Bosse Guldbrandssons högra ben är gipsat från foten upp till knät. Han manövrerar sig ned för trappan genom att hänga på käpparna. Ändå är han inskriven på Arbetsförmedlingen och saknar rätt till sjukpenning.
Hans ljusa trävilla i värmländska Åmotfors ligger en halvkilometer från Norma, ammunitionsfabriken där han arbetat i 46 år. När vi sitter vid köksbordet gör han gester med händerna och det lyser i ögonen när han visar hur han rörde sig mellan sex olika maskiner. Det var långa trådar av bly som matades in på ena sidan av linjen, på den andra kom det ut färdiga små jaktkulor i kopparmantlar. Arbetskamraterna var ett bra gäng, man saknar skitpratet, säger Bosse.
Nu orkar han knappt ta sig ut på den lilla tomten som vetter mot en älv och en gammal kraftstation. Det gipsade benet är tungt att släpa på och armarna hänger trötta på käpparna.
Men enligt Försäkringskassans regler är Bosse inte sjuk längre. De 364 dagarna plus en förlängning på 550 dagar tog slut i februari, efter flera års elände. En utsliten fotled blev en lång och smärtsam historia efter flera felbehandlingar. Han opererades tre gånger och sjukskrivningsperioderna avbytte varandra.
Efter de 550 extra sjukpenningdagarna finns det en möjlighet att få ytterligare ”Förlängd sjukpenning i vissa fall”, men Bosse uppfyllde inte kriterierna. Samtidigt kunde han inte få någon a-kassa eftersom han hade anställning på Norma.
Bosse ställdes inför ett val. Antingen ta tjänstledigt från Norma för att gå i Arbetsförmedlingens arbetslivsintroduktion och få rätt till aktivitetsstöd, eller bli helt utan ersättning. Båda alternativen kändes lika tokiga, berättar Bosse:
– Är ni inte riktigt….kloka? sa jag. Har ni mest förståndet?
Men det blev aktivitetsstöd. Bosse fick en ersättning på 680 kronor om dagen, vilket under en månad motsvarar ungefär det belopp han skulle ha fått som sjukskriven. Men han förlorar flera tusen kronor i semesterersättning eftersom aktivitetsstödet inte är semestergrundande.
IF Metalls regionala skyddsombud och försäkringsrådgivare i västra Värmland, Lars Johansson, säger att Bosse är en av många:
– Jag blir uppringd flera gånger i veckan av medlemmar som drabbats på samma sätt. Många mår otroligt dåligt.
– Allt det här bara för att reglerna har så fasta gränser. Det är så fyrkantigt, fungerar inte i verkligheten.
När vi talar med Bosse några veckor efter besöket i Åmotfors har det varit ett nytt möte. Nu har Bosse fått reda på att han kan få sjukpenning snart igen, om han avslutar sin tjänstledighet på Norma och sjukanmäler sig.
– Jag är så trött på allting, säger Bosse. Trött på alla telefonsamtal och att dra kölappar, ha 48 väntande före mig.Enligt Jeanette Magnusson, handläggare på Försäkringskassan var det omöjligt att ge Bosse Guldbrandsson ”Förlängd sjukpenning i vissa fall”:
– Det står tydligt i reglerna att det kräver en allvarlig sjukdom eller sjukhusvistelse. Det är också möjligt vid en arbetsskada.
Hon säger att Bosse kan få den nya sjukperioden när han fått aktivitetsstöd i tre månader. Då börjar allt från början igen med ny karensdag och nytt läkarintyg.
Är det rimligt med alla dessa turer?
– Det bygger på politiska beslut. Man har satt tidsgränser. Vi är ålagda att följa reglerna.
Vore det inte enklare om Bosse fått vara sjukskriven under hela tiden?
– Det vill jag inte kommentera. Det är vårt uppdrag att följa reglerna.
