Beroende av förtroende

DA-ANALYS

Det måste ha varit en helvetes vecka för de anställda på Saab Automobile. För vilken gång i ordningen? Samtidigt kunde de se hur grannen och konkurrenten Volvo Personvagnar annonserade en lika gigantisk som historisk satsning.

Först bakslagen i förra veckan med en ny finanschef som vände i farstun och sedan Jan Åke Jonssons plötsliga men förväntade sorti från vd-stolen.

Sedan den här veckans följetong om inställda materialleveranser och produktionsstopp.

Och i dag kommer färska siffror om bilförsäljningen i landet. I den statistiken ryms en hel del av Saab problem i dag. Även om siffrorna pekar åt rätt håll måste Saab tillverka och sälja fler bilar.

För få sålda bilar innebär för lite pengar in – samtidigt som mycket pengar ska ut. När mer pengar flödar ut än vad som kommer in uppstår vad ekonomerna kallar negativt kassaflöde. Det är då företag blöder.

Att Saab ansöker om mer pengar från Europeiska investeringsbanken EIB är helt i sin ordning. Det ligger ingen dramatik i det. Pengarna ska pytsas ut i olika etapper och för varje krona Saab lånar ska Saab själv skjuta till lika mycket. Pengarna går till öronmärkta projekt, inte att betala underleverantörer med.

Att Saab nu vill kvittera ut mer av EIB-pengarna kan paradoxalt se som ett positivt tecken. Då har företaget självt egna pengar att skjuta till.

Det finns också ekonomiska kommentatorer som varnat för att statens åtaganden kan bli dyrt för skattebetalarna då staten som gått in som garant för EIB-lånet. Vilket är nys. Staten har säkerheter i Saabs egna tillgångar. Och värdet på tillgångarna överskrider med råge de fyra lånemiljarderna.

Är det något som Saab behöver för att kunna sälja fler bilar – och på så vis förbättra kassaflödet – är förtroende. Och frånvaron av olyckskorpar. I det avseendet har de två senaste veckorna knappast varit någon höjdare.

Att återställa förtroendet är en ledningsfråga. Engagemanget bland de anställda finns så att det räcker till stordåd.

En viktig pusselbit i fortsättningen stavas Vladimir Antonov som nu står vid grindarna på Stallbacka med 500 friska miljoner kronor i kappsäcken.

Den som kan släppa in honom som delägare är ytterst den svenska regeringen. Samma regering som stoppade Antonov dagarna före jul 2009 varvid General Motors nobbade det första budet från Spyker och bestämde sig för att likvidera Saab. En ödesdiger smäll som allvarligt försämrade Saabs förmåga att komma tillbaka.

Saab överlevde mycket tack vare personalens engagemang och kompetens. Utan spetskunnadet hade sagan varit slut för länge sedan. Om Saab ska ha någon chans att såväl återupprätta förtroendet som vidareutveckla bilmodeller måste de ha spetskompetensen.

Samtidigt står grannen och konkurrenten Volvo Personvagnar inför sin största satsning någonsin. På Torslanda. Tusen ingenjörer sökes att konstruera framtidens bilar.

Ett besked som annonserar framtidstro. Det nya Volvos utvecklingscenter ska finnas i Shanghai och Göteborg. För tillverkningen på Torslanda är det oerhört viktigt. En bilfabrik utan utvecklingsavdelning är ytterst sårbar.

Det vet man i Trollhättan. En utvecklingsavdelning nära tillverkningen är något av livförsäkring för en bilfabrik.

Därför är det viktigt för Saab att förtroendet för företaget återställs. Annars löper man risken att tappa kompetens till Volvo som nu kommer att dammsuga regionen på bilkunniga ingenjörer. En resurs som inte växer på trän.

Texten korrigerad 1 april.

Harald Gatu