En ny marknad för företaget som vant sig vid kaos

DA ANALYS

Det börjar bli tjatigt att jämföra Saab Automobile med katten och de nio liven. De är ju förbrukade för länge sedan.

Än är inte affären i hamn, men det ser hyfsat ut: ägare med mycket pengar och tillträde till världens största och snabbast växande bilmarknad.

Alla som följt Saab under en längre tid har fått vänja sig vid de tvära kasten mellan hopp och förtvivlan.

I går skickade advokat Guy Lofalk in ett papper till Vänersborgs tingsrätt. Han begärde att rekonstruktionen skulle avbrytas.

Klockan 8:45 i morse faxade han in ett nytt. Innehållet var det diametralt motsatta: Fortsätt rekonstruktionen, köpare finns.

Flera ja återstår innan Pang Da och Youngman kan ta över:

Ett ja från Saabs ägare Swedish Automobile. Inga problem, de behöver alla pengar de kan kan komma över.

Ett ja från den svenska regeringen och Riksgälden som står som garanter för EIB-lånet. Inga problem.

Ett ja från det kinesiska superdepartementet NRDC. Kan dröja, även om det tycks som om departementet varit indragna i förhandlingarna.

Slutligen ett ja från Saabs förra ägare General Motors som fortfarande har rätten till de bilar som tillverkas i Trollhättefabriken. Kan krångla med tanke på att de inte är intresserade av att låta kineserna kopiera teknik.

Men det vore konstigt om inte den här affären varit förankrad i Detroit när man kommit så långt som en avsiktsförklaring. Kineser, om några, gillar inte att tappa ansiktet.

Om nu alla nu säger ja – är det bra det här nu då?

Det finns ett givet svar på den frågan. Vad hade alternativet varit? Konkurs, styckning, nedläggning och något slags halvtomt ”företagshotell” ute på Stallbacka.

Även om de nya kinesiska ägarna säger sig vilja fortsätta tillverkningen i Trollhättan finns naturligtvis inga garantier.

Garantier finns inte i något företag, i synnerhet inte i den hårt pressade fordonsindustrin där det finns för många fabriker och för hög produktionskapacitet i förhållande till efterfrågan.

Men Trollhättan är ingen enkel sammansättningsfabrik som vår statsminister råkade tro häromåret.

Trollhättan är en av få integrerade bilfabriker i Europa med allt från konstruktion och utveckling till karosseri, måleri och slutmontering. Sådana fabriker är sällsynta.

Den kunskap fabriken besitter, den flyttar man inte så lätt. Den är ingen garanti, men en tillgång.

Med sina nya ägare får Saab Automobile framför allt:

– Pengar. En produktionsplan finns, nya modeller är utvecklade och klara för produktion. Fattas bara pengar att betala underleverantörer och anställda med. Och finansiera den fortsatta verksamheten. Om man får tro Victor Muller kommer kineserna att skeppa in 4,5 miljarder kronor omedelbart. – En ny marknad. Pang Da är den största återförsäljaren på den kinesiska marknaden med 1 200 återförsäljare av 600 000 bilar om året.

Och den kinesiska marknaden är naturligtvis inte vilken skitmarknad som helst. Den är numera störst, större än USA:s. Dessutom växer den mycket snabbt – den amerikanska och västeuropeiska står däremot still.

Men varför skulle Saab lyckas sälja i Kina när General Motors, dåtidens största bilföretag med sin säljorganisation, inte lyckades sälja den i USA?

GM struntade i Saab. Faktum är att Saab lyckades faktiskt sälja fler bilar i USA när de stod på egna ben – rekordåret var 1987 – än när de ingick i GM:s säljorganisation. Där drunknade de bland GM:s andra premiummärken.

GM visste inte riktigt vad de skulle med Saab. Vet Pang Da och Youngman det då?

Vad vi vet är att det finns en växande premiummarknad i Kina. En köpstark övre medelklass kräver västerländska bilar av en kvalité som inte de kinesiska bilmärkena ännu kan matcha. Det är ett segment som växer med i snitt 25 procent per år – och där det finns pengar att hämta.

Varje månad säljs långt över 50 000 Audi, BMW och Mercedes i Kina. Där ska Saab liksom Volvo in och kriga.

Vad vi också vet är att kinesiska biltillverkare törstar efter modern teknologi och produktionskunnade. I branschtidningen Automotive News China står att läsa om ett seminarium i Chengdu för några veckor sedan då flera toppchefer vittnade om vikten av att köpa upp utländska bilföretag, även underleverantörer. Att köpa upp och lära sig ses som en genväg till att snabbt bli större och bättre.

Nya Saabbilar kommer säkert att produceras i kinesiska fabriker på sikt. Men Pang Da och Youngman tar över en av världens mest effektiva bilfabriker. I slaget om Kinas bilkunder borde Trollhättan vara en tillgång. Allt handlar inte om lönenivåer utan om kunskap, kvalité, flexibilitet och utvecklingsförmåga.

Trollhättefabriken har stått pall många påfrestningar vid det här laget. Även om alla frågetecken inte är uträtade så finns skäl för de Saabanställda att i kväll fira efter ett drygt halvårs ytterst påfrestande vånda. En kapitalstark ägare med tillgång till världens största marknad vill ta över.

I slaget om Kinas bilkunder borde inte minst denna lojala och kunniga personalstyrka vara en tillgång.

Harald Gatu