LO har valt att inte ta fram en gemensam drogpolicy för fackförbunden. De olika förbunden får i stället skapa egna riktlinjer, utifrån en skriven ”plattform”.

Diskussionen om en gemensam alkohol- och drogpolicy inom LO-kollektivet har pågått länge. Främst har det handlat om att LO-förbunden ska acceptera arbetsgivares krav på att få drogtesta sina anställda.

– Eftersom förbunden ter sig lite olika så bestämde vi oss för att inte göra en gemensam policy, säger ombudsman Inger Persson på LO.

I stället har LO utarbetat en skrift med ett antal grundläggande ståndpunkter för hur en alkohol- och drogpolicy bör se ut.

Skriften är tänkt att fungera som ett rättesnöre för de enskilda fackförbunden.

– Vi kallar det för en plattform som alla förbund kan utgå i från, säger Inger Persson.

– Vissa förbund har tagit den rakt av, medan andra har gjort sin egen policy, med plattformen som stöd.

I skriften framgår att LO är negativ till generella eller slumpvisa alkohol- och drogtester, eftersom de ”riskerar att kränka medlemmarnas integritet”.

Däremot utesluter inte LO helt möjligheten till alkohol- och drogtester, förutsatt att testerna kan motiveras med att de rör säkerheten på arbetsplatsen.

– Det är en svår fråga. Vi har öppnat för vissa förbund, säger Inger Persson.

– Det är ju till exempel känsligt med yrken där människor transporteras. Man vill ju inte åka tåg om lokföraren är berusad.

LO kan alltså tänka sig att acceptera tester på enskilda anställda på en arbetsplats, men bara om de har arbetsuppgifter med speciella krav på säkerhet.

Först när säkerheten berör hela personalen, som på ett kärnkraftverk, kan LO tycka att det är okej med generella tester.

Fotnot: För mer information, läs LO-skriften ”Hög eller full på jobbet, vem bryr sig?”, som finns på LO: hemsida www.lo.se