På söndag röstar Industrifackets kongress med största sannolikhet ja till att bilda ett nytt förbund tillsammans med Metall. ”Jag ser inget som talar för att det blir ett nej”, sa förbundsordförande Leif Ohlsson på en presskonferens idag (2004-08-06).

Sammanslagningen blir den stora frågan på kongressen som inleds i morgon lördag. Hur livlig debatten blir är en öppen fråga. Saken är väl förberedd och förankrad i förbundets olika skikt.

Skulle det mot förmodan bli ett nej är det ingen katastrof.

– Ingen av förbunden är tvingat att gå samman, inte än i vart fall, menar Leif Ohlsson som dock påpekar att Metall har en sämre ekonomi än vad Industrifacket har.

Orsaken till att de två förbunden vill gå samman är den krympande industrin och därmed färre medlemmar. När intäkterna från medlemsavgifterna minskar blir det i längden svårt att upprätthålla en bra service till medlemmarna.

För Industrifackets del är det bara i läkemedelsindustrin som antalet medlemmar växer. Alla andra branscher är mer eller mindre drabbade av nedläggningar och utflyttningar.

Helt logiskt är därför kongressens andra stora fråga den rapport om hur arbetstillfällena ska räddas kvar i Sverige, skriven av förbundets utredare Ann-Britt Fjällborg och Erik Adolfsson.

Rapporten har titeln ”Industrin ska utvecklas – inte avvecklas” och listar en rad åtgärder på hur Sverige ska behålla konkurrenskraft som industriland. Som en röd tråd går kompetensutveckling av industriarbetarna och satsningar på forskning.

Att sänka lönerna och förlänga arbetstiderna är det inte tal om. Inte heller att kräva lägre bolagsskatter.

– Sverige har redan låga bolagsskatter, påminner Leif Ohlsson om.

– Men inte så låga som de nya EU-länderna i öst. Vi anser att det är de som borde höja sina skatter för att få upp sin levnadsstandard och kunna förbättra nivån.

Däremot är Industrifacket berett att försöka få regeringen att styra om medel till kompetensutveckling i arbetslivet.