Tio grafiska företag kritiserades av JämO förra året. Samtliga har nu förbättrat sig, enligt en nyutkommen rapport. Men det finns en osäkerhet runt lönekartläggningarna, säger Eberhard Stüber på JämO.
JämO granskade förra året hur det stod till med jämställdheten på tio grafiska företag. Bakgrunden är jämställdhetslagens skärpta bestämmelser om lönekartläggning som trädde i kraft i januari 2001. Nyligen publicerades en uppföljningsrapport med JämO: s slutsatser.
Rapporten går igenom hur 900 arbetsgivare lever upp till de skärpta bestämmelserna om lönekartläggning. Av de tio grafiska företag som ingår i granskningen hade 66 procent en jämställdhetsplan. Endast 23 procent hade genomfört en tillfredställande lönekartläggning. Huvudsakligen var det mindre arbetsplatser som varit dåliga på att upprätta lönekartläggningar.
Alla företag med mer än tio anställda ska kontinuerligt göra lönekartläggningar. Resultatet av kartläggningen ska sedan redovisas i en handlingsplan oavsett om lönerna behöver justeras eller inte.
Fyra av de grafiska företagen som granskades blev uppmärksammade på att kvinnorna hade för låg lön. Företagen förklarade skillnaderna med att männen i många fall hade längre arbetslivserfarenhet och i vissa fall större ansvar.
Samtliga företag hann dock lämna in handlingsplan, kostnadsberäkning och tidsplan för att komma till rätta med de osakliga löneskillnaderna innan granskningen avslutades. De uppfyller därmed lagens krav.
Enligt Eberhard Stüber, löneutredare på JämO, har arbetet för jämställda löner förbättrats avsevärt de senaste åren. Även om det fortfarande återstår mycket att göra.
– Både fackliga företrädare och arbetsgivare har blivit betydligt mer aktiva under de senaste åren. Framför allt har kunskaperna om jämställdhetsarbete blivit bättre.
Jämställdhetslagen och lönekartläggningskravet är fortfarande förhållandevis nya. På lokal nivå kan det råda stor osäkerhet om hur lagen egentligen ska tillämpas. En av anledningarna kan vara att lönevillkor traditionellt ses som en förhandlingsfråga mellan facket och arbetsgivaren, utan inblandning från staten eller myndigheter som JämO.
En annan anledning som också tas upp i rapporten är att löneförhandlingar över avtalsgränserna ibland ses som ett hot mot hela kollektivavtalssystemet. Lönekartläggningen ska ju enligt jämställdhetslagen omfatta alla anställda på en arbetsplats och tar alltså inte hänsyn till facklig tillhörighet.
Eberhard Stüber framhåller att farhågorna är betydligt överdrivna och att det hela mest beror på ovana.
– Man kan likna fackrepresentanternas roll vid den här typen av förhandlingar med ett skyddsombud. De frågar ju inte efter facktillhörighet när någon har skadat sig.
I mitten av nästa vecka publiceras en kompletterande rapport för de tio grafiska företagen.
