Ett nytt fall av Parkinsons har upptäckts på ett pappersbruk som använt mögelgiftet difenyl. Den drabbade har arbetat på Nyboholms bruk.

Där tillverkades fruktpapper fram till mitten av 1960-talet.

I mars 2002 konstaterades att fem pappersarbetare på Wargöns bruk som arbetat med difenyl fått Parkinsons. Efter larmet upptäcktes att difenyl används även på Hylte, Emsfors och Koppoms bruk.

Nyboholm är alltså nytt på listan:

– Jag fick diagnosen Parkinson 1998, berättar Bertil Lundin. Han arbetade på Nyboholm några somrar i början av 1960-talet:

– Apelsinpapperet stod på pallar och skulle flyttas. Man bar så mycket man orkade, jag kommer ihåg hur huden blev så sliten på underarmarna att man nötte fram sår.

Karl-Göran Eklöf har varit på Nyboholm i 43 år och började arbeta med difenyl 1960:

– Vi värmde difenylen i stora tunnor, där stod den och ångade. Jag jobbade också vid pappersmaskinen där vi tillverkade fruktpapperet, det användes för att slå in tomater och äpplen, minns jag. Vi gjorde även påsar av papperet. Jag kommer ihåg att man fick ta av sig kläderna i farstun när man kom hem, för man luktade så illa.

Diskuterade ni inte arbetsmiljön med tanke på detta?

– Nej. Men jag kommer också ihåg att vi använde trikloretylen som lösningsmedel. En del tuppade nästan av då och fick bäras ut i friska luften.

Bertil Torstensson började på Nyboholm som 14-åring 1953 och har arbetat mycket med difenyl:

– Vi kokte det själva, det såg ut som paraffinblock i ett bad. Jag kommer ihåg hur difenylen glittrade som snökristaller.

Sedan larmet om pappersarbetarna på Wargön som fått Parkinsons har han tänkt mycket på hur difenylen hanterades på Nyboholm.

– Jag känner ingen som fått Parkinsons. Men jag kommer ihåg att jag blödde mycket näsblod på den tiden, jag kunde vakna om nätterna med hela kudden full.

Parkinsonfallen på Wargön utreds av Yrkes- och miljömedicin i Göteborg.

– Uppgifterna om Nyboholm är ytterligare en bit i pusslet, och alla nya uppgifter är intressanta konstaterar forskaren Gunilla Wastensson.

Hon har kontaktat Institutet för arbetshygien i Finland. Där förbjöds difenyl 1969 efter att ha orsakat ett dödsfall och svåra nervskador på flera pappersarbetare.

– Vi skulle vilja att den grupp som då undersöktes granskades på nytt för att se på förekomsten av Parkinsons. Ett problem vid sådan här undersökningar är att avgränsa gruppen som utsatts för det ämne man undersöker, i det här fallet difenyl. Och i Finland är ju det arbetet redan gjort.

Forskningsresultaten har bland annat betydelse för försäkringskassans beslut om arbetsskadeersättning till de drabbade. Gunilla Wastensson och hennes forskarkollegor har lämnat underlag för den medicinska bedömningen, ärendet mals nu sakta vidare genom kvarnarna.

– Det går för sakta, säger Roger Ohlsson, en av de Parkinsonsjuka från Wargön.

– Vi var utlovade besked i maj, men har inte hört något än.

På försäkringskassan i Vänersborg är Patrik Eriksson chef för arbetsskadeenheten.

– Vi väntar på det medicinska underlaget för att göra den juridiska bedömningen.

Forskarna på Yrkes- och miljömedicin i Göteborg konstaterade att det bara var en chans på 400 att slumpen orsakat så många Parkinsonsfall på Wargöns bruk. Vad ska redas ut mer?

– Om det enligt lagen föreligger ”hög grad av sannolikhet ” att den exponering de utsatts för har orsakat deras sjukdom. Det ska finnas oberoende forskningsresultat som visar det. Att en enda forskningsrapport säger detta räcker inte.

– Det är ingen fördel att vara först!