Folk- och förtroendevalda drar ifrån industriarbetarna i lön. Men ökningarna är måttliga. Utom för cheferna för pensionsfonderna, som har ökat sina löner med 75 procent på två år.
Det är LO som i en ny rapport granskat inkomstutvecklingen för det man kallar ”folkhemseliten”. Det är en diger blandning av höga tjänstemän och folk- och förtroendevalda inom politik och föreningsliv.
Sammantaget har denna folkhemselit ökat sina inkomster från 5,6 industriarbetarlöner 1950 till 5,7 industriarbetarlöner 2001. En måttlig ökning kan tyckas.
Men det stora trendbrottet skedde i mitten av 1980-talet. Mellan 1950 och 1985 minskade glappet mellan industriarbetarna och folkhemseliten till 3,4 industriarbetarlöner. Sedan dess har alltså folkhemseliten dragit ifrån, enligt LO-rapporten.
Alla delar av folkhemseliten ökar dock inte sina löner. LO-förbundens ordföranden har under hela perioden pendlat mellan tre och fyra industriarbetarlöner i snitt. År 2001 var snittet för en ordförande i ett LO-förbund precis tre industriarbetarlöner. Metalls ordförande Göran Johnsson ligger i topp med sina cirka 4,7 industriarbetarlöner. Både lön och inkomster av tjänster och kapital är inräknade.
Men det är inte bara fackligt förtroendevalda som har en måttlig inkomstökning. Det gäller även politiker och tjänstemän i kommunerna.
LO:s chefsekonom Dan Andersson har en teori om varför dessa grupper inte ökar i lön lika mycket som andra:
– Jag tror att ju närmare folket man befinner sig, desto mindre drar man ifrån. Det är därför kommunpolitiker och fackordförande inte rört sig så mycket.
LO räknar även in cheferna för premiepensionsfonderna i folkhemseliten. Den gruppen utmärker sig genom snabba lönelyft. Mellan 1999 och 2001 ökade fondchefernas löner med 75 procent. Från åtta till fjorton industriarbetarlöner. Den ökningen plockade de ut samtidigt som ekonomin började rasa och börsens värde minskade med över 25 procent.
