Två halvdagar var avsatta för mötet. Två timmar räckte för Industrifackets överstyrelse, som består av representanter från alla avdelningar, att rekommendera ett samgående med Metall. Rekommendationen riktar sig till kongressen i höst som ska ta det slutgiltiga beslutet.
– Jag är tagen. Det har varit en lång resa. Nu måste jag hem och begrunda, säger Catharina Hellerstedt ordförande för Industrifackets avdelning i Stockholm.
Hennes främsta argument för ett samgående med Metall är att i det nya storförbundet bildas 52 avdelningar i stället för de 22 som Industrifacket har i dag.
– Vi kommer närmare medlemmarna. Jag tror att det här är det bästa för medlemmarna, säger hon.
Nio av 47 överstyrelseledamöter reserverade sig. Bland dem Vivi-Ann Roos, ordförande för Industrifackets avdelning i Jönköping.
– Det känns som det brukar göra, det är så här demokratin fungerar. Nästa steg blir att försöka påverka på kongressen, säger hon.
Vivi-Ann Roos argument mot ett samgående är bland annat att fritidsförsäkringen, TFF, skulle försämras och avdelningar med stora arbetsplatser skulle gynnas.
Enligt Leif Ohlsson, förbundsordförande på Industrifacket gick överstyrelsens sammanträde snabbare än väntat. Men trots det fördes en bra debatt med sakliga argument.
Är det vanligt med så många reservationer i överstyrelsen?
– Nej. Men det var ingen vanlig fråga vi skulle besluta om. Det speglar det tidigare beslutet i förbundsstyrelsen. Nu återstår att göra i ordning allt material inför kongressen, säger Leif Ohlsson.
Det som krävs för att Metall och Industrifacket bildar ett nytt förbund i januari 2006 är att båda förbundens kongresser senare i höst säger ja till ett samgående. Ett stort steg på vägen är att Industrifackets överstyrelse nu rekommenderar sin kongress att säga ja.
