraget att förhandla om vad som ska hända med personalen.
Isocyanater har de senaste åren uppmärksammats som ett av de verkligt stora arbetsmiljöproblemen i industrin. Till stor del beror detta på forskarna Gunnar Skarping och Marianne Dalene och deras upptäckt av nya mätmetoder, som påvisat isocyanater i miljöer och sammanhang där man inte trodde att de fanns.
I december 2001 flyttade de och andra forskare in i nya lokaler i Hässleholm. Men finansieringen var inte löst. Det saknades cirka 6,5 miljoner, trots att bland annat Hässleholms kommun ställt upp med nya, fina lokaler.
Å andra sidan har det funnits många löften om stöd och forskningens betydelse, alltifrån Arbetarskyddsstyrelsens dåvarande generaldirektör Bo Bylund 1997 i brev till EU, och framåt.
Därför kommer nedläggningsbeskedet som en chock:
– Det är för jävligt helt enkelt, säger kommunalrådet Bengt Andersson (s) i Hässleholm.
– Dels med tanke på att kommunen blivit lurad, dels därför att detta är en oerhört viktig forskning.
Vem har lurat?
– Sist här nu universitetet – man har tidigare talat om detta som en långsiktig satsning. Men jag är även besviken på LO som tidigare förespeglat mer stöd än vad det blev.
Stig Marklund, Metalls biträdande förbundsordförande är också upprörd:
– Finns det ett nedläggningsbeslut så är det åt helvete.
Metall tänker inte godta detta, utan via ”politiska kontakter” förhindra en nedläggning:
– Har man en världsledande forskning på ett så viktigt område måste den värnas. Det liknar hål i huvudet att fatta sådana nedläggningsbeslut.
Metalls förre arbetsmiljöombudsman Rolf Ählberg, numera Nordiska Metalls rådgivare i isocyanatfrågor, förutsätter att beslutet stoppas:
– I ett land med socialdemokratisk regering kan jag inte tänka mig att man tillåter en nedläggning. Om facklig-politisk samverkan ska ha någon betydelse måste detta förhindras.
Frågan om vad den socialdemokratiska regeringen faktiskt tänker göra går till Mona Sahlin, ansvarigt statsråd som flera gånger uttalat sig positivt om isocyanatforskningen. Via sin pressekreterare ber hon att få återkomma i frågan efter påsk.
Den politiska processen rullar på ändå: För forskarna har de saknade pengarna redan tidigare gjort att verksamheten inte kunnat bedrivas som tänkt. Därför har bland andra Bengt Silfverstrand (s) och Sven-Erik Sjöstrand (v) i riksdagsmotioner krävt att verksamheten ska stödjas.
Riksdagen kan inte gå in i enskilda ärenden. Men ett enigt arbetsmarknadsutskott ”förutsätter att denna verksamhet fortsätter” – närmre än så kommer man inte i riksdagen.
Dessa motioner ska behandlas nästa fredag – den 5 april. Då skulle alltså en enhällig riksdag kunna uttala stöd till en forskning som håller på att läggas ned. Så absurt fungerar dock inte politiken:
– Arbetsmiljön är kanske Sveriges viktigaste fråga just nu. Allt fler är långtidssjukskrivna, alla partier diskuterar hur ohälsan och kostnaderna för den ska minskas. Där är isocyanatforskningen mycket viktig i ett långsiktigt perspektiv, säger vänsterpartiets gruppledare Lars Bäckström. Som också är budgetförhandlare:
– Den 15 april ska regeringen, efter förhandlingar med oss och miljöpartiet, lägga fram tilläggsbudgeten till riksdagen. Om isocyanatforskningen inte kan säkras på annat sätt än genom budgetanslag måste det ske den vägen. Vi kommer att ta upp frågan i förhandlingarna.
