När företag läggs ned och människor står utan jobb, är det kvinnorna som har lättast att anpassa sig. Det säger Per-Olof Edin, LO:s förre chefsekonom och numera ordförande för Arbetsmarknadsstyrelsen, Ams.
När industrin började växa sig stark i Sverige på 1950-talet, lämnade många kvinnor beklädnadsindustrin för den tryggare och bättre avlönade tyngre industrin. Teko förlorade många medlemmar till framför allt Metall.
Kvinnor har alltid varit flexiblare och mer villiga än män att byta bransch, säger Per-Olof Edin. Sannolikheten att en arbetslös manlig metallare skulle gå över till vården är inte lika stor som att en arbetslös kvinnlig sjuksköterska skulle gå över till industrin.
Vad innebär det när stora industrier som till exempel Continental i Gislaved läggs ned?
– Tjejer har oftast högre utbildning än killar och den som är välutbildad har också större förmåga att hänga med på marknaden och ta nya jobb.
Och så har tjejer lättare för att flytta. Ungdomar över huvud taget flyttar mer än äldre, men unga tjejer flyttar ännu mer än unga killar. Många kommer tillbaka så småningom efter att ha provat på olika orter.
Flyttlasset går nödvändigtvis inte bara dit jobben finns, säger Per-Olof Edin.
– På 1950- och 1960-talet rörde sig tjejerna efter killarna. Blev en kille och en tjej ihop var det hon som flyttade till honom och inte tvärtom. De hade också ett vidare perspektiv på äktenskapsmarknaden, pojkarna där hemma var kanske lite trögare och inte så spännande…
