Stämningen var tung när sista skiftet gick av på däckfabriken Continental i Gislaved. – Det är för jävligt. Här har jag byggt mitt liv, säger Nicolas Garcia som har jobbat på däckfabriken i 40 år.
En efter en kom de ut en sista gång genom Continentals portar med plastkassar i händerna. Skåpen hade tömts på de sista tillhörigheterna och kort och nycklar lämnats in. Tårfyllda omkramningar och tröstande ryggdunkningar. Här skiljs vi. Det är för jävligt.
– Här träffade jag min fru, här hade jag mitt liv, säger Nicolas Garcia och skakar på huvudet. Själv får jag pension nu så jag får det väl ganska bra. Men mitt hjärta är kluvet. Jag har inte hunnit smälta det här.
Ungefär 150 personer på kollektivsidan blir kvar till nyår för att trappa ner verksamheten. Därefter behåller 50 personer sina tillsvidareanställningar inom dubbning, fälgning och lager.
Enligt Torbjörn Bergh på däcklubben var det knappast slagsmål om de jobb som blev kvar:
– Företaget hade svårt att hitta någon som ville stanna. Många undrar ju varför de ska hjälpa till att driva det här företaget vidare.
Men däckklubbens ordförande Kaarle Heino stannar, trots erbjudande om generöst avgångsvederlag.
– Att gå för pengar tillåter inte min moral. Dessutom vill jag inte smita från min roll som ordförande. Och så måste jag ju ha ett jobb.
I morgon, fredag, pressas det sista däcket på fabriken för att sedan överlämnas till Gislaveds Industrimuseum. Men så långt får Continental inte följa med. På däcket ska det stå Gislaved och ingenting annat.
